Herr talman! Jag har legat ganska lågt i
bostadsdebatten här i kammaren tidigare. Men jag
har klart sagt ifrån att i den mån jag deltar i
debatterna fortsättningsvis så har jag ambitionen
att tala i klartext.
Självfallet riktar jag därmed kritik också mot mina
egna, men jag vet att det finns många ibland dem
som delar min uppfattning. Vad vi borde göra är att
samla alla som tycker att detta är viktiga frågor,
över block- och partigränser, och i stället för att
prata om hur mycket vi kan belasta de utsatta
grupperna tillsammans försöka analysera
situationen och ta fram ett program: Vilka är de
absolut bästa insatserna för att minimera
förlusterna och framför allt de mänskliga
tragedierna?
Detta är uppgiften för Sveriges riksdag -- inte att
tjafsa om hur mycket vi kan spara här och där,
samtidigt som vi handlar på ett sådant sätt att vi
förlorar pengar. Det är ju vad vi gör: T.ex. är de
ytterligare 2,5 miljoner som nu tas ut rena förlusten
för statskassan. Det innebär 600 miljoner netto,
matematiskt räknat. Men förlusten blir ännu större
än 600 miljoner. Verkligheten är alltså att detta är
en förlustaffär.
Därför gäller det nu att släppa prestigen och på ett
sunt och konstruktivt sätt resonera tillsammans och
se till att vi gör rätt saker. Det vore bra för de
boende. 80 % av de boende har det ganska bra och
tjänar på räntan, men vi får inte glömma att de 10-
15 % som verkligen drabbas också är väljare och
också är människor. Bara för att de är så få får vi
inte glömma bort dem! Ibland får jag en känsla av
att man resonerar så här: Eftersom de inte är fler är
det inte så farligt!