Fru talman! Jag har varje onsdag sedan i somras
rest runt i landet och haft något som jag kallar samtal
om vården. Jag har sett till att träffa patienter, perso-
nal, politiker och anhöriga. Jag har varit ute på of-
fentliga möten. Jag har varit framför allt i äldreom-
sorgen men också i hälso- och sjukvården. Den bild
som då framträder är följande.
Jag möter väldigt mycket tröttkörd personal. Des-
sa personer säger att de tycker att det nästan aldrig har
varit så stressigt som nu. De känner sig hårt pressade.
Men lika ofta vill de framhålla det som är positivt och
det som de kräver inför framtiden. De säger att det är
detta som de vill jobba med. Och de säger hur de
skulle vilja ha det. De tycker förstås också att utveck-
lingen har gått enormt fort, att förändringarna har gått
enormt fort. Det har de förstås rätt i.
Samtidigt skall jag säga att jag möter enormt
mycket fantastisk och modig personal. Det är inte
några personer som sitter och hukar eller som inte
vågar säga vad de tycker, utan det gör de minsann.
Och jag tror att de har förväntningar på att vi skall
lyssna och att kommunpolitikerna och landstingspoli-
tikerna skall lyssna. Jag brukar ha dem med mig så att
jag ser till att det som sägs når rätt nivå, att det är
sjukvårdsmännen och kommunpolitikerna som får
höra detta.
Jag tror inte att man kan ändra så mycket i lag-
stiftningen. Det är inte detta som det handlar om. Jag
tror att det handlar om att vi har underskattat persona-
lens förmåga att faktiskt också ta in denna snabba
förändringstakt som har varit och integrera den i sitt
att tänka, vara och jobba. Det har hänt så dramatiska
saker inom t.ex. hälso- och sjukvården på bara några
få år. Vi har aldrig haft så många läkare och sjukskö-
terskor i vården som nu. Det är också viktigt att fram-
hålla. Vi har aldrig gjort så mycket i hälso- och sjuk-
vården som nu. Produktiviteten har ju ökat enormt,
därför att man t.ex. kan medicinera åkommor som
man tidigare lade in folk på sjukhus för, därför att
man har en dagkirurgi som har tagit över behandling-
ar av åkommor som tidigare gjorde att patienterna
kanske var tvungna att ligga flera veckor på sjukhus
och därför att man har ändrat arbetssätt. Det är fråga
om medicinska framsteg som har skett under några få
år. Det är klart att det då blir ett helt nytt arbetssätt
och att det blir ett helt nytt sätt att hantera denna si-
tuation på.
Jag vill inte generellt säga att hälso- och sjukvår-
den är i kris. Det är en förtroendekris, men det är inte
en medicinsk kris, eftersom vi medicinskt tar hand om
patienterna på ett mycket bättre sätt än tidigare. Men
de som har försvunnit är ju de som stod för omvård-
naden, de som stod för det där lilla extra att sitta och
hålla i hand och att lotsa rätt i hälso- och sjukvården.
Dessa personer har försvunnit, de har rationaliserats
bort i hälso- och sjukvården. Det kanske delvis är en
riktig utveckling, även om jag även i detta samman-
hang tror att man på många håll har nått någon sorts
gräns. Dessa personer behövs i stället i äldreomsor-
gen. Hälso- och sjukvården tror jag fortfarande me-
dicinskt klarar sina uppgifter.
Marie Engström glömde att säga att den klinikchef
som hon talade om också fick sina pengar och kunde
fortsätta. Det finns ju ett sådant samspel. Vi känner
igen detta att klinikchefer går ut och protesterar. Det
är alls ingenting nytt. På det sättet har det varit i peri-
oder under de senaste åren när dessa stora förändring-
ar har skett. Jag tror inte att de är rädda för att gå ut
och säga vad de tycker och att det är därför som det är
fyra som går ut på en gång.
Jag är mer bekymrad över att det finns en mycket
hård press på dem som sköter vardagsslitet i hälso-
och sjukvården. Vi som beslutsfattare måste lära oss
att ta bättre hänsyn.
De åtgärder som behöver vidtas gäller det lång-
siktiga, att se till att vi tillför resurser, att vi naturligt-
vis alltid behöver kolla så att lagstiftningen är den
rätta och att vi sätter upp regelverk och mål som är
tydliga, så att personalen känner att den också får vara
med, att någon lyssnar på den och att den blir respek-
terad.