Fru talman! Jag vore tacksam om Jan Lindholm också ville föra den debatten och inte bara säga att det är klart att det ska vara samma regler för tänderna som för resten av kroppen. För resten av kroppen görs det ju ingen sådan granskning i dag.
Det här betyder inte att jag misstror patienterna eller den privata tandvården, tvärtom. Privattandläkarna ligger i topp när det gäller kvalitetsindex. Men tandläkare är också människor, och när tandläkaren och patienten har en gemensam uppfattning om att en behandling är önskvärd är det inte i sig tillräckligt för att man ska kunna ta ut det från försäkringen. Man måste ha någon form av förhandsgranskning. Det är lika rimligt som att det görs en förhandsgranskning när jag vill att försäkringen ska betala en bilreparation på verkstaden.
Jan Lindholm säger att om vi inför samma regler för tandvård som för resten av kroppen så kommer det att kosta många miljarder för statskassan. Hur ska de miljarderna skaffas fram, då?
Något jag har lärt mig av tandvårdsdebatten är att man inom alla socialförsäkringar måste ha rätt incitament. Abonnemangstandvården är ett sådant incitament. Då får patienten och tandläkaren ett gemensamt intresse att hålla patienten frisk och inte göra mer lagningar än vad som behövs. Vi borde lära oss detta i alla våra socialförsäkringar, för de kostar i dag mer än vi har råd med. Vi måste bygga in rätt incitament. Incitamentet när det gäller tänderna är att det ska löna sig för både patienten och tandläkaren att hålla tänderna friska.