Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande
att maxtaxereformen består av två delar. Den ena
delen handlar om avgifterna. Den andra delen handlar
om att ge möjlighet för fler barn att komma till för-
skolan.
I den debatt som vi för här i dag har jag fått höra
partiernas olika syn på hur de vill bedriva sin familje-
politik. Det är bra att man ser det breda perspektivet.
Men det vi står inför nu - det är den konkreta situa-
tion som vi har att hantera - är att avgifterna har ökat
oerhört mycket inom barnomsorgen.
Vi kan titta på 1990-talet. Avgifterna har ökat 10-
18 %. Det innebär också att det är oerhört stora skill-
nader mellan kommunerna. En och samma barnfamilj
kan om den bor i en kommun betala 1 300 kr per
månad och om den bor i en annan kommun betala
3 400 kr per månad. Tycker de borgerliga partierna
att det är rimligt att avgifterna har gått upp 10-18 %
bara under 1990-talet? Om följden hade varit en ökad
kvalitet hade det kanske varit acceptabelt. Men vi vet
att under den här perioden har antalet barn i barn-
grupperna blivit större. Det är just detta som det
handlar om.
Vill ni fortsätta att ha dessa höga avgifter? Varför
ska det vara oreglerade avgifter just inom barnomsor-
gen när alla andra är reglerade? Jag har inte hört nå-
gon här säga att vi ska ha avgifter i skolan. Jag har
hört många partier uttala sig om att det är positivt om
vi får en maxtaxa i äldreomsorgen, så att det blir
rimliga förhållanden för alla pensionärer. Jag har inte
hört någon säga att vi skulle ha totalt oreglerade av-
gifter när det gäller sjukvården. Vi är helt överens om
att det måste finnas fasta avgifter. Varför säger ni då
att det kan vara totalt oreglerat när det gäller barnom-
sorgen? Med andra ord säger man ju att man inte tror
på förskolan. Ni säger ju att ni inte anser att förskolan
ska finnas för alla barn.
Inger Davidson säger att det är hemskt att föräld-
rar nu inte kan driva sitt kooperativ. Men, Inger Da-
vidson, hur känns det då för den mamma som kanske
ville ha sitt barn på det här kooperativet men som inte
hade råd att betala för att avgiften var för hög? Vilka
är det viktigt att bekymra sig om, alla de som står
utanför och inte har råd eller de som i dag finns inne i
verksamheten?
Vi har i propositionen sagt att det här noga ska
följas upp och utvärderas, att vi ska ha en bibehållen
hög kvalitet och att vi ska se till att det finns gott om
personal och att den är välutbildad. Det står vi för.
Det är därför som vi också under många år framöver
kommer att följa alla de här kommunerna och se om
de skulle få några bekymmer.
Jag jämförde också Sverige med andra länder. Jag
besökte för ett tag sedan Portugal. I Portugal kan man
i dag få förskola fem timmar avgiftsfritt från det att
man är tre år. Portugal har lång väg till de svenska
utbildningsmålen. Ska vi då i Sverige fortfarande
säga ja till höga avgifter inom barnomsorgen?