Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för ett utförligt och mycket upplysande svar på min
interpellation. Det är väldigt viktigt att det blir
klarhet i vad som faktiskt gäller.
Jag drar slutsatsen att förhandlingarna inte har
säkerställt att Sverige kan stå utanför
valutaunionen. Visserligen har regeringen gjort en
protokollsanteckning om att den tänker lägga fram
en proposition till riksdagen och att riksdagen skall
avgöra. Men den protokollsanteckningen har inte
förts in i fördraget, och därmed är den inte juridiskt
giltig. Danmark och England har fått anteckningar
införda.
Maastrichtavtalet binder oss vid alla tillfällen där vi
inte har fått ett skriftligt undantag, särbestämmelse
eller engångsregel, införd i själva anslutningsakten.
Maastrichtfördraget är mycket tydligt när det gäller
EMU. Valutaunionen utvecklas stegvis, precis som
finansministern säger.
Vi är nu inne i den andra fasen, där man försöker
att hjälpa länderna till konvergens. Sverige gör
självt sitt bästa att uppnå den konvergensen. I dag
står det i Svenska Dagbladet att man verkligen tror
på detta igen. Henning Christophersen har sagt att
det nu börjar att ordna upp sig. Blir det en
högkonjunktur är han övertygad om att
Maastrichtavtalet kommer att fullföljas
programenligt, med en valutaunion före detta
årtusendes slut.
Det är klart utsagt i Maastrichtavtalet att det icke
är de olika länderna som bestämmer när de själva
vill gå in i valutaunionen. Det finns tvärtom ett
protokoll fogat till Maastrichtavtalet där det står att
inget land får hindra införandet av valutaunionen.
Vilka länder som skall ingå i denna valutaunion
bestäms med majoritetsbeslut vid en
regeringskonferens. De länder som då har uppnått
konvergenskraven skall ingå senast år 1999.
Det är alltså klart och tydligt steg för steg. Det står
igenting om att en valutaunion först skall
godkännas av de olika ländernas parlament. De
finns vissa frågor som regeringskonferenser inte
själva kan besluta, men här är det tydligt utsagt att
regeringskonferensen beslutar om att införa en
valutaunion.
Om Sverige skall bli medlem måste vi redan nu göra
vår riksbank oavhängig. Jag vill gärna fråga
finansministern: På vilket sätt förbereder
regeringen nu Riksbankens oavhängighet? Det
gjordes en utredning som väckte en oerhörd
bestörtning. Socialdemokraterna var kraftfulla
motståndare till att göra Riksbanken oavhängig,
dvs. att ta bort möjligheten till demokratisk
kontroll av vår riksbank, som för övrigt är världens
äldsta och riksdagens egen bank. Plötsligt hörde
man ingenting mer om detta.
I Maastrichtavtalet står det klart och tydligt att vi
redan från början skall starta den process som leder
till vår riksbanks oavhängighet. I den tredje fasen,
när valutaunionen inträder, blir vår riksbank ett
helt osjälvständigt avdelningskontor, som jag
förstått det, till den gemensamma centralbank som
man redan har börjat bygga. Jag syftar på EMI,
dvs. det ekonomiska och monetära institutet i
Frankfurt.
Min fråga till finansministern är: På vilket sätt
förbereder vi nu att göra vår riksbank oavhängig
och utanför demokratisk kontroll? Det krävs
faktiskt en grundlagsändring för detta. Hur bär vi
oss åt med det? Skulle vi bli medlemmar i unionen
har vi skrivit under på att detta skall ske. Där står
EU:s lag över även svensk grundlag, såvitt jag
förstår.
Jag vill gärna att finansministern bekräftar att det
är på detta sätt. Det är en sanning som också bör
sägas av regeringen. Det är endast om man har fått
infört i protokollet till anslutningsakten att vi har
begärt ett undantag som det är juridiskt giltigt. Alla
andra protokollsanteckningar kan vi naturligtvis
göra för oss själva, men de har inte någon juridisk
giltighet.
Sverige har i förhandlingarna inte begärt att få ett
undantag, och vi har självfallet inte heller fått något
undantag. Det vore välgörande om finansministern
ville bekräfta detta. Det finns nämligen en
beskrivning -- en tolkning av
förhandlingsresultatet -- som dessutom har gått på
remiss, och som är gravt missvisande. Det verkar
där som om vi hade fått ett undantag, att vi har rätt
att själva bestämma om en valutaunion, och att
riksdagen skall fatta beslut, osv.
Jag har ytterligare en fråga till finansministern.
Kommer finansministern att se till att
remissinstanserna får klart för sig att det endast är
om ett undantag finns inskrivet i anslutningsakten
som vi får ett undantag, annars gäller
Maastrichtavtalet fullt ut?
Det är oerhört viktigt för vår demokrati att det
finns klarhet i vad som gäller. Man skall inte sopa
problemen under mattan, utan vi skall med öppna
ögon ta ställning till om vi vill lämna Sveriges rätt
till självbestämmande och gå in i en union. Det vore
att lura in oss om man säger: Det är nog inte så
farligt, vi bestämmer nog själva i alla fall. Det är att
lura människor, och jag tror verkligen inte det om
finansminstern.
Jag hoppas och tror att finansministern här kommer
att bekräfta att det jag har sagt är sant.