Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken.
I förrgår var jag och hälsade på George, Fadi och Elias Moussally. De driver ett bageri i Järfälla i Stockholms län. De bakar och säljer bröd och kakor vidare till kaféer och restauranger. På bara några år har deras verksamhet vuxit från ett litet företag till ett medelstort. De har ungefär 45 anställda. För dem har till exempel sänkningen av restaurangmomsen och halveringen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar spelat stor roll när det gäller att kunna växa och expandera. Nu överväger de expansion även utomlands.
Vi talade ganska mycket om vad som behövs politiskt för att jobben ska fortsätta bli fler och för att företag av den här typen ska fortsätta växa.
Vi har fört en politik under de senaste åren som har möjliggjort att andelen företagare i Sverige har fördubblats sedan 2006. Vi ser samtidigt att det är tuffare konkurrenstryck i vår omvärld. Konkurrenstrycket på svensk ekonomi hårdnar, och det kräver en fortsatt jobbskapande och också ansvarsfull ekonomisk politik.
Vi ser hur en starkare utveckling i de avancerade ekonomierna förväntas förbättra internationella konjunkturutsikter i år, nästa år och framöver. Men vi ser också hur det dröjer innan exporten tar fart. Ett litet, öppet land som Sverige är beroende av exportutvecklingen i vår omvärld, och den bedöms bli svag jämfört med tidigare återhämtningsfaser.
Vi ser därför också att det är viktigt att vi kan och har kunnat stimulera inhemsk konsumtion och hushållens efterfrågan. Det har avgörande betydelse för tillväxten i svensk ekonomi. Det här är utmaningar som vi fortsätter att ha framför oss under de närmaste åren.
I dag utgörs hälften av världens bnp av framväxande ekonomier. Man kan titta på bedömningar som till exempel IMF och EU-kommissionen gör. 90 procent av tillväxten under det närmaste decenniet förväntas komma just från andra regioner än vår egen.
Det skapar möjligheter för svenska företag, men det ställer också krav på oss att fortsätta stärka svensk konkurrenskraft. Det möjliggör ännu fler nya svenska jobb, men det ställer också krav på att vi fortsätter att hålla ordning i svensk ekonomi, så att vi står emot rörelser i den internationella.
Herr talman! Med dagens debatt, som blir den sista ekonomisk-politiska debatten i kammaren den här mandatperioden, avslutar vi alliansregeringens andra mandatperiod. Vi har jobbat för jobben. Vi har visat att vi har kunnat göra ett seriöst anspråk på regeringsmakten, och det ställer två viktiga krav.
Det kräver att man, som vi har gjort, förbereder sig tillsammans med andra utifrån en gemensam viljeinriktning. För oss är det jobben och ordningen i ekonomin. Och det kräver att man har ett innehåll och att man utformar en ansvarsfull ekonomisk politik som har förmåga att få Sverige att växa.
Vi har under en mycket turbulent period skyddat Sverige från effekterna av politik i ett antal europeiska och andra länder där politikerna inte har velat förbereda sig, inte har hållit ihop och inte har förmått att hålla statsfinanserna i schack och där jobb har förlorats under den kris som har härjat.
Vi ser effekterna av detta i länder som till exempel Spanien, som förlorat tre miljoner jobb. Vi ser hur politiker som har en annan inställning till ordning i ekonomin än vi har riskerat att förlora greppet om sina ekonomier och framför allt om jobben. Vi ser också hur politiker som har en lösare inställning till ansvar för de offentliga finanserna nu knackar på dörren till att vilja regera Sverige. Det skulle skada svensk ekonomi.
Vi närmar oss en ny mandatperiod, och dagens ekonomiska debatt visar skiljelinjerna i svensk politik och vikten av att ha ett samlat alternativ som förmår att göra att jobben blir fler. Det finns en risk att vi när denna kammare samlas igen efter valet har en konfliktriksdag utan tydliga och samlade ekonomisk-politiska besked och utan andra regeringsalternativ.
