Fru talman! Även Vänsterpartiet har under alla år upprepat att tänder måste betraktas som en del av kroppen. Men nu är det dags att detta ges en konkret innebörd. Det är hög tid att vi får en ny tandvårdsreform. En sådan reform är kostsam men nödvändig.
Ett nytt tandvårdsstöd som omfattar alla, inte bara barn och ungdomar, kommer att innebära att vuxna får lägre kostnader för undersökningar och förebyggande behandlingar, men det ska även innebära lägre kostnader för lagning och andra åtgärder för att förbättra tandstatusen.
Det är dyrt att gå till tandläkaren, och efter avregleringen av tandvårdspriserna har priserna ökat kraftigt. I de undersökningar som Konsumentverket genomfört svarar de tillfrågade att de anser att tandvården är för dyr och att den har blivit en klassfråga.
Vård, oavsett om det är vård av kropp, själ eller tänder, ska inte behöva vara en fråga om ekonomiska tillgångar. Plånbokens tjocklek ska inte vara avgörande för om du går till tandläkaren eller avstår från viktig behandling därför att det är för dyrt, så som det de facto är i dag.
Försäkringskassan har gjort en studie över kostnadsutvecklingen. Den visar att priserna för enkla behandlingar som undersökningar, förebyggande behandlingar och lagningar är de som ökar mest. Kostnaderna för tandvård tar en allt större del av löntagarnas inkomster i anspråk, och det slår extra hårt mot människor som har små ekonomiska marginaler.
Fru talman! Förebyggande tandvård är en viktig folkhälsoinsats som sträcker sig långt utanför tandläkarmottagningen. En bra tandhälsa handlar om munhygien, om att borsta tänderna och om matvanor. Den påverkas även av vissa sjukdomar och läkemedel. Primärvården, barnavårdscentraler och elevhälsa är nödvändiga och viktiga verksamheter i arbetet med att förebygga tandskador.
Även i kontakten med tandläkarmottagningen bör det förebyggande arbetet prioriteras. Tandhygienister gör redan i dag värdefulla insatser inom detta område. En samverkan med övrig hälso- och sjukvård måste stimuleras så att tandläkare kan finnas i anslutning till primärvården.
Tandhälsan försämras hos de fattigaste i samhället, såväl barn som gamla. Som vi alla vet minskar dålig tandhälsa livskvaliteten, försämrar sociala relationer och är ett hinder för bra matvanor och en god hälsa.
Fru talman! Tandvården har inte granskats särskilt ur ett genusperspektiv - om tandhälsan skiljer sig mellan kvinnor och män.
Vissa sjukdomar, bland annat reumatiska sjukdomar och ätstörningar, och vissa läkemedel har påverkan på tänderna. Reumatism är ett exempel på en sjukdom som företrädesvis drabbar kvinnor. Under 40- och 50-talen behandlades vissa reumatiker med tandutdragning. De fick helproteser. Många unga kvinnor fick alla sina tänder utdragna utan att de fick någon förbättring av sina reumatiska besvär. Vänsterpartiet begär i en motion att regeringen ska undersöka hur stor omfattningen är och vilka konsekvenser det har fått för dessa människor.
Amalgam har länge varit ett ifrågasatt tandfyllningsmaterial och subventioneras inte längre. Det är på väg att försvinna helt, men med ett undantag. Det förekommer fortfarande att somliga barn får fyllningar med amalgam trots att det egentligen råder totalförbud för amalgamfyllningar för just barn. Vi menar att det är oerhört cyniskt att ett skadligt tandfyllningsmaterial ska kunna användas för att laga tänderna på barn. Vi anser därför att undantag inte ska få medges för användande av amalgam till barn.
Men amalgam är inte det enda tandfyllningsmaterial som är förenat med miljö- och hälsorisker för personal, patienter och miljön. Det finns andra material som tidigare varit förbjudna i Sverige men som nu är tillåtna på grund av Sveriges medlemskap i EU. Det finns tandläkare som i motsats till Socialstyrelsens rekommendationer använder dessa material med stor risk för att patienterna ska utveckla reaktioner mot materialet. Socialstyrelsen bör kartlägga förekomsten av detta. I detta sammanhang yrkar jag bifall till reservation 8.
Fru talman! Tandvårdens prisavreglering hade som syfte att tandvård för vuxna ska bedrivas på en fri marknad där vi patienter ska bli kunder och konsumenter. Vi ska förhandla om olika åtgärder och priser, göra prisjämförelser och ta eget kostnadsansvar för att få våra vårdbehov tillgodosedda. Ja, och vad har hänt? Kostnaderna har ökat, alltfler avstår från vård och kunderna har inte blivit nöjdare.
Prislistor finns inte tillgängliga på alla mottagningar. Det har inte blivit bättre efter avregleringen, tvärtom. Vi blir alltmer missnöjda med tandvården. Den uppsökande verksamheten hos äldre lyser på många ställen med sin frånvaro, trots att det finns en skyldighet att genomföra den.
Enligt min mening har utvecklingen helt klart visat att hälso- och sjukvård inte ska finnas på en helt avreglerad marknad. Den ska finnas tillgänglig efter behov till rimliga kostnader såväl i storstad som på mindre orter.
En satsning på kvalitetssäkring inom tandvården skulle enligt vår mening innebära ökad tillsyn av kompetens, behandlingsriktlinjer, ökade möjligheter för patienten att framföra klagomål, produktkontroller och inte minst garantier på behandling. I dag kan en patient få en åtgärd utförd på flera olika sätt till olika kostnader utan att få en rimlig vägledning om hur man ska välja. Tandvård är inte vilken vara som helst som jag som konsument kan välja att köpa eller avstå från. Det går inte att få en ångervecka om jag köpt fel tjänst till för högt pris.
Alltfler väljer att söka tandvård utomlands eller, vilket just nu är aktuellt, hos tandläkare från andra EU-länder som söker sig hit. Det är bra med ökad konkurrens under förutsättning att de som etablerar sig följer de villkor som gäller i Sverige. De ska ha kollektivavtal och följa miljöregler, arbetsmiljöregler och de lagar som gäller i Sverige. Om de nya tandläkarna kan pressa priserna med bibehållen kvalitet är de välkomna.
Fru talman! I dag har vi ett tandvårdssystem som är svårt att förstå för både patienter och tandläkare. Tandvården ska nå alla åldersgrupper, inte bara barn. Tandvård ska styras av behov och solidaritet och inte av inkomst och klasstillhörighet.
Till skillnad från Sveriges Privattandläkarförening anser Vänsterpartiet att all tandvård går att jämföra med hälso- och sjukvård.
Patienterna ska ha inflytande över sin vård och behandling, pappersarbetet och administrationen ska minska eftersom systemet ska bli mer enhetligt och gamla överlappande regler ska försvinna. Kvalitet och kostnadskontroll är viktig i all vård. Men viktigast är att vi har ett tandvårdssystem som accepteras av de flesta människor, minskar snedfördelningen, gynnar dem med de minsta ekonomiska marginalerna och prioriterar det förebyggande arbetet oberoende av ålder, kön och var i landet man bor.
Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 8, som jag tidigare sagt.