Fru talman! Till finansministern vill jag säga att jag
helt och hållet instämmer i svaret. Men det är
viktigt att påpeka i debatten att det är oändligt
väsentligt att lyckas föra samman investeringarnas
betydelse för jobben. I debatten har man många
gånger en känsla av att dessa samband är litet
oklara. Det kan troligtvis hänga ihop med den
debatt som fördes i denna kammare åren 1989 och
1990, då många investeringar inte längre gjordes i
Sverige. Den dåvarande socialdemokratiska
regeringen hade mycket svårt att tillstå att det
skulle få konsekvenser för arbetslösheten.
Till Birgitta Hambraeus vill jag säga att vi
moderater tror att det är ganska farligt att sända ut
signaler om att man i Sverige skulle vara beredd att
slå in på en väg som leder till en inflationistisk
devalveringspolitik. Det skulle nämligen kunna
uppfattas på det sättet, om vi sade ett tydligt nej till
EMU i ett läge där vi skulle kunna vara med.
Att säga nej skulle också vara ett sätt att tala om för
dem som vill investera i Sverige att risken är större
i Sverige än på annat håll. Sverige riskerar att få
betala en riskpremie, en högre ränta. Vad innebär
då en högre realränta? Man har räknat på 1 % och
fått fram att investeringarna under två till tre år
minskar med 3 %. Det betyder i sin tur ökad
arbetslöshet. BNP minskar med 0,5 % och statens
räntekostnader ökar med 7 miljarder kronor.
Kommuner och landsting skall dessutom punga ut
ytterligare 300 miljoner kronor. Som vi ser det kan
nej-sidan helt enkelt inte finansiera välfärden i sitt
alternativ.
Precis som finansministern, tror jag inte att det
ekonomiska samarbetets mål faller samman bara
därför att man inte kan uppnå målen i de ögonblick
som man har tänkt sig. Det är alltså terrängen som
gäller.
De redovisningar som har gjorts här i kammaren
om den inhemska beslutsproceduren vad gäller
EMU gör att debatten är litet underlig. Man kan
fråga sig vad det är för märkliga mål som motiverar
interpellantens vilja att riskera svagare krona,
högre arbetslöshet, urholkade pensioner och det
som kan följa med ett långsiktigt utanförstående,
som jag ser det. Jag tror att svensken i gemen
faktiskt delar finansministerns mål, som jag också
delar. Det kan man se av de
opinionsundersökningar som har gjorts och som
visar att majoriteten av svenskarna tror att Sverige
snart kommer att bli medlem av den europeiska
unionen.