Herr talman! Det är alltså dags för mandatperiodens sista ekonomiska debatt här i kammaren. Den håller vi efter att de borgerliga partierna i två val har lovat att ta sig an de stora samhällsproblem som finns i Sverige. Resultatet efter åtta år är att man lämnar efter sig ett land där arbetslösheten har stigit, där skolresultaten har sjunkit och överskotten i ekonomin vänts till stora underskott.
Att döma av regeringens vårproposition ska svenska folket inte förvänta sig så mycket annat av en moderatledd regering framöver heller. Idéerna är slut. Förutom de S-förslag man röstat ned i flera år men nu säger sig omfamna är det tomt. I huvudsak gäller för regeringen att unga ska fortsätta att vara arbetslösa och i fas 3. Vinstjakten och privatiseringarna ska fortsätta prägla välfärden, som kommer att fortsätta att minska i omfattning. Ineffektiva och slösaktiga skattenedsättningar kommer att fortsätta gräva ur statsfinanserna och förhindra effektiv politik för jobb, välfärd och skola.
Så vill vi inte ha det. Jag yrkar därför bifall, herr talman, till reservation 1 och vårt förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Socialdemokraterna står för en annan väg. Sverige är fortfarande ett land att vara stolt över. Men om ska vi skapa en trygg framtid för alla behöver vi investera i det som bygger Sverige starkt - inte försvaga det.
Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar. Arbetslösheten har vuxit de senaste åren. 400 000 människor är utan jobb. Långtidsarbetslösheten har ökat kraftigt. Över 70 000 har varit utan jobb i mer än två år. 35 000 människor har regeringen låst fast i fas 3. Ungdomsarbetslösheten är mycket hög. Det är uppenbart att regeringens politik inte fungerar.
Ett annat krisområde är skolan. Kunskapsresultaten har försämrats varje år under denna regering. Ja, resultaten i den svenska skolan har till och med rasat mest av alla OECD-länder. När färre klarar av att bli godkända till gymnasiet och alldeles för få klarar sin gymnasieexamen blir det också svårare för unga att få jobb.
Vi ser behov av satsningar på och investeringar i välfärden. De senaste årens ensidiga skattesänkningar har gjort att välfärden inte har tillräckliga resurser. Dyra och ineffektiva skattenedsättningar har ryckt bort resurser som borde finnas i sjukvården och skolan. För stora klasser, brister i sjukvården och ett allt tuffare läge i äldreomsorgen har blivit resultatet.
Eftersom den politik som bedrivits inte har gett fler jobb, inte minskat arbetslösheten, har hålen i budgeten blivit allt större. I år räknar Ekonomistyrningsverket med att underskottet i de offentliga finanserna blir 89 miljarder kronor. Därmed bryter regeringen mot budgetreglerna. Finanspolitiska rådet kan inte längre säga att den ekonomiska politik som regeringen bedriver är väl avvägd. Konjunkturinstitutet konstaterar att regeringen inte klarar budgetmålet. När man lånar 10 miljoner i timmen, 240 miljoner om dagen och nästan 90 miljarder i år är det inte en så konstig slutsats. Anders Borg har inte bara skattesänkt bort hela det överskott i de offentliga finanserna som han fick ärva, utan han måste också låna till sina skattesänkningar - och han lånar rejält.
Den höga arbetslösheten innebär att vi inte ska utpeka företag som särintressen. Tvärtom ska vi sätta alla klutar till för att prioritera hårt att fler får jobb.
Därför sätter vi ett mål främst, nämligen att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU till 2020. Alla som kan arbeta ska också arbeta. Vi ska nå målet om att vara bäst i EU i fråga om arbetslösheten med hjälp av ökad sysselsättning och fler arbetade timmar. Det är ett hårt mål, men det är ett mål vi ska nå. Ingen människa ska berövas möjligheten att forma sitt eget liv. Ingen ung ska vara utan jobb.
Därför kan vi inte fortsätta på regeringens linje med sänkta skatter, sämre trygghet och ineffektiva subventioner för vissa inhemska branscher. Det kommer aldrig att ge EU:s lägsta arbetslöshet. Det har bara gjort att Sverige faller i internationella jämförelser över konkurrenskraft och innovationsförmåga. I stället för skattesänkningar behöver vi investera i bostäder, i infrastruktur, i forskning, i den miljöteknik som Sverige behöver och som världen efterfrågar.
