Fru talman! Den svenska tandvården debatteras och synas i sömmarna. Det är bra. Vi har i många avseenden en bra tandvård, och den ska vi verkligen vara rädda om. De allra flesta tandläkare och medarbetare gör ett bra jobb och blir uppskattade. Men det finns också stora brister.
För några månader sedan meddelade Folkhälsoinstitutet att tandhälsan blir sämre. Dessförinnan synade SVT "ett försäkringssystem som berikar tandvårdsindustrin men som lämnar de fattigaste i sticket". Enligt Folkhälsoinstitutet har antalet låginkomsttagare som är i behov av tandvård ökat med 30 %. Dessutom lider uppemot en halv miljon svenskar av tandlossning. Många har inte råd att gå till tandläkaren. Tandvårdspriserna har ökat med 70 % sedan 1999.
Konkurrensen inom svensk tandvård är svag och måste stärkas. Konsumentmakten är i det närmaste obefintlig och måste öka. Ersättningssystemen är orättvisa och krångliga och måste reformeras. Till en början, som Maud Ekendahl så väl målade upp, kan Försäkringskassans förhandsprövning av högkostnadsskyddet 65-plus slopas. Personer kan få vänta upp till ett år på behandling. Väntetiden förvärrar deras tandhälsa. Åttiotalet årsarbetare, som årligen kostar 40-50 miljoner, skulle frigöras. Vi får bättre tänder och mindre byråkrati.
Ansvarigt statsråd, Ylva Johansson, säger sig vilja göra någonting åt problemen, tillsätter en utredare i vanlig ordning och aviserar att det får kosta mycket pengar. Mina frågor ställer jag före valet, och i dag är det Catherine Persson som är mottagare till frågeställningarna. Hur många miljarder? När ska en ny försäkring gälla - i praktiken? Kommer några beslut före valet - för det är väl inte valfläsk som det handlar om?
Visa korten, gärna i dag, Catherine Persson, i stället för att skapa förväntningar som i värsta fall leder till besvikelse! Jag förstår att vi inte kan få detaljer, men vi kan få en vink om vad det handlar om. Jag tror att det är många som väntar på det.
Centerpartiet vill se en ny tandvårdspolitik som säkrar en god tandvård i hela landet. Våra utgångspunkter är att folk ska ha råd att åtgärda sina problem, att vi ska ha en ökad valfrihet och en ökad konkurrens mellan vårdgivare, att vi ska vara rädda om en fri prissättning och att det här sammantaget leder till kostnadseffektivitet. Tandvårdens ställning som en fungerande marknad med många privata vårdgivare ska vi vara rädda om och om möjligt stärka. Vi vill se fler nyföretagare. Vi behöver fler innovativa tandvårdsentreprenörer.
Vi säger också, för att ta fram något, att det offentliga stödet ska öka. Det vi har klarat för 2006 i den budget vi har lagt fram är, om man jämför med majoritetens budget, plus 325 miljoner kronor. Så mycket har vi mer än vad regeringen har för 2006. Vi vet att det inte är tillräckligt för att möta framtiden och de stora reformerna, men just i år är det den skillnaden mellan regeringen och Centerpartiet.
Vi anser också att stödet ska ges efter behov och inte efter ålder. Vi tycker att det är en orättvis och bakvänd fördelningspolitik när miljonären, 67 år, får subventioner medan tvåbarnsmamman, 37 år, deltidsarbetande och med knaper ekonomi, inte får del av subventionerna i högkostnadsskyddet. Det är inte så vi vill se det framtida Välfärds-Sverige. Så ser det ut i dag. Jag vet dock att det kommit besked från regeringshåll om att vi är överens om att detta ska ändras. Det tycker jag är bra. Alla ska få del av resurserna på ett annat sätt. Det är vi överens om.
Vi vill se en ökad transparens. Vi vill ha tydligare konsumentperspektiv. Konsumenten eller patienten har onekligen ett underläge i väntrummet beträffande vad som ska göras när det gäller de höga kostnaderna. Försäkringskassan rapporterade för bara några dagar sedan att det till och med är svårt att få fram prislistorna. Individens möjligheter att påverka sina tandvårdskostnader måste stärkas.
Förra veckan kom en rapport från Socialstyrelsen som sade att fler än 90 000 funktionshindrade och äldre varken fått tillräcklig tandvård eller sin munhälsa bedömd i hemmet, trots att landstingen är skyldiga att erbjuda uppsökande verksamhet. Detta är naturligtvis oacceptabelt och måste åtgärdas. Det kan inte vänta på någon valreform utan bör åtgärdas snarare än så. Jag vill också fråga Catherine Persson om vi inte kan vara överens om att ge den signalen.
För en god tandhälsa kan de förebyggande insatserna inte nog betonas. Kampanjer och andra insatser om vådan av godis, läsk och så vidare är effektiva. Vi vet det. En tandvårdscheck till alla 22-åringar är även vi från Centerpartiet inne på. Det kan vara ett sätt att påverka och uppmuntra våra ungdomar att vidmakthålla den fina tandvårdsinvestering som är gjord.
Fru talman! I november debatterade vi i kammaren påstådda och misstänkta fall av mutor avseende implantat, som tv-programmet Uppdrag granskning tagit upp. De enskilda fallen gick till förundersökning, och dem lämnar jag därhän, men de så kallade bonusprogrammen var vi kvicka att kritisera från många håll, inte minst jag själv. Företag som tillverkar implantatsystem hade använt sig av dessa bonusprogram gentemot tandläkarna.
Det finns både en legal och en etisk aspekt i detta, och båda är lika viktiga att ta på allvar. Åtgärder har vidtagits, etiksamtal förs och avtal om samarbetsformer ingås mellan berörda parter. Vi var överens om att det var, och är, viktigt att noga följa detta. Därför är min fråga till Catherine Persson, som är en mycket noggrann och lojal medarbetare: På vilket sätt följs detta från det departement som jag utgår från att du har täta kontakter med? Det skulle vara intressant att få veta.
Fru talman! En sammanfattning av delar av Centerpartiets politik på tandvårdsområdet framgår av reservation 4, vilken jag yrkar bifall till. Jag står självfallet också bakom övriga reservationer där Centerpartiet förekommer.