Fru talman! Dan Ericsson har ställt fyra frågor till
mig angående den ekonomiska politiken och miljö-
politiken.
Den första frågan gäller vilka problem jag ser med
BNP-måttet respektive prissättningen i marknadseko-
nomin ur miljö- och naturresurssynpunkt.
Låt mig först slå fast att BNP-beräkningarna har
ett stort värde som underlag för den ekonomiska poli-
tikens utformning. De kan bl.a. användas för att be-
räkna hur väl vi utnyttjar våra resurser i form av ar-
betskraft och kapital. De ger också ett mått på den
samlade skattebasens storlek.
En ökning i BNP är emellertid inte detsamma som
ökad välfärd. Det är viktigt att understryka. Det finns
flera skäl till detta, och det skulle föra för långt att här
gå igenom dem alla. Det räcker med att konstatera att
miljön är en av flera viktiga aspekter på välfärden
som inte i tillräcklig utsträckning avspeglas i BNP.
Detta beror i sin tur på att miljön och naturresurserna
ofta saknar ägare och således inte kan köpas och säl-
jas på någon marknad och registreras i nu nämnda
siffror.
Jag vill passa på att framhålla att den förra social-
demokratiska regeringen tillsatte en utredning (SOU
1991:37) med uppgift att analysera förutsättningarna
för att komplettera nationalräkenskaperna med natur-
och miljöräkenskaper.
På förslag av Miljöräkenskapsutredningen utfor-
mades tre uppdrag som skall leda fram till en bättre
belysning av kopplingarna mellan ekonomi och miljö.
Naturvårdsverket fick i uppdrag att ta fram ett system
av s.k. miljöindex, som skall ge en samlad bild av
tillståndet i några svenska ekosystem. Detta arbete är
nu färdigt. Statistiska centralbyrån arbetar med att ta
fram fysiska miljöräkenskaper, som skall beskriva
flödet av olika miljöförstörande substanser i ekono-
min. Slutligen har Konjunkturinstitutet fått i uppdrag
att utarbeta monetära miljöräkenskaper, som skall
visa miljöförstöringens kostnader. Konjunkturinstitu-
tet och Statistiska centralbyrån kommer före årets slut
att lämna en gemensam delrapport där resultaten av
deras arbete redovisas.
I en internationell jämförelse ligger Sverige för-
hållandevis väl framme på dessa områden. Det måste
dock framhållas att det i många avseenden handlar om
grundläggande vetenskaplig kunskapsuppbyggnad.
Vägen till ett färdigt system för löpande redovisning
av även ett begränsat urval av miljökostnader torde
därför vara ganska lång
Det bör i sammanhanget understrykas att miljörä-
kenskaperna inte kommer att ersätta de traditionella
nationalräkenskaperna. Avsikten är i första hand att
komplettera nationalräkenskaperna med s.k. satel-
liträkenskaper, som innehåller en redovisning av mil-
jöförstöringens kostnader.
Dan Ericssons övriga tre frågor handlar om vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att öka använd-
ningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Jag vill börja med att bekräfta att regeringen avser
att fullfölja tillsättandet av den utredning om bl.a.
skatteväxling som Dan Ericsson tidigare drivit på och
som han nu också nämner i en av sina frågor. Utred-
ningen skall analysera förutsättningarna för och bely-
sa problemen med en ytterligare miljöanpassning av
skattesystemet. Den ursprungliga tidplanen för utred-
ningen kommer dock med största sannolikhet att för-
skjutas, eftersom det redan gått drygt åtta månader
sedan den förra regeringen fattade beslut om utred-
ningens direktiv.
Utan att föregripa slutsatserna från utredningen
vill jag peka på några olika typer av åtgärder som
skulle kunna bidra till att införliva miljökostnaderna i
prissystemet.
En möjlig åtgärd är att införa nya eller höja existe-
rande miljörelaterade skatter. De inkomster som dessa
skatter ger upphov till kan användas till att minska
budgetunderskottet eller till att genomföra en skatte-
växling, där inkomsterna från miljörelaterade skatter
används för att sänka andra skatter, t.ex. på arbete, för
att på så sätt eventuellt förbättra förutsättningarna för
tillväxt och sysselsättning.
En annan åtgärd som prövats är att skapa avgifts-
system som innebär att de inbetalda medlen återförs
till de betalningsskyldiga. Avgiften på utsläpp av
kväveoxid från förbränningsanläggningar är ett exem-
pel på ett framgångsrikt sådant system. Avgiftsin-
komsterna återbetalas till de avgiftspliktiga i förhål-
lande till mängden nyttiggjord energi.
Till de mindre beprövade ekonomiska styrmedlen
hör system med s.k. överlåtbara utsläppsrätter, vilka
inte behöver inbegripa något skatte- eller avgiftsuttag
över huvud taget. Möjligheten att använda utsläppsrät-
ter har utretts av Naturvårdsverket. Utredningen pe-
kade på behovet av ytterligare belysning av ett antal
frågor. Det är min uppfattning att utvecklingsarbetet
bör fortsätta. Detta bör också innefatta system som
öppnar möjligheter för handel med utsläppsrätter
mellan länder, inom ramen för internationella miljö-
konventioner.
Samtliga dessa möjligheter är värda att övervägas.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget skulle jag
dock i första hand vilja förorda system som innebär
att de ekonomiska styrmedlen också genererar in-
komster till statskassan.
Frågan om skatteväxling kommer att behandlas av
den utredning jag nyss nämnde. Det förtjänar dock att
framhållas redan nu att en skatteväxling är förknippad
med vissa målkonflikter.
För att undvika att skatteinkomsterna minskar till
följd av en skatteväxling är det nödvändigt att hitta en
miljörelaterad skattebas som är relativt stabil. En
stabil skattebas är emellertid liktydig med en svag
miljöstyrande effekt.
Slutsatsen är att det är svårt att uppnå en förbättrad
miljö och samtidigt långsiktigt säkerställa den finansi-
ering som krävs för att kunna sänka skatten exempel-
vis på arbete.
En kraftig ökning av den miljörelaterade beskatt-
ningen kan även inverka negativt på konkurrenskraf-
ten i delar av det svenska näringslivet. Förutsättning-
arna för att införa nya miljöskatter förbättras dock om
även andra länder ökar sina miljöskatter. Det är därför
glädjande att EU i sin vitbok om tillväxt, konkurrens-
kraft och sysselsättning framhåller skatteväxling som
en möjlighet för att förbättra miljön och minska ar-
betslösheten i Europa.
Arbetet med att konkretisera dessa tankegångar
pågår för närvarande inom EU. I samband med att
EU:s finansministrar träffades i november framförde
jag Sveriges starka stöd för detta arbete.
Som medlem i EU kommer Sverige i ökad ut-
sträckning att kunna verka för att miljöskatter i större
utsträckning utnyttjas av EU-länderna, vilket skulle
gagna även den svenska miljön.