Herr talman! Agne Hanssons uttalanden blir mer
och mer häpnadsväckande. Bakgrunden till att
Börje Hörnlund över huvud taget har någonting att
handskas med är att det har tagits ett initiativ här i
riksdagen som har gett honom det redskapet.
Många av de förslag som han har kommit med
bygger på socialdemokratiska motioner.
Men det verkar som om Agne Hansson har glömt
bort att vi i dag också diskuterar reparationer,
ombyggnader och tillbyggnader för det kommande
budgetåret. Det gör vi med utgångspunkt i den
budgetproposition som lades fram i januari. Den
var tomhänt. Det fanns inget annat i den än
avvecklingen av räntebidragen för underhåll.
Det har inte hänt något på två veckor. Vi har
konstaterat att vi behöver ha åtgärder även under
nästa budgetår. Men Agne Hansson har sagt att det
inte behövs några åtgärder och att det räcker med
det som socialdemokraterna i
arbetsmarknadsutskottet tog initiativ till. Vår
inriktning är att det inte räcker. Vi får medhåll i den
skrift som vi har fått i dag från
Byggentreprenörföreningen. Där säger man att det
kommer att bli ännu värre den kommande vintern.
Man tror att det kommer att vända på den här
marknaden först om ett par år. Det är därför som
det måste ske något mer utöver de åtgärder som vi
redan har beslutat om.
Sedan måste Agne Hansson bestämma sig. Han
säger att Socialdemokraterna kommer med en rad
överbud i en del frågor, samtidigt som vi är
tomhänta. Vi har en rad förslag som handlar om
hur vi skall stimulera nyproduktion och motverka
segregation. Vi har förslag som handlar om
ombyggnad, förnyelse, finansiering och samhällets
och kommunernas roll i bostadspolitiken. Det är
vad det handlar om.
Det handlar inte om de åtgärder som riksdagen har
tvingat fram och vad som har skett. Snart är Agne
Hansson och den borgerliga majoriteten här i
riksdagen de enda som är nöjda med den förda
bostadspolitiken. Människor blir naturligtvis
fundersamma och undrar vad som kommer att
hända. Då tycker jag att vi socialdemokrater inte
har något att skämmas för. Vi vill bevara
grundstommen i den sociala bostadspolitik som vi
har stått för under hela efterkrigstiden. Den
försöker nu den borgerliga regeringen att rasera.
Det är inget dåligt grepp att försöka bevara och
utveckla den i stället för att avrusta helt.