Herr talman! Det är bra med visioner. Men vi ska också klara hösten. Jag säger det därför att jag tänkte börja mitt anförande med att ta upp risken för budgetkaos i höst efter valet. Jag tänkte även ta upp Socialdemokraternas mål att 2020 vara bäst i EU när det gäller arbetslöshet. Jag ska också ta upp ungdomsarbetslösheten som problem.
Herr talman! Jag vill betona att förutsättningarna har försämrats drastiskt för att en minoritetsregerings budget ska överleva hösten 2014. Klarar en regering inte att få budgeten godkänd är det kört för den regeringen.
Anledningen är naturligtvis det prejudicerande beslutet om nya budgetregler som den rödgröna oppositionen och Sverigedemokraterna drev igenom i december 2013.
Inte minst jag själv, men även andra, varnade för vad som skulle kunna ske och att oppositionen riskerade att binda ris åt egen rygg.
Tidigare - före decemberbeslutet 2013 - var möjligheterna goda även för en minoritetsregerings budgetförslag att intakta klara riksdagsbehandlingen.
Den partigrupp som var störst i riksdagen fick igenom sitt budgetförslag, även om gruppen inte nådde upp till 50 procent av mandaten här i kammaren. Det har vi sett under alliansregeringens tid vid makten.
Tidigare räckte det nämligen med mindre än 50 procent av mandaten eftersom den största partigruppen successivt kunde slå ut de mindre partigrupperna i voteringarna om budgeten. Detta sätt att organisera budgetprocessen och voteringarna var naturligtvis helt avsiktligt. Det skapade styrbarhet för en minoritetsregering - som har varit den normala typen av regering i Sverige i minst 40 år - och stabilitet i den ekonomiska politiken.
Budgetreglerna motiverades också på det sättet när de infördes mot bakgrund av de dystra erfarenheterna från 80-talets misslyckanden och inhemskt orsakade ekonomiska kriser.
Nu vrids klockan måhända tillbaka till 70- och 80-talens budgetordning. Nu höjs ribban för en regering att få igenom sin budget. Det räcker inte längre med att vara största minoritetsgrupp. Nu måste en regering ha minst 50 procent av mandaten här i kammaren för att få igenom en budget intakt.
Närhelst en majoritet i riksdagen etableras som kan stoppa en försvagning av budgeten kan den mycket väl komma att utnyttja den möjligheten, och det redan till hösten.
Det gäller i så fall en utgiftsökning eller en skattesänkning. Det kan gälla höjd subvention till väderberoende energislag, subventionerade lån till byggherrar, a-kassa, sänkt skatt för enbart vissa grupper av pensionärer eller skatterabatter till väderberoende energi.
Det blir i så fall slut på ordning och reda. I stället för dagens lugna gata blir den ekonomiska politiken oförutsägbar och inkonsekvent.
Låter detta ansvarslöst? Nja, det ansåg faktiskt inte den rödgröna oppositionen för ett halvår sedan, i december 2013.
Tvärtom sade den rödgröna oppositionen då sturskt att det åligger varje regering att säkra stöd för sitt budgetförslag när man lägger fram det.
Med en rödgrön regering skulle därför Sverige bli ett ekonomisk instabilt land. Stefan Löfven - om han skulle bilda regering, vilket vi ska försöka förhindra - skulle få administrera en sönderfallande budgetprocess och ekonomi, just det som Olof Palme en gång i tiden varnade för.
Herr talman! Socialdemokraterna har satt som mål att Sverige år 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet.
Österrike är det land som i dag har den lägsta arbetslösheten i EU. Landet har därför seglat upp som Socialdemokraternas förebild. Magdalena Andersson har frågat: Varför kan inte Sverige vara som Österrike? Svaret på frågan är att Socialdemokraternas politik inte leder till Österrikes låga arbetslöshetstal eftersom Socialdemokraterna inte accepterar den typ av åtgärder som Österrike har och som ger landet en effektiv jobbpolitik.
Så här ligger det till: Sverige har en högre arbetslöshet än Österrike - ca 8 procent, jämfört med Österrikes ca 5 procent. Det är framför allt bland unga som Sverige har en högre arbetslöshet. I själva verket är det ungdomsarbetslösheten som skiljer Sverige från övriga Europa.
Varför har Österrike så mycket lägre ungdomsarbetslöshet än Sverige? En viktig förklaring är Österrikes lärlingssystem. Hela 40 procent av Österrikes gymnasieelever är lågt, med dock, avlönade lärlingar.
Det finns inget mål för dessa lärlingar att nå högskolebehörighet när de är färdiga med sin gymnasieutbildning.
