Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 2 i betänkande FiU20 om riktlinjer för den ekonomiska politiken.
För några år sedan stod Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt, vår statsminister, på Moderaternas partistämma och varnade för visioner. Han tyckte att visioner var farliga och ledde till risker.
Miljöpartiet har en helt annan syn på visioner. För oss är det självklart att politiken måste bygga på visioner - visioner om ett bättre Sverige, visioner om en bättre värld.
Miljöpartiet har en vision om att bygga ett hållbart samhälle där vi möter klimatutmaningen, ger alla barn en ärlig chans i skolan och skapar förutsättningar för nya jobb. Det är en vision om att modernisera den svenska ekonomin så att hållbara jobb kan skapas i växande företag. Det är en vision om att bygga ett samhälle där människor kan känna sig trygga och där unga kan växa och ta ansvar. Det är en vision där Sverige är en global föregångare i omställningen till en hållbar ekonomi och en hållbar samhällsutveckling.
Utan visioner har vi ingen chans att åtgärda de problem som världen brottas med.
Herr talman! Det talas ibland i årets valrörelse om vikten av att ta ekonomiskt ansvar. Den synen delar däremot Miljöpartiet. Det är oerhört väsentligt att vi tar ekonomiskt ansvar. Men man måste också fråga sig: Vad innebär det i praktiken att ta ett ekonomiskt ansvar? Räcker det att bara ha stabila statsfinanser, eller krävs det någonting mer?
För Miljöpartiet är det tydligt att klimatutmaningen är vår tids stora ödesfråga. Den bilden delades av alliansregeringen när den tillträdde 2006. Tyvärr har vi sedan dess sett hur frågan har fått allt mindre vikt i regeringens prioriteringar. Och nu finns den inte ens med i de anföranden som vi hör från alliansföreträdare i denna talarstol. Jag vill hävda att det är ett stort problem och ett stort misstag, inte minst när det gäller ekonomiskt ansvarstagande.
Ett antal stora studier av ledande ekonomer på världsscenen har åter och åter visat att den globala uppvärmningens effekter på vår ekonomi kommer att bli dramatiska. Den som inte har en politik för att ta ett fullt klimatansvar har inte heller en politik för att ta ansvar för vår ekonomi. Jag är övertygad, herr talman, om att det kommer att bli väldigt tydligt just i år, 2014.
Den amerikanska expertmyndigheten NOAA, som mäter oceaner och atmosfäriska förändringar, varnar för att det med stor sannolikhet kommer att bli dramatiska klimateffekter i år. Det beror på att vi i år har det som kallas ett El Niño-år, där vädersystemen förändras på global nivå och där havsströmmarna i Stilla havet vänder riktning, vilket gör att det blir torka på de platser där det i vanliga fall är fuktigt klimat och det blir översvämningar på de platser där det i vanliga fall är torka.
År 1998 är det år som hittills har haft de allra högsta globala temperaturerna. Det året var ett El Niño-år. Det frigjordes väldigt mycket värme från världshaven upp i atmosfären som gjorde att vi fick rekordtemperaturer. Enligt världens ledande experter är det mycket som pekar på att 2014 kommer att ta över och troligen bli det varmaste år någonsin som har mätts.
Ett sådant här El Niño-fenomen kopplat till den globala uppvärmning som vi har orsakat genom våra utsläpp kommer att leda till stora störningar i vädret över hela världen. Vi kommer att få se torka i stora delar av Afrika, Indien, Australien och Sydamerika. Vi kommer att få se översvämningar i till exempel Pakistan och Afghanistan om detta fenomen inträffar.
Forskare varnar nu också för att all den energi och värme som vi har släppt ut de senaste decennierna och som har lagrats i havsvattnet, där havet har skyddat oss människor och skyddat jorden från snabbt stigande temperaturer, nu riskerar att frisättas ut i vår atmosfär så att vi kan få ett temperatursprång uppåt med dramatiska konsekvenser. Det är stor risk, herr talman, att vi kommer att få se en sommar och en höst med ännu mer allvarliga och extrema väderhändelser än vi tyvärr har fått vänja oss vid de senaste åren.
Herr talman, ärade åhörare! Men det går att göra skillnad. Det går att förändra denna utveckling. Men det kräver att man har visionen om en hållbar värld som ledstjärna för sin politik.
