Fru talman! Det är egentligen inte mycket att
kommentera, för vi verkar i huvudsak att vara överens
i vår syn på detta.
Det är då lätt för mig, fru talman, att säga: Låt ut-
redningen komma i gång och jobba, så att vi får det
underlag vi behöver för beslutsfattande.
En sak vill jag dock tillägga, nämligen att svensk
industri har varit framgångsrik när det gäller miljöar-
bete. Jag tycker att vi allt oftare skall använda svensk
industri som en förebild internationellt. Det går att
åstadkomma väldigt mycket med bibehållen konkur-
renskraft. Just detta att man ligger litet före kan ibland
också vara en konkurrensfördel. Man bör driva på och
göra avvägningar på ett sätt som gör att man inte
ställer krav som slår ut, man bör i stället ställa krav
som stimulerar precis så pass mycket att man kan
bibehålla konkurrenskraften. Det har vi hittills lyckats
bra med. Jag tycker att svensk industri - det finns
naturligtvis undantag - i huvudsak har varit fram-
gångsrik och framåtsyftande på detta område.
Det är klart att denna förändring har en poäng -
den har naturligtvis också flera andra poänger - när
det handlar om skatteväxling. Det blir oförändrat för
statskassan. Det är bra. Men jag vill peka på att vi
talar om att avveckla skatt på en skattebas som är
väldigt bred, mycket enkel att beräkna och som dess-
utom ger stora inkomster och i stället höja skatten på
skattebaser som är svåra att beräkna och svåra att
överblicka hur de i framtiden kommer att utvecklas.
Vi vill ju att de skall minska. Det finns faktiskt an-
ledning för en finansminister som har ett hål i statsfi-
nanserna på 240 miljarder att ständigt återkomma till
och peka på detta problem. Här finns en restriktion
som vi inte får bortse från.
Sedan finns naturligtvis också den andra diskus-
sionen, som förändringen antyder, nämligen vad natu-
ren tål. Här är det inte det statsfinansiella som gäller
utan då handlar det om beskattningar eller miljöavgif-
ter som är av sådana slag att de styr, stoppar och i tid
sätter gränser. Då är det inte fråga om en växling. Det
kan vara fråga om en växling, men det kan också vara
fråga om ett rent skydd, en rent offensiv åtgärd för att
se till att man inte överskrider de gränser som naturen
har satt.
Det är klart att vi kan diskutera EU fram och till-
baka. Men när vi kommer in på skattefrågan och EU
finns det två olika ingångar. Ibland hörs en diskussion
om att EU kommer att tvinga oss att sänka skatterna i
Sverige och att EU kommer att tvinga oss att införa en
viss momsnivå. Då säger vi: Nej, detta kommer vi
själva att kunna hantera. Vi tycker då att det är ett sätt
att diskutera skatter i EU. Sedan får vi den andra
diskussionen, att EU inte kommer att tvinga länderna
att införa skatt på exempelvis koldioxid. Dessa reso-
nemang är egentligen samma diskussion. De ger ut-
tryck för samma syn på skattepolitik och skattesatser-
nas fastställande. Det skall vara enhälligt, man skall
vara överens. Det tar sin lilla tid. Det är också ett
skydd för oss som har ett högt skatteuttag i Sverige att
vi har den typen av beslutsfattande. På exempelvis det
sociala området, som är beroende av ett högt skatteut-
tag, kommer den andra diskussionen in som också rör
miljöområdet, dvs. att man rimligen måste acceptera
samma principiella utgångspunkter för synen på hur
man fastställer skatter.
Jag är övertygad om att det här finns möjligheter
att komma framåt. Det finns krafter i Europa just nu
som pekar på möjligheterna med skatteväxling. Det
gör att jag trots allt är ganska optimistisk. Men åter-
igen: lätt blir det inte. Det blir naturligtvis en strid, ett
liv och ett kiv. Men så är ju ofta politik, både natio-
nellt och internationellt, vilket trots allt är ganska
trösterikt.