Vi behöver öka efterfrågan på arbetskraft med hjälp av näringspolitisk samverkan som lägger fokus på innovation och export på globala marknader. I stället för att låsa in människor i fas 3 och i passiva åtgärder behöver vi extra tjänster i välfärden och inte minst ett kunskapslyft. Vi behöver utbilda, utbilda, utbilda. Varje ung person måste få en gymnasieexamen. Fler måste få chansen att plugga vidare på universitet, högskolor och yrkeshögskolor. Fler ska få en bristyrkesutbildning så att alla kan stå redo att ta de jobb som växer fram när konjunkturen förbättras. På så sätt kan vi sluta det rekryteringsgap som kostar kanske 80 000 jobb och som finns där på grund av den allt sämre fungerande arbetsmarknadspolitiken.
Samtidigt ska vi och måste vi vända resultaten i den svenska skolan. Med vår skolpolitik får pojkar och flickor som börjar på lågstadiet gå i en mindre klass, där läraren får mer tid för just honom eller henne, med förstärkning av lärare och tidiga insatser om det skulle behövas. Hon eller han kommer att nå kunskapsmålen i en jämlik skola där kvalitet får ersätta vinstjakt. Det ska vara en skola som ger alla barn större möjligheter att nå det liv de själva önskar. Därför investerar vi i lärare, minskar deras administrativa bördor och skapar fler vägar in i läraryrket för fler skickliga pedagoger. Under de kommande åren vill vi att den specialpedagogiska undervisningen utvecklas och förstärks - med fokus på de tidiga åren. Vi vill se särskilda insatser för att lyfta upp de skolor som har tuffast förutsättningar. Så kan vi höja resultaten för alla, och så kan vi hålla ihop Sverige.
Med en skola som ger kunskaper, med fler i arbete, kan vi också stärka den gemensamma välfärden så att resurserna räcker längre för dem som behöver hjälp och stöd. Resurserna ska inte bara göra att du lever väl utan också att du vågar och vill gå nya vägar i livet. Det ska vara en välfärd där personalen - ofta kvinnor - slipper gå på knäna, och många - inte minst kvinnor - inte ska behöva gå ned i arbetstid för att välfärden inte räcker till. Proffsen ska få vara proffs och inte styras av påhittade marknadssystem och detaljreglering utan av det egna yrkeskunnandet. Människovärdet ska alltid väljas framför vinstintresset. Man ska känna sig trygg i att vården finns om man blir sjuk eller gammal.
Därför har vi lagt fram förslag om 2 miljarder i resurstillskott till sjukvården, nationella kvalitetslagar som trycker ut vinsterna och förbud mot gräddfiler för privatbetalande patienter i den offentligt finansierade vården. Vi ser också behov av och föreslår insatser för att stärka den framtida kompetensförsörjningen i vårdsektorn.
Herr talman! Den ekonomiska politiken är ju - hur konstigt det än kan låta för finans- och skatteutskottet - inte målet eller meningen med livet, inte heller med politiken i stort. Det är ett medel för förändring, frigörelse och trygghet. Det kräver en solid grund att stå på.
Stabila statsfinanser är därför den naturliga bottenplattan för socialdemokratisk politik. På den kan vi sedan bygga ett samhälle med fler i arbete, genom en aktiv näringspolitik, investeringar i framtiden och utbildning, ett robustare samhälle där vi alla, män och kvinnor, kan lita på välfärden, på att sjukvården fungerar, att det finns en förskoleplats med engagerade pedagoger när vi behöver den, att tågen går i tid, att det finns en bostad att hyra när man ska flytta hemifrån eller har fått jobb på en annan ort och behöver flytta och att det finns trygghetsförsäkringar som möjliggör omställning i en alltmer föränderlig värld.
På den plattan kan vi bygga ett mer jämlikt Sverige, där klyftor mellan män och kvinnor, rik och fattig, stad och land kan minska i stället för att öka, där skolan fungerar och ger ökade kunskaper i stället för att generera vinster till riskkapitalister.
Det, herr talman, är det vägval som riksdagen gör i voteringen här i eftermiddag. Men det är framför allt det vägval som svenska folket står inför i valet i höst.
(Applåder)