Fru talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om
regeringen vidtagit några åtgärder med anledning av
en TCO-undersökning som visar att allt fler känner
rädsla för att mista jobbet på grund av "fel åsikter".
Chatrine Pålsson har också frågat om regeringen
avser att göra en översyn av konsekvenserna för den
vårdpersonal som ständigt lever otillfredsställd på
grund av att den tvingas acceptera att ge mindre god
vård samt om regeringen är beredd att införa värdig-
hetsgarantier så att allmänheten kan känna förtroende
för vården, även om den vårdbehövande inte själv kan
hävda sin rätt.
Grundläggande för all vård och omsorg måste gi-
vetvis vara att människor skall känna trygghet och att
man kan vara säker på att vården och omsorgen håller
god kvalitet. Under de senaste åren har hälso- och
sjukvården och omsorgen genomgått stora föränd-
ringar. Ädelreformen innebar en omfattande för-
skjutning av ansvar och arbetsuppgifter från lands-
tingen till kommunerna. Antalet privata vårdgivare
har ökat. De allt knappare resurserna till följd av
landets dåliga ekonomi har givetvis också påverkat
vården. Detta har inneburit förändringar för såväl de
vårdbehövande som för vårdpersonalen. Jag har stor
förståelse för den oro som detta har lett till bland
personalen.
Trots att kvaliteten i allmänhet är hög finns det
brister och problem inom vården och omsorgen som
måste åtgärdas. Vårdpersonalens oro måste tas på
allvar och respekteras. Här har vårdgivarna ett stort
ansvar. De måste vara lyhörda för personalens syn-
punkter och tillåta en öppen diskussion så att persona-
lens erfarenheter och kunskaper tas till vara. Vårdgi-
varna måste också aktivt arbeta för att förbättra påta-
lade brister.
Personalen, inte minst inom äldreomsorgen, där
ädelreformen har inneburit att man har kommit att få
ansvaret för personer med omfattande medicinska och
omvårdnadskrävande behov, måste också ges bättre
förutsättningar att klara de förändrade arbetsuppgif-
terna och vårdsituationerna. Det kan röra sig om såväl
resurstillskott som mer utbildning för personalen. Jag
vill i detta sammanhang nämna höjningen av statsbi-
dragen med 4 miljarder kronor varje år från år 1997
till år 2000, totalt 16 miljarder kronor, som regering-
en skjuter till för att stärka kommunernas och lands-
tingens ekonomi. Det innebär att sjukvården och
omsorgen tillförs mer pengar för att sjuka och gamla
skall få det bättre.
Hälso- och sjukvården är en betydelsefull del av
välfärdspolitiken i vårt land. Det är viktigt att männi-
skor känner tilltro till att hälso- och sjukvården finns
tillgänglig när de är i behov av vård och behandling.
När människor börjar tvivla på vårdens förmåga att ta
hand om dem på ett bra sätt är det ett allvarligt teck-
en. För att öka förtroendet för vården måste vi lyfta
fram den enskilde patientens ställning, och fokus
måste ligga på vårdtagarens behov av vård och om-
sorg.
HSU 2000 har haft regeringens uppdrag att föreslå
åtgärder som stärker patientens ställning i hälso- och
sjukvården. Utredningen föreslår i sitt delbetänkande
Patienten har rätt (SOU 1997:154) bl.a. att en gene-
rell behandlingsgaranti som ger rätt till behandling
inom tre månader skall införas och att patienterna
skall göras mer delaktiga i vården genom att informa-
tionsskyldigheten för vårdgivarna förtydligas. Som en
annan viktig åtgärd för att stärka den enskilde vårdta-
garens ställning föreslås att förtroendenämnderna som
nu finns i kommuner och landsting för att stödja den
enskilde i vården skall få ett utvidgat ansvarsområde
och förtydligade arbetsuppgifter. Kommitténs förslag
remissbehandlas för närvarande, och regeringen avser
att senare återkomma till riksdagen.
För att tillse att vården bedrivs så att den uppfyller
kraven på en god vård måste det finnas en aktiv och
effektiv tillsynsverksamhet. Socialstyrelsen ansvarar
för tillsynen över hälso- och sjukvården och dess
personal. För tillsynen över den vård och omsorg som
ges enligt socialtjänstlagen svarar länsstyrelserna på
regional nivå medan Socialstyrelsen svarar för tillsy-
nen nationellt. Eftersom bl.a. ädelreformen inneburit
att det ibland uppstår problem vid gränsdragningen
mellan kommunernas socialtjänst och hälso- och
sjukvården kan det uppstå svårigheter att avgöra vil-
ken myndighet som ansvarar för tillsynen över en viss
verksamhet. För att komma till rätta med det har re-
geringen gett en särskild utredare i uppgift att göra en
översyn av vissa frågor rörande socialtjänstens upp-
gifter. I uppdragen ingår bl.a. att föreslå åtgärder för
att förbättra och effektivisera tillsynen över social-
tjänsten. Härvid bör även förutsättningarna för en
bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten och
hälso- och sjukvården analyseras. Det får inte råda
något tvivel om var den enskilde eller hans/hennes
anhöriga skall vända sig för att framföra klagomål på
vården. Utredningen skall vara slutförd i mars 1999.
Efter den senaste tiden debatt och diskussion om
missförhållanden i vården, långa väntetider för vård
och behandling och en tröttkörd personal har förtro-
endet för vården naggats i kanten. För att återskapa
allmänhetens förtroende för vården krävs att såväl
patienternas som personalens oro tas på allvar. Patien-
tens ställning i vården måste stärkas. De allra flesta
vårdtagarna vill vara delaktiga och ha inflytande över
sin egen situation i vården. Även de anhöriga måste få
känna sig delaktiga och mötas av respekt för sina
kunskaper och erfarenheter. För att säkra god kvalitet
inom vården krävs dessutom en effektiv, kompetent
och tydlig tillsynsverksamhet. Jag vill slutligen åter-
igen framhålla vikten av att vården präglas av stor
öppenhet där personalens synpunkter, kunskaper och
erfarenheter tas till vara.