Från Miljöpartiets sida säger vi att det är dags att göra en nystart i klimatpolitiken. Det är dags att ha visionen om att ställa om Sverige till ett 100 procent förnybart energisystem. Vi vill införa ett klimatpolitiskt ramverk som gör att vi strukturerat, år efter år, arbetar med att minska vår klimatpåverkan, att ta vårt fulla klimatansvar, på samma sätt som man nu gör i många länder i vår omvärld. Men tyvärr säger den sittande regeringen ständigt nej till de förslagen och motarbetar en strukturerad klimatpolitik.
Det är också dags att göra satsningar och investeringar för att få ett hållbart transportsystem i Sverige. Med alla de problem som vi har sett med den svenska järnvägen är det inte märkligt att människor väljer mer klimatstörande transportslag än järnvägen när de ska transportera sig. Det måste nu få ett slut.
Vi behöver ha modernare transporter i Sverige. Vi behöver ge större resurser till den svenska järnvägen. Det är därför som vi i Miljöpartiets budget och transportplaner föreslår att vi ska satsa närmare 60 miljarder mer på transporter och infrastruktur än vad regeringen har prioriterat.
Där måste vi också klara av att prioritera. När järnvägen i Sverige går på knäna, när kontaktledningar på viktiga sträckor ständigt dras ned och när människor tvingas vänta på tåg som aldrig kommer måste vi kunna prioritera ned väginvesteringar under de kommande tio åren. Och vi måste klara av att prioritera upp järnvägsinvesteringarna så att industrins transporter på järnvägen kan komma fram, så att de får rimliga konkurrensvillkor och så att människor kan ta sig till jobbet på ett miljöriktigt sätt.
Vi ser att det är i städerna som vi har störst möjlighet att minska klimatpåverkan från transporterna. Därför måste vi göra satsningar på att få hållbara transportsystem som bygger på kollektivtrafiken, på cykeln och på fötterna - promenader - i staden. För det krävs det prioriteringar. Vi föreslår ett stadsmiljöprogram omfattande 30 miljarder kronor fram till 2025 för att vi ska klara av den omställningen.
Herr talman! För att vi ska klara av detta behövs det också en ny ekonomisk inriktning. I stället för att fortsätta med ytterligare skattesänkningar - av den variant som regeringen har gjort en, två, tre, fyra och fem gånger med olika jobbskatteavdrag - som inte har gett de effekter som Anders Borg och den sittande regeringen har utlovat, behöver vi nu inrikta oss på att ha en offensiv politik som bygger på investeringar för skolan, för klimatet och för jobben.
Sverige har i dag en arbetslöshet som är historiskt hög. Den ligger på över 8 ½ procent. För ungdomar i vårt land är situationen ännu svårare. Långtidsarbetslösheten bland unga har nästan fördubblats under de senaste åren med den sittande regeringen.
I det ljuset är det förvånande med den nöjdhet som regeringens representanter utstrålar. För att vända den här utvecklingen kan man inte fortsätta att vara nöjd. Det behövs nya visioner, nytänkande, en kraftfull politik för fler jobb, bättre matchning och fler utbildningsplatser.
Det är ingen diskussion att det är mycket arbete som behöver göras för att vi ska få ett hållbart samhälle och kunna minska klyftorna i vårt samhälle. Samtidigt är det väldigt många människor som står utanför arbetsmarknaden och är fast i arbetslöshet.
Den här situationen är inte rimlig. Vi måste kunna lösa dagens problem med en hög arbetslöshet genom att anta de långsiktiga utmaningarna och göra de investeringar som är nödvändiga för att vi ska få en hållbar bostadssektor och ett hållbart transportsystem.
Miljöpartiets politik går ut på att göra de investeringar som gör att vi kan rusta upp miljonprogramsområdena och få en fungerande järnväg och bygga upp ett hållbart energisystem som våra barn och barnbarn kommer att ha nytta av och samtidigt ge jobb till de människor som i dag är fast i arbetslöshet.
Herr talman! För några år sedan varnade statsminister Fredrik Reinfeldt för visioner. Det är en åsikt som oroar mig, för utan visioner hade apartheidssystemet i Sydafrika aldrig blivit avskaffat. Det behövdes visionärer som ville ha ett annat samhälle. Om vi inte hade haft människor med visioner här i Sverige hade vi fortfarande suttit fast i statarsamhället.
Det är inte dags att avskaffa visionerna, utan vi behöver nya visioner för framtiden. Vi behöver en politik som vilar på visionen om en rättvis och hållbar värld. Nu har väljarna möjligheten i valet om några månader den 14 september. Vill man ha en politik som bygger på visioner, eller vill man ha fyra år av fortsatt visionslöshet? Det valet ligger i väljarnas händer den 14 september.