Politiken är alltså helt på tvärs med de svenska socialdemokraternas inställning till löner för outbildade och oerfarna unga, som Socialdemokraterna anser ska vara höga, och kravet på att eleverna ska genomgå en teoretisk utbildning för högskoleutbildning när de går i gymnasiet. Därför har man i Österrike inte fått den svenska bieffekten med många avhopp från gymnasiet av elever som just då inte vill eller inte kan klara mer teoretiska studier.
Men dess värre är Socialdemokraterna tämligen ointresserade av en återutbyggnad av ett svenskt system med avlönade lärlingar. Det beror förmodligen på samarbetet med LO och LO:s motvilja mot lärlingslöner, som per definition är låga.
Därmed blir Socialdemokraternas arbetslöshetsmål också i praktiken omöjligt att nå med den socialdemokratiska politiken. Den österrikiska politiken är inte acceptabel för svenska socialdemokrater. Vi menar dock att Sverige kan dra viktiga lärdomar av Österrike: Lärlingsutbildningar med lärlingslön, utan höga teorikrav och med lägre ingångslöner på den reguljära arbetsmarknaden ger Österrike en väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet.
Just dessa, bevisligen effektiva, lärdomar från Österrike - det är praktik och inte teori - vill Socialdemokraterna dock inte veta av. En huvudfråga i valrörelsen kvarstår därför: När Socialdemokraterna nu inte vill följa Österrike, som är deras deklarerade föregångsland, vilka andra metoder än Österrikes tänker Socialdemokraterna använda sig av för att uppnå sitt bäst-i-EU-mål för arbetslösheten?
Herr talman! Socialdemokraternas svar på den frågan är två. Det handlar dels om ett utbildningskontrakt, som de kallar det, dels en 90-dagarsgaranti.
När det gäller utbildningskontraktet vill Socialdemokraterna att alla ungdomar utan gymnasieexamen som skriver in sig på Arbetsförmedlingen ska förbinda sig att läsa in gymnasiekompetens - med högskolebehörighet, med de avhoppsproblem det innebär. Hållhaken på ungdomarna för att de ska följa kontraktet är att de annars blir av med till exempel a-kassa eller försörjningsstöd, alltså socialbidrag.
Hållhaken är dock vid närmare betraktande väldigt klen. En stor majoritet av de arbetslösa ungdomarna får nämligen i dag ingen ersättning alls från politiskt styrda kassor och kan därmed heller inte som sanktion berövas någon sådan ersättning. Därför har de allra flesta sysslolösa ungdomar inte heller några ekonomiska skäl att skriva in sig på Arbetsförmedlingen.
Socialdemokraternas utbildningskontrakt riskerar därför att leda till att ungdomar helt sonika låter bli att skriva in sig på Arbetsförmedlingen, för att slippa dras in i något tvång. Resultatet kan ju bli - och sannolikt blir det så - att de ungdomar som kanske har störst behov av hjälp inte får någon hjälp alls utan riskerar att hamna i långvarigt utanförskap.
Socialdemokraternas andra paradnummer för att få ner ungdomsarbetslösheten är 90-dagarsgarantin: Unga ska efter max tre månader få utbildning, praktik eller andra åtgärder. I dagens uppåtgående konjunktur riskerar dock en sådan ambition att låsa in ungdomar i ineffektiva offentliga insatser, samtidigt som många unga har ganska goda chanser att få riktiga jobb om de får rätt stöd och fortsätter att söka jobb.
Ett snarlikt upplägg prövades för övrigt av Socialdemokraterna redan under Göran Perssons tid som statsminister, och då med klent resultat - enligt de utvärderingar som gjordes hade garantin sämre effektivitet än Arbetsförmedlingens normala insatser för att hjälpa ungdomar till jobb.
Till sist: Som Anna Kinberg Batra var inne på tidigare vill Socialdemokraterna om de vinner valet höja skatterna kraftigt på alla ungdomsjobb, och särskilt på dem i restaurang- och cateringbranschen. På så sätt ska man finansiera ökade utgifter för bidrag och Amspolitik. Det leder till färre riktiga ungdomsjobb i vinter, färre jobb för utlandsfödda i vinter och till att fler unga i vinter förpassas till konstgjorda åtgärder i stället för till riktiga jobb.
Frågan kvarstår alltså. Det ledande partiet i oppositionen, Socialdemokraterna, vet fortfarande inte hur de ska få ned arbetslösheten, vilket de hela tiden tar upp och säger är deras viktigaste mål. När det inte bara gäller nya bidrag och tillfälliga Amsjobb, hur ska ni få ned arbetslösheten? Finns det ett svar på den frågan som inte bara innebär ökade offentliga utgifter, bidrag och olika typer av konstruerade, syntetiska sysselsättningar?
(Applåder)