Herr talman! Till skillnad från dig, Per Åsling, ser jag skillnad på löneskillnader och inkomstskillnader. Lönerna förhandlar parterna om på arbetsmarknaden. Inkomstskillnaderna mellan könen har ökat med 50 procent under er tid. Förnekar du officiell statistik? Det är 1 850 kronor varje månad. Förnekar du att ni har sänkt a-kasseersättningen? Förnekar du att sjuka och arbetslösa tvingas betala högre skatt, så mycket som 900 kronor mer varje månad vid en så låg inkomst som 12 000 kronor? Förnekar du att pensionärer tvingas betala högre skatt i Centerpartiets Sverige? Förnekar du att var tredje ensamstående förälder lever i fattigdom? Förnekar du att var fjärde ensamstående förälder går på socialbidrag?
Jag gör inte det. Jag ser det omkring mig, varje dag. Jag lever i verkligheten, till skillnad från Per Åsling som hellre verkar stå här i kammaren och blunda för verkligheten.
Det verkar som att Centerpartiet ändå är rätt nöjda med den här utvecklingen. Det är en medveten politik som har strävat efter att öka inkomstskillnaderna. Det är det hela debatten har handlat om. Centerpartiets devis har varit att det ska löna sig att arbeta. Men det har också inneburit att Centerpartiet har strävat efter att sänka ingångslönerna på hela arbetsmarknaden, enligt Centerpartiets egen arbetsmarknadspolitiske talesperson. Ni har strävat efter att uppluckra anställningstryggheten, och ni har strävat efter att öka inkomstskillnaderna.
Att löna sig att arbeta betyder att den som har jobb får lägre skatt än den som har oturen att vara arbetslös eller sjuk. Det är Centerpartiets Sverige. Jag tror inte på den utvecklingen. Jag vill se ett jämlikare samhälle där vi är solidariska med varandra och har omtanke om varandra. Både du och jag kan bli sjuka eller arbetslösa. Då ska det finnas en trygghet. Både du och jag kan bli ensam förälder, och då ska det finnas en ekonomisk trygghet.
(Applåder)