Fru talman! Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska svara på. Jag kan tolka det som Gabriel Romanus säger som någon sorts angrepp, att vi skulle vara ekonomiskt oansvariga. Vi har från Miljöpartiet försökt att vara väldigt tydliga med att vi inte alls vill falla i någon sådan fålla utan verkligen vill se till att vi har täckning för de förslag som vi för fram.
Att vi pratar om en långsiktig vision, om att vi anser att man när det gäller samhällets åtaganden och ansvar och medborgarnas rättigheter bör behandla vården i munhålan på samma sätt som annan sjukvård, innebär inte att vi är beredda att i dag sjösätta ett förslag som ger sådana enorma kostnader. Vi har alltså tittat noga på det. Det här är ett svårt ekonomiskt projekt, och då måste vi hitta former för det.
Jag kan också tolka anförandet från Gabriel Romanus sida lite grann som att han tror att vi skulle vara motståndare till rätt incitament. Det är tvärtom. Hela den gröna skatteväxlingen, hela det tänket, bygger ju på att vi försöker hitta incitament som gör att man verkligen sänker kostnaderna. Det är det som är själva grejen. Sedan kanske man får betala lite mer här och lite mer där, men kostnaden finns där oavsett om man betalar för den eller inte. När det gäller tandvård är det väldigt tydligt att kostnaden blir större om man inte gör åtgärden. Det blir dyrare att göra den sedan, men det blir också ett lidande som ju är en kostnad.
Vi tycker att abonnemangstandvård verkar vara en väldigt bra modell. Vi motarbetar inte alls den, utan vi ser den som kanske en av de bästa modellerna hittills. Vi ser att där finns den form som kanske bör vara någon sorts övergångsform i väntan på att vi kan få ett mer heltäckande kostnadsskydd.