Fru talman! Jag måste säga att det är trevligt att
lyssna på socialdemokrater, moderater, folkpartister
och kds:are som pratar om skatteväxling. Det visar att
någonting har hänt de senaste åren, även om vissa
delar av miljöpolitiken har tagit steg tillbaka.
Jag hade från början inte tänkt gå upp i den här
diskussionen över huvud taget, men det var några
saker i finansministerns svar som jag tyckte att jag
måste kommentera.
Vi kommer i dag gång på gång tillbaka till frågan
om EU. Jag tycker naturligtvis att det är bra och vik-
tigt om den svenska regeringen driver miljöfrågor
inom EU. Jag hoppas mycket starkt att det kommer att
bli så. Vi har inte sett det än. När avtalet mellan Sve-
rige och EU gjordes upp hade vi en möjlighet som vi
tappade, och det tycker jag var tråkigt. När situationen
nu har blivit som den har blivit hoppas jag att inte den
tendensen fortsätter, utan att man försöker få en pro-
gressiv miljöprofil på den svenska EU-politiken.
När jag ser finansministerns hänvisning till att
man inom EU arbetar framåt för att åstadkomma
någonting blir jag ändå litet skrämd för att EU skall
bli ett alibi för att inte göra någonting här hemma. Det
är de farhågor som miljörörelsen har fört fram mycket
starkt, att svenska regeringen och ledamöter som
Göran Persson kommer hem till Sverige och säger: Vi
har drivit frågan hårt, men tyvärr gick det inte och
därför kan vi inte göra någonting.
Risken är faktiskt stor att det inte händer någon-
ting i EU. Man har hållit på med ett försök att få ige-
nom en ny avgift på miljöområdet, en koldioxidavgift,
under många år. Ända sedan mitten av 80-talet har
man pratat om det här. Men det har inte gått. Det har
räckt med ett enda land för att stoppa de här försöken,
därför att alla nya punktskatter inom EU-systemet
kräver enhällighet. En hel del försämringar kan man
åstadkomma utan att det kräver enhällighet. När det
gäller regelsystemet för produkter skall det vara ma-
joritetsbeslut, men det är enighet som gäller för att
införa skatter på miljöområdet.
En annan fråga handlar om stabilitet. Vi måste
hitta miljöskatter som har stabilitet på lång sikt för att
nå igenom en skatteväxling. Men har de stabilitet har
de ingen styrande verkan. Jag håller med den tidigare
ledamoten som säger att det inte alls är säkert att en
stabilitet förutsätter att de inte har någon styrande
verkan.
Det handlar också om att påverka den framtida ut-
vecklingen på miljöområdet. Vi har i dag miljöskatter,
punktskatter, i storleksordningen 40 miljarder kronor i
Sverige. De har inte visat någon sjunkande tendens att
tala om. Snarare finns det faktiskt i Sverige en viss
förhoppning om att vi skall kunna utveckla det här
systemet och öka miljöskatterna. Det skall leda till en
förbättrad miljö men inte lägre statsinkomster.
Grundproblemet handlar om relativpriserna mel-
lan energi och arbete. Långsiktigt har vi under 1900-
talet haft en kraftig förändring av de här relationerna,
en sänkning när det gäller energin och en höjning när
det gäller arbete. I dag ser vi en del av de effekter som
vi har fått på grund av detta. Vi har en hög arbetslös-
het som en effekt av mycket höga skatter på arbete,
och vi har en stor miljöförstöring.
Det är den här förändringen, med högre skatter på
energi och lägre skatter på arbete, som skulle kunna
vara en kraftig positiv signal i svensk ekonomi för att
minska miljöförstöringen, investera bort de proble-
men, men också öka möjligheterna för att skapa arbe-
te i Sverige. Den inställningen hoppas jag att även
socialdemokraterna skall kunna ta till sig för att vi
skall få en bra utveckling när det gäller skatteväxling,
fler jobb och bättre miljö.