Herr talman! Jag vill tacka Ivar Franzén för en
engagerad genomgång av viktiga frågor på
bostadsmarknaden.
Kanske beror både Ivar Franzéns engagemang och
kunnighet på att han rör sig bland människor som
möter mycket av de bostadspolitiska problemen
och att han inte -- som skatteminister Lundgren --
flyr undan det som är människors verklighet. Ivar
Franzén talar för något helt annat än att marknaden
skall avgöra utvecklingen på ett av de
grundläggande välfärdsområdena.
Vi har fått en situation då ingen tar ansvar för
bostadspolitiken. Många departement delar
ansvaret, men ingen har en helhetssyn. Det är inte
för att det skall vara bekvämt för aktörerna på
bostadsmarknaden som socialdemokratin kräver
en bostadsminister, Mikael Odenberg. Det är för
att det är så viktigt för barn och unga hur
bostadsmiljöerna utformas och för att det är viktigt
vilka möjligheter till en god bostad som människor
har.
Samtidigt som regeringen har tappat helhetssynen
på bostadsmarknaden ökar klassklyftorna. Det
finns mycket starka tendenser till segregation i vår
tid. Visst finns det segregation i varje samhälle, och
visst fanns det segregation under 70- och 80-talen.
Men det allvarliga är att segregationen nu tar fart i
vårt samhälle och att det är stor risk att vi kommer
in i en segregationsspiral som vi aldrig kan vrida
tillbaka.
Vi socialdemokrater förnekar inte att
segregationen har funnits i det svenska samhället
sedan långt tillbaka. Men vi är också på det klara
med att segregationen i Sverige har varit liten sett i
ett internationellt perspektiv. Vi har inte haft några
getton, allmännyttan har erbjudit bostäder för alla
och också i miljonprogramsområdena har det
funnits hushåll med mycket goda förutsättningar
som trivts i och älskat sina bostadsområden.
Vi socialdemokrater känner också stolthet över att
vi har kunnat erbjuda en likvärdig skola och en god
barnomsorg i hela landet, och vi känner en
utomordentligt stor oro för att regeringen inte tar
tag i segregationsfrågorna.
I motion Bo230 kräver vi motionärer från nio större
städer att en särskild parlamentarisk beredning
tillsätts för att studera och ta tag i
segregationsfrågorna. Bakgrunden är systemskiftet
inom bostadspolitiken.
Det har gått fort för borgerligheten:
Bostadsanvisningslagen har avskaffats, och i
betänkandet vill man inte ens se vilka möjligheter
till en fungerande bostadsanvisning som vi har.
Bostadsförmedlingar har fallit som käglor ute i
kommunerna. Den fysiska planeringen har
nedmonterats. För allmännyttan finns nu bara
särregler, som försvårar arbetet.
Inte några möjligheter att driva en social
bostadspolitik ges av den borgerliga regeringen.
Regeringen har avhänt sig de ekonomiska
styrmedlen. Man har ringa intresse för en
skatteutjämning som motverkar
bostadssegregationen. Man visar allt större
tendenser att införa marknadshyror. Man inför
skolpeng och barnomsorgspeng runt om i
kommunerna.
Systemskiftet går fort, så fort att Boverkets chef
bara för några dagar sedan uttryckte sin stora oro
för att regeringen inte tar fram instrument för att
följa utvecklingen, för att satsa på forskning och
uppföljning och på att ge en ordentlig bild av vad
som egentligen händer ute i kommunerna.
Samtidigt är arbetslösheten hård. Samtidigt finns
det stor oro i världen som bidrar till en kraftig
invandring till vårt land. Allt det här innebär risk
för segregation. Allt det här gör det så viktigt att vi
gemensamt här i kammaren tar upp kampen mot
det tudelade samhället. Därför känner man sig så
oroad av en regering som saknar engagemang och
vilja att ta tag i frågorna om segregationen.
Därför finns det ändå en liten strimma av hopp när
man hör engagerade centerpolitiker som Ivar
Franzén, som rör sig ute i den verklighet som allt fler
börjar tycka är jobbig. Riksdagen får inte stå vid
sidan om och se hur vårt samhälle blir alltmer
segregerat. Det är allvarligt att man inte vågar ta
det initiativ som socialdemokratin kräver i
reservation 10. Det är allvarligt att man inte gör allt
för att säkra svaga gruppers ställning i framtiden.
Det är hög tid att visa att vi i Sverige vill ha ett
samhälle för alla och ett samhälle med mötesplatser
för människor med olika social, kulturell och etnisk
bakgrund.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska
reservationer som Lennart Nilsson tidigare har
biträtt.