Herr talman! Jag talade inte om det slutgiltiga
förslaget, Agne Hansson, utan jag talade om hur
man avvecklar denna institution och vilken syn man
har på forskningen. Där skiljer vi oss mycket åt.
Det här är ingen traditionell akademisk
verksamhet. Detta är en unik forskningsinstitution
som bedriver en praktisk forskning, vilken nu
regeringen slår sönder genom sättet att avveckla
och sättet att bygga upp den nya institutionen på.
Med vårt förslag har man möjlighet att ta vara på
den personal och den kompetens som finns på
denna institution. Det finns alltid anledning att ta
upp jämställdhetsfrågorna, speciellt kanske när
man diskuterar den här typen av verksamhet.
Varenda rapport om jämställdhet, akademiska
världen och forskning visar att kvinnorna alltid
kommer till korta. Bara genom sättet att avveckla
denna institution tar man inte till vara den kvinnliga
kompetens som finns. På SIB är det i dag gott om
kvinnliga anställda, men de har inte den
akademiska kompetens som de skulle behöva för
att bli anställda vid Uppsala universitet. Finge de
litet tid på sig, skulle de hinna att skaffa kompetens
och söka anställning där, och det skulle de kunna få
genom vårt finansieringssätt där man har möjlighet
till projektanställning.
Vår syn på denna verksamhet skiljer sig mycket,
Agne Hansson. Trots att vi kommer att hamna på
samma resultat -- vi har ett litet bättre förslag i
sluttampen -- är det i alla fall en stor skillnad, just
när det gäller synen på samhällsvetenskap och på
externfinansiering. Vi tror inte att man kan bygga
upp verksamheten så snabbt.
Det är viktigt att man lämnar synpunkter och ibland
detaljreglerar. Det är viktigt för kvaliteten på
denna forskning att de två professurerna inrättas
vid den här verksamheten och inte hamnar på
KTH.