Det finns partier som tänker: Det där ordnar sig så småningom. De är under hårt tryck från populistiska krafter i vår omvärld och från till exempel LO:s krav på återställare och miljardrullning utan finansiering. Det är ett kompromisslöst tryck från vänstern. Det är inte mycket jobbskapande tryck man ser hos de olika vänsteralternativen i debatten, utan det är oftast ett tryck från andra hållet. Det vore skadligt för svensk konkurrenskraft och tillväxt.
Vi behöver i stället bygga vidare på det som är Sverige och som har gjort Sverige starkt de senaste åren: tydliga och genomräknade besked som går att finansiera, starka skyddsvallar mot kommande kriser och tydliga besked om hur jobben kan fortsätta att bli fler, hur tillväxten kan fortsätta att stärkas och hur vi kan ta Sverige tillbaka till balans och överskott. Då slipper vi tappa greppet om offentliga finanser och sysselsättning när nästa kris kommer. För det gör den, det är bara det att man per definition nästan aldrig vet exakt när och hur. Men vi måste vårda den svenska styrkan och inte ta den för given.
Herr talman! När vi sökte och fick väljarnas förtroende ville vi satsa på jobben - vi behövde satsa på jobben. I morse, i kväll eller kanske i morgon går över 250 000 fler svenskar till jobbet än under motsvarande tidigare period. Sysselsättningen har ökat med lika många som bor i Fredrik Olovssons Katrineholm, Per Bolunds Älvsjö, Ulla Anderssons Gävle, Stefan Löfvens Örnsköldsvik och Vänersborg tillsammans. Så många fler har ett jobb att gå till i dag.
Gemensamt för alla dessa människor är en egen försörjning, arbetskamrater, lönebesked, semesterplaner, struktur kring arbetsveckan och ljudet av en ringsignal som gör morgonen, som det oftast handlar om, lite jobbigare men framtiden mycket bättre.
Danmark, Tyskland, England, Finland, Holland och Österrike är exempel på länder som har haft en positiv befolkningsökning under den här perioden. De har säkert haft ekonomisk-politiska ambitioner, men de har inte lyckats förbättra sysselsättningen under den jämförbara perioden.
Vi kan jämföra oss med de så kallade BRIK-länderna - Brasilien, Ryssland, Indien och Kina - som växer mer än vad vi gör. Men har de högre sysselsättning? Nej, inget land har en så hög andel av dem som kan jobba i arbete som Sverige har. Vi har fått fler i arbetskraften, och fler har ett jobb att gå till.
Med fler i arbete har också utanförskapet pressats tillbaka och är nu på den lägsta nivån sedan början av 90-talet. Det ger oss ökade resurser. När fler går till jobbet och betalar skatt har vi möjlighet att korta vårdköer, rekordinvestera i till exempel väg och järnväg, genomföra två historiska forskningspropositioner, satsa på höjda lärarlöner och - jajamän - sänka skatten för pensionärerna, fem gånger för att vara exakt.
Men, herr talman, vi behöver fortsätta. Vi behöver fortsätta att stärka Sverige så att jobben fortsätter att bli fler. Vi lägger fram förslag på en politik som gör det möjligt att nå målet att över fem miljoner människor ska kunna gå till jobbet om ytterligare några år framöver.
För att jobben ska kunna bli 350 000 fler måste vi fortsätta att ha en ekonomisk politik som gör att Sverige växer och att företag som Brödernas i Järfälla kan fortsätta att skapa fler jobb och fortsätta att sälja sina varor till växande marknader. Därför måste vi fortsätta att föra en politik som gör att fler företag vill, kan och törs anställa.
