Herr talman! Ingen framtidsfråga är viktigare än
att unga familjer vågar och vill skaffa barn och att
alla barn får goda möjligheter till en trygg uppväxt.
Förskolan lägger grunden till det livslånga lärandet
genom att erbjuda en trygg, stimulerande och ut-
vecklande verksamhet. Lusten att lära och utvecklas
finns redan hos det lilla barnet. Det är förskolans
uppgift att stimulera denna lust och nyfikenhet. För-
skolan ska förena en god pedagogisk miljö med god
omsorg.
De allra flesta småbarnsföräldrar, mammor som
pappor, vill förena föräldraskap med förvärvsarbete.
De vill lägga upp familjeliv och arbetsliv så att det
passar familjens behov. För barnens skull ska det
finnas tillgång till förskola, vars verksamhet ska
präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg,
fostran och lärande bildar en helhet. För föräldrarnas
skull ska det finnas en förskola där man vet att barnen
har det bra och kan utvecklas i en trygg miljö till-
sammans med andra barn och med engagerad och
kompetent personal.
OECD presenterade i somras en rapport, en tre-
årig internationell studie av barnomsorg för förskole-
barn. Man förde fram kritik mot Sverige på en punkt.
Förskolan var för dyr och inte tillgänglig för alla. Den
kritiken kan vi nu bemöta.
Det OECD däremot berömmer är att vår barnom-
sorg bedrivs i olika verksamhetsformer, med olika
pedagogiska inriktningar, i både kommunal och en-
skild regi. Det finns inte en kommun, glesbygd eller
ej, som inte har byggt ut sin barnomsorg.
Maxtaxereformen består av två delar. Den ena
delen handlar om sänkning av avgifterna. Den andra
delen är en allmän förskola från fyra år, en rätt till
förskola för de barn vars föräldrar är arbetslösa eller
föräldralediga.
Denna reform är den största och mest genomgri-
pande sedan barnomsorgens utbyggnad i början av
1970-talet. För oss socialdemokrater utgör denna
reform ett ideologiskt vägval. Med sänkta avgifter
bygger vi vidare på den generella välfärdsmodellen,
där ingen lämnas utanför. Förskolan blir en verksam-
het som erbjuds alla barn, oavsett föräldrarnas sociala
och ekonomiska situation.
Mot den bakgrunden är det sorgligt att konstatera
att kristdemokraterna visar ett sådant ointresse för
förskolan och dess utveckling. De väljer att helt ställa
sig vid sidan om. Kristdemokraterna har sagt nej till
att förskolan ska ha en egen läroplan, nej till att införa
allmän förskola för fyra- och femåringar och nej till
rätten till förskola för de barn vars föräldrar är ar-
betslösa eller föräldralediga.
Kristdemokraterna för således en utvecklingsfi-
entlig politik som inte ser förskolan som den spjut-
spets den är när det gäller möjligheterna för barn att
utvecklas och lära i en trygg och stimulerande miljö.
Det är för mig därför en gåta hur Folkpartiet och
Centern kan samverka runt den typen av barnpolitik.
Alla kommuner, möjligen med något undantag,
har valt att införa maxtaxan. I många kommuner har
oroliga och arga föräldrar demonstrerat mot kom-
munpolitiker som vill fortsätta att ta ut höga avgifter.
Detta har gett resultat. Därför är debatten här i dag
ytterst märklig för mig.
När en extra debatt begärs av något parti i riksda-
gen har den vanligaste anledningen inom mitt ansvar-
sområde varit en rapport som visat på dålig målupp-
fyllelse. Här finns nu en OECD-rapport som visar att
Sverige har för höga avgifter inom barnomsorgen.
När regeringen vill åtgärda detta begär kristdemo-
kraterna en debatt för att protestera mot åtgärden, dvs.
kristdemokraterna och övriga borgerliga partier vill
att regeringen ska nonchalera och strunta i OECD:s
anmärkning. Man kan alltså konstatera att det som är
en verklighet för föräldrarna, nämligen för höga av-
gifter, möts med nonchalans av de borgerliga partier-
na.
Herr talman! Det förekommer många myter om
maxtaxan. En myt är att det kommer att bli långa
köer. I dag är det så att 90 % av de som är förvärvsar-
betande redan har en förskoleplats. Vi ger möjlighet
för ytterligare 45 000 barn att få gå i förskola. Vi har
tittat på undersökningar av föräldrars situation. Vi har
fått veta att det rör sig om ca 4 000 barn till arbetslösa
för vilka föräldrarna önskar en plats. När det gäller
föräldralediga rör det sig om 7 000 barn. När den
allmänna förskolan införs rör det sig om ytterligare
34 000 barn.
För samtliga dessa barn finns finansiering. Det
finns medel avsatta för att dessa barn ska kunna få en
möjlighet att gå i förskola. Dessutom vet vi att det
förra året skrevs in 15 000 färre barn i förskolan,
vilket innebär att resurserna till barnomsorgen ökar
samtidigt som antalet barn minskar, eftersom voly-
merna är beräknade på 1999 års barnkullar.
Dessutom lägger vi en halv miljard på att öka
kvaliteten, dvs. få in mer personal i förskolan. Det
motsvarar ungefär 1 600 tjänster om vi tänker oss att
det är förskoletjänster. Det kan också vara andra
personalgrupper som kommer in i förskolan.
Dessutom påstår man att detta inte ger en möjlig-
het för alla verksamheter. Men maxtaxan gynnar all
förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. Föräldrako-
operativ, andra enskilda förskolor och fritidshem
ingår i beräkningsunderlaget för maxtaxan. De får
därmed ersättning för lägre avgifter precis på samma
villkor som den kommunala förskolan och fritids-
hemmen.
Fr.o.m. årsskiftet är maxtaxan äntligen en realitet i
svensk utbildningspolitik. Med sänkta avgifter bygger
vi vidare på den generella välfärdsmodell där ingen
lämnas utanför. Förskolan blir en verksamhet som
erbjuds alla barn oavsett föräldrarnas sociala och
ekonomiska situation. Den erbjuds för barnens egen
skull, och ingen ska stängas utanför för att man inte
har råd.