Herr talman! Först har jag några upplysningar.
När det gäller barn till arbetslösa och föräldralediga
har vi inte sagt nej. Vi har sagt att vi tycker att kom-
munerna ska få avgöra det. I det borgerligt styrda
Stockholm, som socialdemokraterna väldigt gärna
framhäver i andra sammanhang, har de redan i dag
den rätten, dvs. innan lagstiftningen infördes. Vi litar
alltså lite mer på kommunerna än vad socialdemo-
kraterna tydligen gör.
Sedan tycker jag att det är mindre rimligt att göra
en jämförelse mellan olika kommuner, där så mycket
annat spelar in i form av skatter, avgifter osv., än att
jämföra med vad maxtaxan ger i samma kommun och
på samma dagis. Det blir ju inte mer pengar till dem
som behöver det bäst; det är ju det som är det sorgliga
i den här historien. Många ensamstående föräldrar -
dessa har ju lyfts fram i rapporter, senast t.ex. i Väl-
färdsbokslutet, som de stora förlorarna under 90-talet
- får mycket lite eller ingenting av de nya miljarder
som går till maxtaxan. Jag har i min närhet en ensam-
stående mamma som har fem barn. Hon får inte nå-
gonting av det här. De lever redan med låga avgifter.
Kommunen har gett dem det därför att de har den
situation de har.
Socialdemokraterna har själva visat på detta i en
genomgång av kommunerna i Stockholms län. Det
kan röra sig om ett par hundra i månaden för en en-
samstående mamma med ett barn och en inkomst på
12 000 kr, medan en familj med sammanlagt 55 000
kr i månaden tjänar 2 500 kr när maxtaxan införs -
detta i socialdemokratiskt styrda kommuner här utan-
för Stockholm. Och det här är alltså Socialdemokra-
ternas egna beräkningar, som presenterades på en
presskonferens av Pierre Schori.
Jag förstår inte Vänsterpartiet: Hur kan ni ställa
upp på det här? Är inte det en fruktansvärd orättvisa?
De som absolut bäst skulle behöva ett tillskott får inte
del fast det satsas flera miljarder, medan högin-
komsttagarna kan få flera tusen mer i plånboken. Det
är ofattbart.
Sedan nämnde skolministern jämförelser med
andra länder. Jag kan då inte låta bli att jämföra med
ett annat land som kom betydligt längre på det här
området, och det är Sovjetunionen. Redan 1917, efter
oktoberrevolutionen, fattades några principbeslut på
det sovjetiska utbildningsområdet. Exempelvis fast-
slog folkkommissariatet för utbildningsfrågor alla
barns rätt till kostnadsfri utbildning fr.o.m. första
levnadsdagen. Var Vänsterpartiet har hämtat sin in-
spiration är alltså inte så svårt att förstå.
Var Miljöpartiet har gjort det är betydligt svårare
att förstå. Jag förstår egentligen ingenting av det Ewa
Larsson säger: Vi gillar inte inriktningen på maxtaxe-
förslaget. Vi skulle vilja ha någonting helt annat. Vi
tycker inte att man ska uppmuntra föräldrar att arbeta
mer. Vi tycker att de borde få vara hemma. Men vi
röstar för förslaget. Det är väldigt svårt att förstå.
Jag kan också tala om för Ewa Larsson, som alltid
älskar att dra in Stockholmspolitiken i våra riksdags-
debatter, att när beslutet i Stockholm fattades krävde
kristdemokraterna att kvaliteten skulle höjas, att det
skulle satsas extra pengar på detta och att de öppna
förskolorna skulle få finnas kvar för att ställa upp på
beslutet. Detta var redan gjort när Miljöpartiet sedan i
efterhand kom in och krävde extra kvalitetspengar. Så
var det alltså med den saken.
Nej, det här är en orättvis reform. De som bäst
behöver den får inte del av den. Personalen, som går
på knäna i dag, får inte heller bättre förhållanden
genom maxtaxereformen.