Fru talman! Jag kanske är för rastlös eller har varit
för kort tid i riksdagen, men jag förstår inte detta:
Man är överens i utskottet och t.o.m. skriver det i
betänkandet, men ändå kan man inte ställa sig bakom
en lagändring som faktiskt behövs. Det är ju uppen-
bart att det behövs en lagändring eftersom företag
faktiskt drabbas.
Farbror Borg fick vänta i 18 år. Han var alltså för-
satt i personlig konkurs i 18 år innan han fick rättelse.
Vad hade han inte kunnat göra under de 18 åren? Och
han är inte ensam. Varför kan man då inte lagändra?
Det står ju t.o.m. på pränt att man är överens i ut-
skottet. Varför ska man avvakta att regeringen ska
hålla koll?