Fru talman! I dag är min generösa dag, så jag vill på nytt berömma riksdagens majoritet i skatteutskottet, den här gången för dess goda smak att komma med ett tillkännagivande om att utreda fastighetstaxeringen med uppgift att helt ta bort den - mycket klokt, mycket bra. Det är bra, därför att om man tar bort fastighetstaxeringen har man satt en ordentlig punkt för en skatt som är djupt orättfärdig.
I vart fall kommer det med en borttagen fastighetstaxering att bli oändligt mycket svårare att återinföra den.
Varför är fastighetsskatten orättfärdig? Om det har det sagts mycket i den här kammaren men inte tillräckligt mycket. Detta skulle kunna upprepas gång på gång.
Låt mig peka på några saker. Det första är att den strider mot en grundläggande princip i svensk beskattning. Det är den om likviditet. Skatt ska inte betalas förrän det finns pengar att betala skatten med. Det är en gammal, god, hederlig princip. Den strider fastighetsbeskattningen emot.
Fastighetsbeskattningen är godtycklig. Den utgår med olika procenttal beroende på individens förmåga att betala skatten. Dessutom finns det när det gäller själva beräkningen av fastighetens värde inga entydiga enkla sätt att göra det korrekt. Det kan bli lite hur som helst.
Men kanske det värsta med fastighetsskatten är att den befäster synen att det inte finns några gränser för statens rätt att ta ut resurser från den enskilda medborgaren. Man kan krypa under skinnet på medborgarna. Man kan plocka pengar från det som står medborgarna närmast, det vill säga det egna boendet. Jag tycker att det är djupt orättfärdigt.
Någon skulle kanske invända att jag som är ekonom talar helt emot vad mina ekonomkolleger säger. Ekonomerna säger att fastighetsskatten är alldeles utmärkt. Den är inte snedvridande. Då säger jag att skatt är mycket mer än ekonomi.
Hur man tar ut skatt, principerna för det speglar samhällets syn på hur staten ska förhålla sig till sina undersåtar. Vilken respekt vill man visa dem?
Oppositionen och de som försvarar fastighetsskatten tycker uppenbarligen att det inte är tecken på bristande respekt när staten gör anspråk på dessa tillgångar som tillhör den enskilda individen. Jag tycker så.
Skatt är moral. Fastighetsskatten är omoralisk. Den strider mot de grundläggande principerna - inte bara mot likviditetsprincipen - förutsägbarhet och likformighet. Den slår på ett sätt som är svåröverblickbart för den enskilda individen.
Fru talman! Jag tycker att det var utmärkt att fastighetsskatten togs bort och ersattes med en avgift. Jag ser fram emot en snabb utredning som kommer fram till att också fastighetstaxeringen ska tas bort. Då kommer det att bli väldigt mycket svårare att återinföra den orättfärdiga skatten.
I detta anförande instämde Annicka Engblom (m).