Fru talman! Våra småföretagare är Sveriges rygg-
rad. Alla håller säkert med och säger sig värna om
dem. Men för mig ställer sig Socialdemokraterna
kallsinniga och är direkt småföretagarfientliga.
Utskottet delar vår uppfattning om betydelsen av
det allmännas skadeståndsansvar och vikten av effek-
tiva, ändamålsenliga regler men ser inte för närvaran-
de att några lagregler är påkallade.
Fru talman! Jag undrar vad Douglas Borg skulle
säga om det. Douglas Borg arbetade för 18 år sedan
som vaktmästare. Han hade ett litet företag för kän-
distransporter vid sidan om. Vid en skatterevision hos
hans huvudsakliga kund drogs även Douglas Borg in i
skatteärendet. Skattemyndigheten bedömde att Borg
var anställd hos sin huvudsakliga kund och överförde
alla avdrag han gjort för företaget under fyra år till
lön, vilket gav honom en personlig skatteskuld på
närmare en halv miljon kronor. Borg gick i personlig
konkurs och hans arbetsredskap, en bil, konfiskera-
des.
När en person går i personlig konkurs får hon inte
något förstahandskontrakt på en lägenhet, inte något
telefonabonnemang eller ens något bankkonto. Den
personen betraktas helt enkelt som en lägre stående
människa.
Först efter 18 år och 8 advokater fick Douglas rätt
mot staten. Trots vinsten blev Borg inte särskilt glad.
Han säger: "Jag är i dag en människa som blivit be-
stulen på den bästa tiden i mitt liv. I stället för att
ägna kraft och tid åt att bygga upp ett företag har jag
brutits ned både fysiskt och psykiskt."
Borgs ombud har nu lämnat in ett skadeståndsan-
språk till Justitiekanslern. Frågan är om han hinner få
något skadestånd innan han dör.
Det värsta är att det jag nu tagit upp inte är det
enda exemplet. På skatteområdet och även på miljö-
området finns ytterligare ett antal exempel som jag
skulle kunna berätta om.
Vi anser att en person inte ska straffas förrän hon
fälls i sista instans. Det är en av 53 punkter som de
borgerliga partierna har presenterat för att förbättra
klimatet för företagandet och tillväxten.
Med anledning av de brister i systemet som före-
ligger vill vi ställa tre anständighetskrav:
1. Skydda företagare och andra människor mot rätt-
sövergrepp som det jag nämnde ovan.
2. Skapa en situation där staten bättre än i dag tar sitt
skadeståndsansvar vid rättsövergrepp.
3. Medverka till att förlikningsförhandlingar och
skiljedomsförfarande snabbt inleds mellan staten
och företagare.
Ett välfärdssamhälle värt namnet måste också va-
ra ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare
skydd mot kränkningar. I vårt samhälle verkar dock
myndighetsoffer ha hamnat vid sidan om rättvisans
skydd. Myndigheter och myndighetspersoner är na-
turligtvis inte ofelbara. Det begär ingen heller. Dock
borde det vara självklart att all felaktig myndighets-
verksamhet ska föranleda ett rimligt skadeståndsbe-
lopp till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i
dag. I många fall har myndigheternas felaktiga be-
handling av småföretagare lett till konkurser, person-
liga tragedier och långdragna juridiska tvister.
Människor och företag i Sverige måste uppenbar-
ligen skyddas mot stat och myndigheter. Detta är ett
skrämmande faktum. Varför kan vi då inte enas om
att göra något åt saken nu, när alla ändå håller med?
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 5.