Fru talman! Vi behandlar nu lagutskottets betän-
kande LU10, där olika försäkrings- och skadestånds-
rättsliga frågor tas upp.
När det gäller en del av de försäkringsrättsliga
frågorna har vi, precis som Tasso Stafilidis nämnde,
jobbat i en särskilt tillsatt utvärderingsgrupp. Där har
vi haft möjlighet att träffa företrädare för Konsu-
menternas Försäkringsbyrå, Riksförbundet för Trafik-
och Polioskadade, Sveriges Försäkringsförbund och
Finansinspektionen.
Jag tycker, precis som Tasso, att det har varit ett
jättebra sätt att jobba för att skaffa information och
kunskap i de här frågorna, som många gånger är
mycket svåra att sätta sig in i. Jag vill också rikta ett
tack till kanslipersonalen, som nu sitter här på podiet,
för de fina anteckningar som har förts i den här grup-
pen.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer med hänsyn till att det i Regeringskansliet
pågår, och har länge pågått, ett omfattande arbete
med att ta fram en ny försäkringsavtalslag som ska
ersätta den som nu gäller, och den gäller sedan 1927,
om jag har rätt datum. Den nya lagen ska också om-
fatta konsumentförsäkringslagen.
Den här nya lagen ska bli en samlad lag för för-
säkringsavtalsrätten, och den ska bl.a. innehålla
- individuell konsumentskadeförsäkring, företags-
försäkring och personförsäkring,
- gruppskade- och gruppersonförsäkring samt
- kollektivavtalsgrundad skade- och personförsäk-
ring.
Jag vill också inledningsvis påminna om att vi
från den 1 januari i år har en del lagändringar när det
gäller bl.a. ersättningen för ideell skada, som ger en
utvidgad möjlighet att få skadestånd.
Fru talman! Jag kommer nu att ta upp de reserva-
tioner som finns i betänkandet, och jag börjar med
den om överfallsskyddet i hemförsäkringen. Vänster-
partiet har påpekat att försäkringsbolagens undantag i
villkoren för hemförsäkring just när det gäller över-
fallsskyddet utgör en diskriminering mot kvinnor.
Jag kan till fullo instämma i att det vore önskvärt
att överfallsskyddet gällde fullt ut i hemförsäkringen.
Men efter att jag har lyssnat på de olika försäkrings-
förbunden, som vi har träffat, kan jag lättare förstå
anledningen till att det ser ut som det gör i dag.
Hemförsäkringen gäller, precis som tidigare har
sagts, alla personer som är folkbokförda på samma
adress, och det är bra och smidigt på många sätt. En
hemförsäkring omfattar normalt en personförsäkring
vid överfall, och man kan få ersättning vid per-
sonskada efter misshandel under förutsättning att
försäkringstagaren och den som utövat misshandeln
eller våldtäkten, om det handlar om det, inte är skriv-
na på samma adress.
Anledningen till att hemförsäkringen är utformad
på det här sättet är, precis som vi hörde tidigare, att
det är svårt att utreda sådana här försäkringshändelser
som inträffar inom den s.k. familjen, och när försäk-
ringsbolagen ska utkräva ersättning eller regressa,
som det heter med ett finare ord, mot den som har
utfört misshandeln blir det ju de personer som försäk-
ringen är avsedd att skydda som ska ersätta försäk-
ringsbolaget.
Men dörren är dock inte helt stängd för att man
ska få ersättning även om man bor på samma adress
som den som har utfört brottet. Om man har en
olycksfallsförsäkring kan ersättning utgå från den.
Jag är kollektivt försäkrad och tycker att det är en
jättebra form. Om jag skulle råka ut för en sådan här
händelse har jag alltså i och med min fackförenings-
avgift möjlighet att få ersättning från min olycksfalls-
försäkring, så dörren är inte stängd. Man kan också få
ersättning från Brottsoffermyndigheten.
Jag vill ändå säga att jag har en känsla av att hela
utskottet tycker att det här är en viktig fråga som vi
naturligtvis måste fortsätta att jobba med, och den får
tas med och bevakas i det pågående arbetet med den
nya försäkringsavtalslagen, som jag nämnde.
Då går jag över till nästa reservation. Det är Cen-
terpartiet och Folkpartiet som tar upp problematiken
med att vissa småföretagare nekas att teckna försäk-
ring. De kräver, som vi hörde nyss, att en utredning
ser över försäkringsbolagens praxis i syfte att förbätt-
ra småföretagarnas försäkringsskydd.
Jag instämmer med Viviann Gerdin. Det är ett
stort problem att försäkringsbolagen nekar vissa fö-
retagare att teckna försäkring eller att de sätter premi-
en så högt att det blir ekonomiskt omöjligt att teckna
försäkring. Vi har också hört talas om att vissa verk-
samheter är mycket mer skadedrabbade än andra. Vi
kan ta uraffärerna som exempel, som generellt, enligt
uppgift, nekas försäkring. Det är naturligtvis viktigt
att det görs en individuell bedömning av varje försäk-
ringsärende.
I det här sammanhanget kan jag också nämna att
Sveriges Försäkringsförbund arbetar i ett projekt
tillsammans med Svensk Handel där man ska ta fram
information till företagarna om hur man ska kunna
undvika brott genom olika skadeförebyggande åtgär-
der.