Det måste bli lättare och gå snabbare att starta företag, det måste vara attraktivt för företag att växa och anställa och vi behöver fler entreprenörer i Sverige. Tillsammans med historiska reformer för mer kunskap i skolan fortsätter vi att bygga Sverige starkt och möjliggöra fler nya jobb.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag återkomma till det jag inledde med - bageriet i Järfälla. Vi kan titta på hur de fyra olika reservationerna i betänkandet skulle påverka dem. Låt oss se hur de olika praktiska förslagen bakom retoriken skulle påverka till exempel jobben.
Hur skulle bröderna med bageriet ha råd att anställa fler ungdomar - de har många unga anställda - om det blir 40 000 kronor dyrare per år och ungdom, som Socialdemokraterna föreslår? Hur skapas det fler jobb om de blir dyrare att skapa?
Hur skulle brödernas expansionsplaner påverkas av Miljöpartiets valmanifestlöfte om nolltillväxt eller kortare arbetstid? I Per Bolunds retorik hör man att tillväxt och resurser på något sätt tas för givna. Här behöver vi ha en debatt om hur dessa skapas. Hur skapar man fler och bättre resurser, och hur möjliggör man tillväxt om man är emot det?
Hur skulle bageriet Brödernas family kunna fortsätta att producera även under högsäsong om Vänsterpartiets krav på sex timmars arbetsdag infrias?
Och vad hittar bröderna i Sverigedemokraternas reservation om de umgås med tankar på att expandera till andra länder? Den skulle riskera att sluta Sverige när vi tvärtom behöver öppna oss ännu mer och ta vara på den rörlighet och öppenhet som har byggt Sverige starkt.
70 000, 80 000 eller 140 000 - det är beräkningar av de jobbeffekter som en vänsterregering och förslagen från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle innebära i negativ riktning.
Man kan höra här i debatten hur både det ena och det andra lovas bort, men så här stora negativa sysselsättningseffekter riskerar att strypa svensk tillväxt och göra att resurser och jobb inte kan växa.
Vi har hört fyra olika anföranden här och sett fyra olika reservationer i betänkandet. Det enda som förslagen verkar ha gemensamt är risken för negativa effekter. Det gör att jobben blir dyrare och svårare att skapa och att Sveriges riskerar att krympa.
Herr talman! Nu är det 80 dagar och ungefär tio timmar kvar tills vallokalerna stänger i september. Då väljer svenska folket vem som ska företräda dem i denna kammare de närmaste fyra åren. Svenska folket har att ta ställning till vilken ekonomisk politik som ska föras.
Alliansen har gett tydliga besked och kommer att fortsätta att göra det när vi närmar oss valdagen: fler jobb och ett starkare Sverige där vi kan stärka vår konkurrenskraft i en allt tuffare omvärld.
Vi har tagit ansvar i åtta år, men vi är absolut inte färdiga. Tvärtom ökar trycket på att Sverige måste vara konkurrenskraftigt jämfört med andra länder. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik där vi har skyddsvallar mot kriser och inte riskerar att tappa greppet om de offentliga finanserna. Det kräver en politik som möjliggör för företag att fortsätta att skapa fler jobb. Det kräver att vi fortsätter se till att alla som har förmåga i Sverige kan gå till jobbet till morgnarna och att vi hjälper dem som har svårt att få jobb.
Men vad de fyra olika oppositionspartierna skulle leverera eller vad en vänsterregering faktiskt skulle innebära är fortsatt höljt i dunkel.
Jag vill ändå vara lite vänlig - detta kommer från hjärtat här på slutet - och tacka utskottets ledamöter och kansli och även finansministern för ett väldigt konstruktivt arbete under de senaste åren. Mest vill jag tacka alliansledamöterna i utskottet.
De ledamöter som inte har prövat på att jobba i en koalition och tillsammans ta fram förslag har missat någonting. Det är viktigt att man kan göra detta. Det är roligt, och det ställer krav.
Det är viktigt för Sverige att fortsätta att ha en genomförbar och jobbskapande ekonomisk politik. Sverige har inte råd med politiskt experimenterande eller hot mot konkurrenskraft och tillväxt, vilket en vänsterregering skulle innebära. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler (M).