Fru talman! Det område inom folkstyret som
medborgarna har närmast till och lättast att överblicka
är naturligtvis den kommunala verksamheten. Det är
också där som de allra flesta politiker är engagerade
på sin fritid. Ändå står det klart att avståndet också
inom kommunalpolitiken är för stort mellan väljare
och valda. Ett avgörande skäl till detta är att många
kommuner är för stora och att i de fall kommundel-
snämnder har inrättats kan de enligt lagen inte väljas
direkt.
Ett annat starkt skäl är den gemensamma valda-
gen, som innebär att de kommunala frågorna inte alls
får den uppmärksamhet och genomlysning som de
skulle få om de blev föremål för val på en egen val-
dag.
En ytterligare brist i det kommunala regelsystemet
är att extraval, eller nyval, inte tillåts även om de
förändrade politiska förhållandena och relationerna
mellan partierna skulle motivera detta. De skäl som
talar för att extraval är tillåtna på riksnivå talar också
för att de borde tillåtas för kommuner och landsting.
Här vill jag redan säga att jag är uppriktigt förvå-
nad över att Centerpartiet och Åsa Torstensson, som
talar så mycket om medborgarnas delaktighet och hur
viktigt detta är, inte stöder den reservation som vi
från ett par borgerliga partier, Moderaterna och Folk-
partiet, och Miljöpartiet har lagt om att tillåta nyval.
Det är väl en utmärkt form för ett riktigt medborga-
rinflytande.
Ytterligare en brist i den kommunala verksamhe-
ten är den stora förekomsten av kommunal verksam-
het i bolagsform. Det är ofrånkomligt att insynen blir
sämre än om verksamheten drivs i nämndform. Det
här är inte föremål för dagens övningar, men jag vill
gärna framhålla detta att vi från Folkpartiets sida har
drivit i många sammanhang att vi vill avskaffa de
kommunala bolagen.
Folkpartiets ståndpunkter är att vi vill ha skilda
valdagar för de kommunala valen och för riksdags-
valet. Det ser äntligen ut att kunna bli verklighet, trots
ett massivt socialdemokratiskt motstånd. Det ska bli
härligt att knäcka detta. Vänsterpartiet lär internt vara
mera vacklande i frågan, och kanske kan vi få Ken-
neth Kvist och hans medarbetare inom Vänsterpartiet
att ändra ståndpunkt. Vi ska inte ge upp det.
Folkpartiet vill också att det ska bli lättare att dela
kommuner. Vi föreslår att kommuner som så önskar
ska kunna införa direktval till kommundelsnämnder.
Extravalen till kommuner och landsting är väldigt
viktiga.
Fru talman! Den nivå där medborgarnas insyn och
också möjligheterna till ett realistiskt ansvarsutkrä-
vande är minst är den regionala nivån. Man märker
när man är ute och valarbetar och träffar väljare att
uppfattningen om landstingen och deras verksamhet
är mycket luddig. Det är säkert i viss utsträckning
ofrånkomligt att kommunerna, som har en relativ
närhet till medborgarna, och riksnivån, som har en
stor uppmärksamhet inte minst i medierna, dominerar
och att det sker på bekostnad av uppmärksamheten
kring de frågor som handläggs på den regionala ni-
vån.
Situationen förvärras också av den "röra" som se-
dan länge finns just på den regionala nivån. Där
trängs de folkvalda landstingen med de statliga läns-
styrelserna och Kommunförbundets länsavdelningar.
Både länsstyrelserna och Kommunförbundets länsav-
delningar väljs dessutom indirekt, och det är inte lätt
för medborgarna - och inte alltid för oss politiker
heller - att urskilja vilka politiker och administratörer
som har ansvar för olika brister när det gäller verk-
samheten på den regionala nivån.
Till det kommer att det i några fall har uppkommit
uppenbart orimliga gränsdragningar mellan lands-
tingen. Detta gäller speciellt storstadsområdena. I
Stockholmsområdet skedde en betydande förändring i
början av 1970-talet, då det s.k. storlandstinget ska-
pades, som i några avseenden fick utökade befogen-
heter. Man fick ansvaret för hela länets sjukvård och
trafikförsörjningen.
Fr.o.m. det senaste valet har också stora föränd-
ringar skett i de två andra storstadsområdena, i Göte-
borg och Malmö, som nu ingår i större regioner.
Gränsdragningen i dessa regioner har blivit betydligt
mer rationell. Folkpartiet har stött dessa förändringar
och hoppas att de ska leda till en vitaliserad regional
demokrati.
Vår uppfattning är att ytterligare steg behöver tas
för att öka de direktvalda organens inflytande och
bestämmanderätt. Denna utökning bör ske på bekost-
nad av de statliga länsstyrelserna och inte på kommu-
nernas bekostnad. Regionerna och landstingen ska
inte bli några "överkommuner".
Vi i Folkpartiet vill att regeringen föreslår en för-
söksverksamhet med ett vidgat regionalt självstyrel-
seansvar i Stockholms län. Att överföra uppgifter från
länsstyrelsen till landstingen är väldigt angeläget för
att främja Stockholmsregionens utveckling och för att
använda de begränsade resurser som finns här på ett
rationellt sätt. Det är också nödvändigt för att kunna
förankra de kontroversiella avgörandena. Vi har de
senaste åren upplevt detta väldigt tydligt när det gäl-
ler investeringsplaneringen för trafiken genom den
s.k. Dennisöverenskommelsen. Det visar sig att den
formen att försöka planera inte alls fungerade.
Fru talman! Det finns tyvärr kommuner och
landsting som inte uppfyller de krav som domstolar
ålägger dem när det gäller förmåner för enskilda
hjälpbehövande. Många - det handlar ofta om famil-
jer med handikappade barn - får kämpa i åratal för att
få den hjälp från sin kommun eller sitt landsting som
de är lagligen berättigade till. Det är inte nog med att
familjen har stora praktiska och ekonomiska problem
på grund av sitt handikappade barn, utan de ska också
föra en rättslig kamp mot kommun och landsting,
som ofta sinsemellan inte kan komma överens om
vem som ska ta ansvaret och kostnaderna för det
funktionshindrade barnet. Detta är mycket grymt.
Domstolstrots är ett flagrant övergrepp mot de lag-
fästa medborgerliga rättigheterna. Därför är det nöd-
vändigt att införa sanktioner för att visa att även
funktionshindrades rättigheter måste tas på allvar.
Jag vet att det pågår en utredning inom Justitiede-
partementet om detta, men frågan om domstolstrots
har ju stötts och blötts i olika utredningar väldigt
länge. Nu måste regeringen snarast komma till skott
och leverera ett förslag till lagstiftning mot domstol-
strots! Jag förlitar mig inte på statliga utredningar,
och för att markera allvaret i detta yrkar jag bifall till
reservation 15.
Jag hoppas att Kenneth Kvist, som tog upp den
här frågan i sitt anförande, också är beredd att yrka
bifall till min reservation.
Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga
Folkpartireservationer, men utöver reservation 15
nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 10.