Fru talman! Jag tycker att den här interpellationen
tar upp en del intressanta frågor som berör miljöpoli-
tiken. Det är intressant att kunna föra denna debatt
med finansministern, som ju har en bakgrund i dessa
frågor som ordförande i jordbruksutskottet för inte så
länge sedan.
Vi kan konstatera att vi under 80-talet hade inten-
siva debatter om ekonomiska styrmedel i miljöpoliti-
ken. Då var det ganska starka frontställningar i dessa
frågor, där i varje fall dåtidens socialdemokrati var
mycket skeptisk till den här typen av metoder. Nu kan
vi konstatera att det där skett en god förändring så att
alla egentligen är överens om att det är en bra metod
att använda i miljövårdens tjänst.
Jag vill kommentera några delar av svaret, bl.a.
kommentarer till överlåtelsebara utsläppsrätter. Det
har varit uppe i många debatter, och det har funnits en
betydande skepsis i riksdagen mot att använda den här
typen av metoder. Jag tror att det skulle vara utomor-
dentligt värdefullt att kunna pröva det i något sam-
manhang. Jag tycker att interpellationssvaret ger en
öppning i det avseendet.
Jag kan tänka mig att man beträffande t.ex. kväve-
reningen i våra reningsverk i stället för att ge konces-
sion för vartenda reningsverk, då det ofta tvingas fram
ganska egendomliga investeringar för att få konces-
sion, säger exempelvis så här: På den här kuststräckan
får man släppa ut si och så mycket, och sedan får de
kommuner som är berörda förhandla om vem som
skall göra investeringen. Jag är övertygad om att man
skulle kunna åstadkomma en betydande miljöeffekt
till lägre kostnader än om man har en individuell
prövning så som vi hittills haft. Jag tror att det finns
anledning att använda sin fantasi och på det sättet
göra miljövården en stor tjänst genom att åstadkomma
god miljövård till lägre kostnader. Det innebär också
möjligheter att använda pengarna till ytterligare miljö-
insatser eller till någonting annat.
Jag hoppas att det skall vara möjligt att jobba
konstruktivt i dessa frågor. Att göra det på internatio-
nellt plan tycker jag är en fin idé. Jag förutser dock
rätt stora svårigheter att monetärt komma överens om
ersättningar och sådant. Men det är definitivt värt att
jobba vidare på det.
Jag blir litet oroad, ungefär som Dan Ericsson, när
det talas om ekonomiska styrmedel som genererar
inkomster till statskassan. Jag tror att man förfelar
litet av miljövärdena om man ensidigt tittar på stats-
kassans behov, som förvisso är stora. Jag tycker t.ex.
att gödselavgiften, som nu skall införas, är ett exem-
pel på det. Såvitt jag kan förstå har den praktiskt taget
ingen miljöeffekt. Däremot är det en skatt. Då tycker
jag att man skall rubricera det som en skatt och inte
blanda in miljön i det sammanhanget. Skall man vara
konsekvent skall man egentligen i så fall lägga skatt
på djurgödsel, för det är där vi får de stora läckagen ut
till våra vattendrag. Skulle man göra det skulle man
samtidigt ändra produktionsförutsättningarna och
konkurrensen mellan näringen i Sverige och i andra
länder. Det är just påpekat i interpellationssvaret som
ett av problemen. Jag vill alltså rikta en varning för att
så att säga av miljöskäl införa skatter. Det är ärligare
att rubricera saker som de bör rubriceras.
Sedan till frågan om skatteväxling. Jag delar den
uppfattning som kommer fram i interpellationssvaret,
nämligen att skatteväxlingen kanske har sin stora
fördel om man kan plantera den i EU. Lyckas man
med det, tror jag att man kan komma utomordentligt
långt i denna fråga. Då får man bort alla de problem
som uppstår på grund av att det blir olika konkurrens-
förutsättningar mellan olika näringar i samband med
skatteväxlingen. Jag vill verkligen uppmana till ett
internationellt grepp, för jag tror att det då är möjligt
att sjösätta denna i och för sig mycket goda idé om
skatteväxling.