Det är viktigt att även småföretagarnas försäk-
ringsmöjlighet tas med i det pågående arbetet med
försäkringsavtalslagen. Som den är skriven i dag kan
man nekas att teckna försäkring, och det har med
kontraheringsplikten att göra. Det är sådant som kan
ses över nu när vi ska jobba med en ny försäkrings-
avtalslag.
Nästa reservation är från Kristdemokraterna.
Personskadekommittén överlämnade i januari sitt
betänkande Samordning och regress - Ersättning vid
personskada till Justitiedepartementet. Kommitténs
förslag är nu under beredning, och regeringen har för
avsikt att komma med en proposition under året till
riksdagen. Därför tänker jag i dag inte mer ingående
ta upp reservationen om att den obligatoriska trafik-
försäkringen ska ges ett utökat ansvar för personska-
dor i trafiken. Den debatten får lagutskottet ta när
propositionen kommer.
Vänsterpartiet och Centerpartiet tar i en gemen-
sam reservation upp handläggningen av trafikskadeä-
renden och pekar bl.a. på den beroendeställning som
finns mellan försäkringsbolagens läkare och försäk-
ringsbolaget samt att försäkringsbolagens läkare, när
de är sakkunniga, inte står under tillsyn av Socialsty-
relsen.
Fru talman! Under 1998 genomförde Finansin-
spektionen på uppdrag av regeringen en undersökning
av personskaderegleringen inom försäkringsområdet.
Anledningen till att regeringen gav det här uppdraget
var just att det hade framkommit att handläggningsti-
derna i vissa skadefall hade blivit betydligt längre och
att det är ett problem för många personer som har
blivit skadade i trafiken. Finansinspektionen har
överlämnat en rapport till regeringen med förslag till
förändringar för att förkorta handläggningstiderna,
och den är nu under beredning i Regeringskansliet.
När det gäller de bedömningar som görs av för-
säkringsbolagens sakkunniga läkare och av den läkare
som har behandlat försäkringstagaren har viktiga
synpunkter också framförts av bl.a. Riksförbundet för
Trafik- och Polioskadade.
I det här sammanhanget kan nämnas att Högsta
domstolen förra året gjorde vissa principiella uttalan-
den just i fråga om värderingarna av de bedömningar
som har gjorts av de sakkunniga läkarna hos försäk-
ringsbolagen och av den läkare som har behandlat
försäkringstagaren.
Domstolen pekar bl.a. på vikten av att man för
noggranna journalanteckningar, så att en rättvis be-
dömning kan göras. Man säger också att det rent
principiellt inte finns anledning att ge försteg åt den
ena eller den andra läkarens bedömning. Också här
har vi förståelse för den framförda kritiken när det
gäller försäkringsbolagens läkares roll och ansvar. Vi
anser att det finns skäl att se över och överväga ruti-
ner för hur försäkringsbolagen bedömer de medicins-
ka utredningarna och hur de värderar de bedömningar
som görs av försäkringsbolagens läkare och den be-
handlande läkaren. Likaså tycker vi att frågan om att
försäkringsbolagens läkare inte står under tillsyn av
Socialstyrelsen ska tas med här. Detta kan lämpligen
tas upp i samband med att förslagen i Finansinspek-
tionens rapport bereds vidare.
Moderaterna tar i en reservation upp det allmän-
nas skadeståndsansvar och hänvisar bl.a. till att offer
för felaktiga myndighetsåtgärder har hamnat vid
sidan av rättvisans skydd och att regeringen bör vidta
åtgärder i syfte att skydda företagare mot rättsöver-
grepp.
Skadeståndslagen innehåller inte några särskilda
regler för företagare. Det är alltså samma regler som
gäller för en företagare som för vilken annan person
som helst som har rätt till ersättning för personskada.
Däremot innehåller skadeståndslagen särskilda
regler om arbetsgivarens s.k. principalansvar, vilket
innebär att en arbetsgivare är ansvarig för person-
eller sakskada som vållas av en arbetstagare genom
fel eller försummelse i tjänsten. Arbetsgivaren ansva-
rar också för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk
skada som uppkommer utan samband med att någon
fått person- eller sakskada, om en anställd vållat ska-
dan genom brott. Även offentliga arbetsgivare inne-
fattas. Är det frågan om fel eller försummelse som
begåtts vid myndighetsutövning, t.ex. om en myndig-
het har lämnat felaktiga upplysningar eller felaktig
rådgivning, ansvarar det allmänna för person- och
sakskada och även för ren förmögenhetsskada.
Den här regeln finns inskriven i skadeståndslagen
sedan den 1 januari 1999, och den gäller all informa-
tion. Den är alltså inte begränsad till myndighetsin-
formation. Om det uppstår tvistigheter i sådana fall
ska man bl.a. ta hänsyn till vad upplysningen eller
råden som givits handlar om och om frågan ligger
under den myndighetens verksamhetsområde.
Det är naturligtvis viktigt att det finns effektiva
och ändamålsenliga regler. Där har vi ingen annan
åsikt. Det är viktigt att regeringen följer tillämpning-
en av de här reglerna och återkommer till riksdagen
om det skulle finnas behov av lagändringar, precis
som Petra Gardos sade i sitt anförande.
Eftersom Folkpartiet inte finns här tänker jag inte
säga något om deras reservation. Min talartid är ute.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga jag har
fått uppgifter om att Socialdepartementet kommer att
besluta om direktiv till en översyn av patientskadela-
gen nu i maj, och det ska inte bli försenat.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av-
slag på samtliga reservationer.