Herr talman! När man lyssnar på Elisabeth Persson
låter det som om frågan om Lunds universitet skulle
vara den helt överskuggande frågan när det gäller
byggforskning i Sverige. Så är det faktiskt inte.
Redan nu är ju den teknisk-vetenskapliga
forskningen knuten till Tekniska högskolan i
Stockholm. Vi tror att det är väldigt lyckosamt,
därför att då knyts även byggforskningen till
universitetsmiljön. All erfarenhet visar att om man
kan ha all forskning inom samma sfär uppstår
gynnsamma effekter för all forskning -- i det här
fallet gäller det alltså byggforskningen.
Den samhällvetenskapliga forskningen kommer
huvudsakligen att knytas till Uppsala universitet.
Det är helt klart, och det är väl ingen som har något
emot att så sker. Dessutom finns det en liten, men
nog så viktig, detalj när det gäller just
jämställdhetsforskningsarbetet och den roll som
Lunds universitet i framtiden skall spela.
Jag tror inte att jämställdhetsarbetet totalt sett eller
när det gäller byggforskningen vare sig står eller
faller om man tar den tid på sig som behövs för att
få det här ordentligt utrett och klargjort före slutligt
ställningstagande. Den kritik som har rests mot
propositionen och betänkandet i detta hänseende
är kanske något överdriven. Jag vill på intet sätt
underskatta betydelsen av den här sortens frågor,
men man får inte låta en del av ett stort paket vara
styrande och vägledande i debatten. I stället får
man faktiskt se till de olika delarnas vikt och
betydelse.
Jag vidhåller att jag tycker att kritiken mot
betänkandet i ganska stor utsträckning är irrelevant
och att den inte bör tillmätas något större värde i
det här sammanhanget.