Herr talman! Inom Statens institut för
bostadsforskning är cirka ett tjugotal kvinnliga
forskare verksamma. I många projekt har de anlagt
ett kvinnoperspektiv och utgått från kvinnliga
erfarenheter. Bostads- och boendeforskningen har
genom dem och deras arbete och forskning blivit
mer mångfacetterad och fullständig. Det är viktigt
att slå fast detta. När man talar om SIB:s avveckling
handlar det inte bara om personalfrågor utan
faktiskt också om verksamhetens innehåll. Jag
tycker att det tidigare i debatten ett tag tenderade
att nästan bara handla om personer. Men det
viktiga är naturligtvis innehållet i det
forskningsarbete som de kvinnliga forskarna
presterar och har presterat.
En mindre grupp av forskare i Gävle har bedrivit
genusforskning inom byggforskningen, dvs. att de
har problematiserat bebyggelsens,
statsutvecklingens och den kommunala
planeringens betydelse i konstruktionen av socialt
kön.
För närvarande pågår, trots människors oro såväl i
Gävle som vid Lundafilialen, flera projekt och
avhandlingsarbeten som inte är slutförda. Jag kan
ge några exempel: Småbarnsföräldrars omsorg om
sina barn ur ett kulturteoretiskt perspektiv,
Södersanering i Gävle, Kvinnoliv mellan härd och
värld, Hemmet och platsen som arena för
vardagslivet samt Välfärdsstaten i spänningsfältet
mellan frihet, rättvisa och kärlek.
Herr talman! Jag menar att det är otroligt viktigt att
ge garantier för att dessa projekt skall kunna
slutföras och att den forskningsinriktning som man
har slagit in på både skall kunna bibehållas och
utvecklas.
Som här har framkommit riskerar både denna
forskningsinriktning samt också många av de
kvinnliga forskarna genom den föreslagna
konstruktionen att ställas utanför de båda
institutioner som föreslås inrättas i Gävle. KTH-
institutionen ger inget utrymme för denna
forskningsinriktning.
Visserligen föreslås i propositionen att alla beslut
om discipliner vid den nya samhällsvetenskapliga
institutionen skall överlåtas till Uppsala universitet.
Där finns emellertid inte dessa traditioner.
Självfallet är man där inte lika intresserad av att
bygga upp en ny verksamhet och ta tillvara det som
redan finns i Gävle. Om Uppsala universitet följer
Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådets utredningsförslag -- vi kan
förmoda att det här förslaget är förankrat -- finns
det verkligen anledning att befara att
kvinnoforskningen inom den för kvinnor så viktiga
bostassektorn helt enkelt kommer att avvecklas.
Regeringen framhåller i propositionen att
bostadssociala frågor inklusive
jämställdhetsperspektivet hör till de relevanta
problemområdena. För att försäkra sig om att den
befintliga forskningen inom området inte avvecklas
utan i stället ges möjlighet att utvecklas, anser vi att
Uppsala universitet helt enkelt måste åläggas att
inrätta tjänster i genus/kvinnoforskning inom Tema
Bo.
Herr talman! Vid SIB:s lokalavdelning i Lund har
också sedan många år en framgångsrik forskning
bedrivits kring bostäder och urbanisering i
utvecklingsländer. Också här har man haft ett
könsteoretiskt perspektiv. Forskningen har delvis
finansierats av SAREC. Forskarna i Lund leder ett
paraplyprogram, Gender Research on
Urbanization Planning, Housing and Everyday
Life. Projektet innebär handledning av ett dussintal
unga forskare i södra Afrika. Den snabba
urbaniseringen och kåkstadstillväxten innebär där
stora omställningar i vardagslivet och i förhållandet
mellan män, kvinnor och barn.
HSFR har i år på regeringens uppdrag gjort en
utvärdering av SIB:s samhällsvetenskapliga
forskning. Om bostadsforskningen i u-länderna vid
Lundaavdelningen sägs: ''-- -- -- det kan knappast
råda något tvivel om att det innebär en värdefull
kunskapsuppbyggnad att forskning av denna
karaktär bedrivs i Sverige. I ett allmänt
samhällsvetenskapligt perspektiv framstår
projektet som intressant forskning, både empiriskt
och teoretiskt.''
Studiernas fokus på fattiga kvinnors bostads- och
överlevnadsstrategier gör dem särskilt relevanta
inför den stora FN-konferensen om Habitat 1996.
Åtminstone medlemmarna av Alf Svenssons parti
borde väl, herr talman, ha varit intresserade av det
här och ha gått emot nedläggningen av
Lundafilialen, framför allt med tanke på vad vi
hörde under partiledardebatten i dag. Men inte en
mening sägs om detta från kds-håll.
Utskottsmajoriteten upprepar i betänkandet att
regeringen avser att ta initiativ till överläggningar
med Lunds universitet om möjligheterna att
inlemma denna verksamhet i universitetet. Men de
ekonomiska förutsättningarna för ett sådant
inlemmande vill man över huvud taget inte
diskutera. De samhällsvetenskapliga och tekniska
institutionerna i Gävle, vilka skall ersätta SIB och
knytas till Uppsala respektive KTH, får 20
respektive 15 miljoner kronor. Här förstår man att
det krävs pengar för verksamheten.
Vi i Vänsterpartiet anser att man på motsvarande
sätt borde ha reserverat medel för Lunds
universitet, så att denna viktiga forskning kan få
fortleva. Hur mycket det krävs i reda pengar kan
jag naturligtvis inte här och nu säga exakt, men en
markering både i propositionen och, framför allt,
från utskottet hade enligt min mening varit viktigt.
Någon sådan finns inte.
Nu har riksdagen en möjlighet att göra en viktig
markering och tala om att det är viktigt att de här
diskussionerna fullföljs med ekonomiska resurser i
bakfickan. En sådan markering kan man göra
genom att rösta ja till vänsterpartimotionen Bo8.
Jag vill alltså yrka bifall till den motionen. Den tar
upp de två viktiga aspekterna, att Uppsala
universitet skall åläggas att inrätta tjänster så att
genusforskningen kan fortsätta i Gävle och att
diskussionerna i Lund åtföljs av resurser.