Fru talman! Jag skall försöka kommentera några av
de mer väsentliga frågorna.
Jag vill först säga till Birgitta Hambraeus att det
självfallet inte är fråga om att någon stat skall luras
in i vare sig den ena eller andra formen av
samarbete. Jag utgår från att Birgitta Hambraues
inte heller tror det. Vi har en debatt, omfattande
remissrundor och inte minst en folkomröstning för
att Sverige skall kunna medverka i den europeiska
processen på ett samarbetsvänligt sätt.
Jag tycker själv att det på något sätt vore att
förringa Sveriges betydelse om vi inte efter bästa
förmåga skulle vara med och påverka både den
fredliga och den ekonomiska utvecklingsmöjlighet
som detta samarbetsforum kan medverka till. Det
är den stora frågan.
När det gäller EMU och den tredje fasen vill jag
säga att ingen kan tvinga Sverige eller något annat
land att vara med. Jag tror att Birgitta Hambraeus
och även Bengt Hurtig själva kan förstå att det inte
finns något intresse från andra medlemsländer av
att ha med ett land som är ovilligt att delta i denna
process.
Sverige har förklarat, precis som Tyskland och
Holland, att vi har en intern demokratisk
beslutsprocess. Det har inte ett smack med
Maastrichtfördraget att göra, utan detta gäller vår
interna svenska beslutsprocess när Sveriges riksdag
skall ta ställning till frågan om Sveriges deltagande
i den tredje fasen. Detta tycker jag är en mycket
väsentlig del av beslutsprocessen. Det förvånar mig
en aning att Birgitta Hambraeus förringar
betydelsen av beslut i Sveriges riksdag i en så här
viktig fråga.
När det gäller Riksbanken kan jag nämna för
Birgitta Hambraeus att det inte pågår några
förändringar eller några förberedelser av det slag
som hon tycks förmoda. Däremot kan jag nämna
att i den händelse det hade funnits ett mera
välutvecklat penningpolitiskt samarbete redan i dag
är det min gissning att den penningpolitik som man
hade bedrivit, inte minst från den tyska
centralbankens sida, hade tagit större hänsyn till
intressena -- inte bara i Tyskland -- i alla andra
länder inklusive Sverige. Det hade med stor
säkerhet varit till fördel för den svenska
ekonomiska utvecklingen om en mera samordnad
penningpolitisk verksamhet hade ägt rum, men så
är alltså inte fallet.
Den stora frågan som lätt leder till missförstånd när
det gäller den tredje fasen av EMU och det
valutapolitiska samarbetet handlar om att många
tror eller åtminstone påstår sig tro att detta skulle
vara aktuellt nu. Man radar upp en mängd problem
och säger att det inte fungerar. Det handlar i stället
om att detta kan, efter beslut i Sveriges riksdag,
komma att bli aktuellt om ett antal år -- när Sveriges
ekonomi är i betydligt bättre skick och när vi kan
dra mycket stora fördelar av ett mera utvecklat
samarbete.
Till Charlotte Cederschiöld kan jag säga att det
finns mycket stora fördelar involverade i ett sådant
här mera utvecklat samarbete, framför allt när det
gäller Sveriges möjligheter att vara ett attraktivt
land för investeringar. Det finns få saker som är så
avskräckande för dem som skall investera som
instabila växelkurser eller instabila räntor. Det är
väl känt att det historiskt finns en del instabilitet.
Jag tror att Sverige kommer att få stora fördelar om
landet kan bli attraktivt med en stabilitet i både
växelkurser och räntor. Detta får naturligtvis i
första hand effekt på antalet
sysselsättningstillfällen, antalet jobb. Det blir också
en ekonomiskt stark bas för en skattefinansierad
välfärd, vilket jag hoppas att vi alla är mycket
intresserade av.
Bengt Hurtig talade om EU:s vitbok. Denna är ett
mycket starkt tecken på den betoning på tillväxt
och sysselsättningsökning som det ekonomiska
samarbetet har inom EU. Det tycktes som om
Bengt Hurtig menade att man i det sammanhanget
måste göra sig av med konvergenskraven. Så är icke
fallet. Det är nämligen av stor betydelse just för
tillväxt- och sysselsättningsmöjligheterna framöver
att man har stabila växelkurser, små prisökningar,
låga räntor och sunda offentliga finanser. Jag tror
inte att det är många människor, förutom Bengt
Hurtig, som tror att instabilitet i växelkurserna eller
stora och instabila prisökningar är ett bra sätt att
locka till sig investeringar och jobb. Jag tror under
inga omständigheter att det är så. Jag menar att det
är viktigt att den svenska ekonomiska politiken
bekräftar och främjar de tillväxt- och
investeringsmöjligheter som finns inom ramen för
vår egen ekonomiska politik, vilket ger oss större
möjlighet att delta i det framtida samarbetet inom
EMU.