Fru talman! Jag skall ta upp några av de saker som
Birgitta Hambraeus nämnde. Till att börja med vill
jag säga att jag tycker att det var en oerhört
egenartad tolkning som här gjordes, nämligen att
det är lättare att påverka beslut inom en
organisation genom att vara utanför densamma.
Min erfarenhet och, tror jag, Sveriges erfarenhet i
nästan alla internationella sammanhang är att det
är lättare att påverka genom att vara med.
I sak betyder detta att om Sverige väljer -- vilket jag
tycker att vi skall göra -- att använda vårt
medlemskap för att stärka de miljövänliga
krafterna inom EU, kan vi få en ganska god
utväxling av medlemskapet på miljöpolitikens
område. Jag tror att det är mycket mera positivt för
miljön både i Sverige och i andra delar av världen
än om vi sitter utanför och möjligen försöker
påverka därifrån.
Birgitta Hambraeus sade något om att det när det
gäller vitboken och EU skulle vara av intresse att
minska den sociala tryggheten för lågavlönade.
Detta är faktiskt någonting som varken finns med i
vitboken eller som ligger inom EU:s domäner att
besluta om. Socialpolitiska regelsystem fattas det
nämligen nationella beslut om, och så kommer det
att vara i fortsättningen också.
Av de formuleringar som jag har upprepat ett antal
gånger -- nämligen i fråga om regeringens
inställning till deltagande i EMU:s valutaunion, där
positionen är att Sverige vill delta i den
framväxande ekonomiska och monetära unionen --
framgår naturligtvis att vi med hänsyn till denna
inställning, att vi vill delta, inte har begärt något
undantag formellt sett när det gäller att inte kunna
delta. Vi utgår i stället när det gäller detta vårt
önskemål från att, efter ett förnyat beslut i Sveriges
riksdag om när och hur detta i så fall skall ske, de
möjligheter som vi själva har att påverka den
ekonomiska utvecklingen och det politiska
samarbetet kommer att vara till fördel för svenska
intressen i fråga om fredssträvanden,
miljösträvanden, jobb osv. att kunna göra sig
gällande. Det här är skälen till att det ligger i
Sveriges intresse att kunna delta även i detta
utvidgade ekonomiska samarbete.
Som jag har sagt ett antal gånger är det en väldig
skillnad mellan att delta i någonting nu och mellan
att delta i någonting om ett antal år. Jag tror att det
är ganska viktigt att Birgitta Hambraeus, Bengt
Hurtig och andra som deltar i debatten verkligen
försöker klarlägga detta, därför att slutsatsen för
Sveriges del beträffande ett deltagande i EMU:s
tredje fas skulle, tror jag, bli annorlunda om detta
tas nu jämfört med om det tas när ekonomin är i ett
bättre skick och när vi tydligare kan se fördelarna.
Men då är det min bestämda uppfattning att
vinsterna i fråga om jobb, välfärd och miljö är
mycket stora och att det alltså ligger i Sveriges
intresse att vara med.