Fru talman! Jag jobbar mycket med handikappfrågor. Det innebär att jag ofta får möjlighet att diskutera LSS och LASS, som ju är lagen om stöd och service till personer med omfattande funktionshinder. Det som jag ibland möter i den mest vulgära debatten är att man säger att där får man inte insatser efter behov, utan där räcker det med att tillhöra personkretsen. Så använder man det som argument för att man ska avskaffa LSS och LASS eller för att man ska försämra dem, och det sker oftast från huvudmännen. Det är väldigt slarvigt. Och om vi ska gå över till tandvårdsfrågan, för det är dit jag ska komma, ger det också en signal om att ge fritt uttag ur en försäkring. Jag vill gärna anknyta till det Gabriel Romanus sade tidigare. Det är nämligen inte så att man har tandvård utan behov efter 65 år. Man ska naturligtvis ha behov av insatser även efter 65 år.
Jag vill varna för att föra den typen av debatt. Det ger också en signal till tandläkarna att det är okej att göra precis vad som helst. Det är naturligtvis så att vi har ännu större behov av en förhandsprövning.
I det sammanhanget vill jag också fråga Maud Ekendahl om hon menar att man är beredd att ta bort all förhandsprövning. Jag kan säga att det finns brister i det sätt som det hanteras i dag. Men menar hon att man ska ha fritt uttag ur försäkringen utan någon typ av kontroll? Hälso- och sjukvården i övrigt har ju inte en fri prissättning som gör att man inte kan lyfta ut detta eller ta hur mycket betalt som helst för höftfrakturen. Frågan är därför tillbaka: Behövs ingen kontroll över huvud taget?