Fru talman! Först vill jag vända mig till Dan
Ericsson. Jag har också tagit del av kristdemokrater-
nas rapport. Den är välskriven och intressant och
kommer säkert att kunna spela en roll i det utred-
ningsarbete som nu kommer i gång.
Jag noterar att Dan Ericsson är bekymrad över att
man nu kanske får litet tidsnöd. Det är möjligt, men i
så fall skall väl det klandret riktas mot den tidigare
regeringen, som har tagit väldigt lång tid på sig. Från
det att besluten om utredningen fattades och direkti-
ven utformades till det att man avgick fick man aldrig
utredningen tillsatt. Det förbryllar mig något när jag
hör den kraftfulla uppslutningen från kristdemokraters
sida, från liberalers sida och även från moderaten
Virgins sida bakom tanken på den här typen av ut-
redningsarbete. Vad var det som gick snett egentligen,
som gjorde att inte utredningen kom i gång? Det kan
man fråga sig.
Jag har tagit mig orådet före att också påpeka de
statsfinansiella frågorna. Det är jag tvungen att göra.
Dem kommer också utredningen att få iaktta. Allden-
stund vi talar om att man skall använda en skatteväx-
ling för att sänka skatteuttaget exempelvis på arbete
vet vi att vi träffar mycket stora skattebaser, därmed
också mycket stora intäkter för statskassan. Skall man
sänka de inkomsterna skall de ersättas med någonting
som långsiktigt är stabilt. Det är en utgångspunkt som
jag inte kan vika ifrån i ett läge där vi har 200, kanske
240 miljarder kronor i löpande underskott att hantera.
Det är min verklighet. Någonting annat kommer ni
inte att få höra från mig när det gäller den här diskus-
sionen. Vi måste ha den aspekten med i bilden. Vi är
så hårt trängda.
Det kan gå ändå. Jag håller det inte för uteslutet.
Den här typen av stabila skattebaser kan finnas, som
vi kan träffa. Låt oss titta på det. Låt oss konstruktivt
pröva det. Men, som jag sade, jag vill peka på att här
kan finnas en målkonflikt.
Ivar Virgin, som jag hade glädjen att samarbeta
med i jordbruksutskottet för några år sedan, tar upp
den fråga som vi då också diskuterade, nämligen de
utsläppsrätter som skulle kunna tänkas vara överlåtel-
sebara. Jag har hela tiden varit intresserad av den
tanken. Det finns i miljöinvesteringarna i dag en
marginalinvestering som ofta är mycket olönsam och
som ger en mycket liten effekt totalt sett. Man tvingas
till den därför att vi har koncessionsbestämmelser som
ålägger oss den typen av krav.
Kuststräckan, havet, insjön o.dyl. kan mycket väl
gälla som utgångspunkt för ett sådant resonemang.
Jag är inte säker på att det fungerar, men det är till-
räckligt intressant för att prövas vidare.
Till Lennart Fremling vill jag säga att jag inte
utesluter att vi kan experimentera. Jag kan inte i dag
se formerna för det. Det är rimligt att utredningen får
titta på hur det i så fall skall gå till. De teoretiska
diskussionerna har vi klarat av; vi förstår vilka be-
gränsningarna är och var fördelarna finns. Om det går
att hantera detta i praktiken kanske försök och expe-
riment kan ge svar på. Låt utredningen hantera den
saken.
Jag tillhör dem som menar att EU ger oss en möj-
lighet att arbeta vidare med dessa frågor. I EU finns
naturligtvis de som inte är så progressiva, och det
finns de som vill driva på. Det finns motsättningar
mellan olika länder och olika intressen, precis som på
nationell nivå. Många av de frågor vi skall lösa inom
miljöpolitiken är dock globala. Om vi skall hantera
ekonomiska styrmedel bör de också vara, om inte
globala, så åtminstone vidare till sin karaktär än na-
tionella. Om vi kan etablera detta synsätt exempelvis
när det gäller koldioxiden har vi faktiskt kommit
långt.
Vi får naturligtvis hela tiden beakta svensk in-
dustris konkurrenskraft. Det innebär inte att det är ett
motiv att avstå från att driva en svensk offensiv linje.
Vi skall fortsätta en sådan linje, men avväga den så att
vi inte slår ut svensk produktion så att den flyttar till
andra länder och använder miljöförstörande metoder
som lika fullt drabbar oss. Det är en oerhört svår av-
vägning som är ytterst lämplig att göra i ett interna-
tionellt sammanhang. Men EU får inte bli något alibi
för att inte göra någonting. EU är för mig och social-
demokraterna ett instrument som skall användas för
att föra dessa frågor framåt. Jag inser att det natur-
ligtvis blir en hård strid.
An f. 25 DAN ERICSSON (kds):
Fru talman! Jag vill tacka finansministern för de
positiva omdömena om vår rapport om skatteväxling.
Det är intressant att notera att finansministern nu
studerar de kristdemokratiska dokumenten mycket
noggrant. Jag hoppas att det kommer att leda till att
den politik som finansministern föreslår att Sverige
skall driva kommer att ha ett stort inslag från de här
rapporterna.
Jag sade tidigare att jag inte klandrar Göran Pers-
son för att det nu blir en senareläggning av resultatet
av utredningen. För det får jag väl vända mig till
ansvariga statsråd i den dåvarande regeringen. Det är
ändå bra om det inte blir en väldigt lång utredning. I
utredningsväsendet har vi ju numera snabba och ef-
fektiva arbetsmetoder. Jag hoppas att det kommer att
gälla även frågan om skatteväxlingen.
Göran Persson tog upp frågan om målkonflikten,
nämligen att skattebasen minskar med minskade in-
täkter för staten som följd. Jag nämnde exempel på
vad som skulle kunna vara möjliga skattebaser som är
ganska prisokänsliga och stabila. Jag har stöd för detta
från analyser gjorda i vår omvärld. I en analys som
gjorts av World Watch Institute i Washington pekar
man bl.a. på de skattebaser jag nämnde som tänkbara
objekt för miljöskatter i USA. Det finns flera studier
som pekar på att detta är ett verksamt instrument i den
ekonomiska politiken. Vi får inte tappa bort ledet med
skatteväxling nedåt för företag. Det är viktigt att inte
få en sämre konkurrensförmåga.
Jag vill också något kommentera det som Peter
Eriksson tog upp. Av hans inlägg verkar det som om
tideräkningen i Sverige började när Miljöpartiet star-
tade. Idéerna om att vi skulle öka beskattningen på
naturresurser och miljöförstörande verksamhet och
minska den på arbetskraft har funnits under lång tid i
många partier, även innan Miljöpartiet fanns. Det är
bra att vi nu är flera som driver denna fråga. Jag hop-
pas att Miljöpartiet kommer att vara konstruktivt och
inte föra argumentationen kring folkomröstningen
med att EU skulle vara ett alibi för att vi inte skulle
göra tillräckliga insatser i Sverige.
Svenska folket har sagt sitt, Peter Eriksson. Låt
oss nu vara konstruktiva och se hur vi gemensamt
skall arbeta för att få en förbättrad miljö.