Herr talman! Om det uppfattades som att jag hade
sagt att regeringen ställde upp med 4,9 miljarder på
ROT-sektorn, så är det naturligtvis inte riktigt. Jag
sade nog inte så heller, jag menade det i varje fall
inte. Det borde jag verkligen själv inse med tanke
på det arbete som jag personligen för mitt partis
räkning har försökt lägga ned i bostadsutskottet för
att just få i gång de här åtgärderna och få i gång dem
så snabbt som möjligt, för att få en överbryggning,
så att vi inte råkar in i en överhettningssituation,
som vi gjorde med den socialdemokratiska
politiken, och kostnaderna börjar stiga igen.
Oppositionen har medverkat i det arbetet, och det
är därför som jag tycker att det nu är så konstigt att
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte
känner sig tillfreds. Det vet jag att Bo G Jenevall
gör med de satsningar som nu är gjorda. De är
gjorda, och de är gjorda med regeringspartiernas
medverkan i parlamentet.
Centerns och majoritetens synpunkter när det
gäller utredningsförslagen försökte jag motivera i
mitt huvudanförande. Det är naturligtvis viktigt att
vi tittar långt framåt på utvecklingen för att
formulera en bostadspolitik. Men i rådande
situation, där man är mer i behov av långsiktiga
åtgärder och enhetliga besked i bred politisk
enighet, är en sådan utredning som motionärerna
vill ha en alldeles för klar signal om otydlighet, om
osäkerhet och om ovisshet. Det vore att slänga ut
aktörerna på marknaden i osäkerhet för framtiden.
Det skulle tyvärr vara mer till skada än till nytta.
Det är huvudskälen till att vi inte är beredda att
bifalla motionsyrkandena nu. Det ligger
naturligtvis mera i den långsiktiga
framförhållningen än att utreda det omedelbara
regelsystemet runt bostadspolitikens framtid. Jag
medger gärna att det finns nyanser där, men även
en långsiktig visionär utredning kan för tillfället
skada marknaden.