Fru talman! Jag tror att vi allihopa här är intresse-
rade av att fördjupa och bredda den kommunala de-
mokratin. Vi vill alla, tror jag, ha en ökad delaktighet.
Det är ett stort problem i dag.
Förra året vid denna tid behandlade vi ett liknande
betänkande. Det innebär att många av de yrkanden
som då togs upp från Miljöpartiet inte återkommer i
detta betänkande. Men vi har ändå fyra motioner med
i betänkandet.
Jag skulle vilja nämna förra årets beslut, där Mil-
jöpartiet hade glädjen att få vara vågmästare just i
frågan om att underlätta för kommundelningar och
också förstärka det kommunala folkomröstningsin-
stitutet.
Dessa frågor ska bli föremål för en utredning som
ännu inte har kommit till stånd, men där man har
beslutat om direktiven. Det gjorde man den
25 november, tror jag. Jag hoppas att denna utredning
kommer i gång alldeles snart. Där kommer en del
frågor att tas upp, bl.a. just dessa som jag nämnde,
men också andra som är intressanta.
Jag läste Kommun-Aktuellt häromsistens. Där
sägs det i en intressant artikel angående den kommu-
nala demokratin och de försök som görs ute i kom-
munerna att det finns ett otal olika försök och idéer
men att det finns en tröghet i det hela. Man har fråge-
stunder. Man har utredningar och utskott. Man har
framtidsverkstäder och temamöten. Man har utlokali-
serade möten. Man har seminarier och konferenser,
mentorsprojekt, demokratiutvecklingsgrupper och
demokratibokslut. I Botkyrka har man t.o.m. en de-
mokratidoktor. Man har medborgarkontor. Man för-
söker med hjälp av IT utveckla en tvåvägskommuni-
kation. Man har brukarstyrelser, ungdomsfullmäktige,
pensionärsråd, en massa byagrupper - 3 600, närmare
bestämt - Agenda 21-projekt, folkhälsoprojekt, part-
nerskap osv. Men på något sätt fungerar demokratin
ändå inte bättre eller så som man vill att den ska göra.
Då undrar man varför. Man försöker sig på en li-
ten analys. Man säger att det handlar om att struktu-
ren har blivit omodern. Den är i otakt med tiden.
Politikernas oförmåga att på allvar ta till sig alla de
nya handlingsmönstren är en snubbeltråd i hela pro-
cessen. Man klarar inte av detta.
Om jag nu återgår till dagens betänkande vill jag
säga att frågan om kommundelningar är föremål för
utredning. Därför finns det ingen anledning att åter-
igen reservera sig.
När det gäller minoritetsinitiativ i fråga om kom-
munala folkomröstningar, dvs. att det ska räcka att en
tredjedel av kommunfullmäktige är för en kommunal
folkomröstning för att den ska kunna genomdrivas,
kan jag säga att den frågan inte kommer att tas upp i
den kommunaldemokratiska utredningen. Den finns
inte med i direktiven. Jag tycker att den borde ha
funnits med.
När det gäller beslutande kommunala folkomröst-
ningar kan jag säga att det finns en c-motion. De
argument som finns emot detta går ut på att de för-
dröjer politiska beslut och att de kan försvaga det
representativa demokratiska systemet.
Jag tror snarare tvärtom, att det är en möjlighet att
få medborgarna mer aktiva ute i kommunerna och få
dem att känna ansvar för särskilt viktiga frågor. I den
artikel som jag nyss berörde kom det nämligen också
fram att människor ute i kommunerna har lätt för att
engagera sig i enskilda frågor men har svårt för att ta
ett helhetsansvar. Det är ett problem som vi på något
sätt måste tackla. Vi måste ge dem möjligheter att
delta men får inte samtidigt släppa helhetsansvaret.
Därför är det viktigt att man gör olika försök.
Åsa Torstensson nämnde att demokrati faktiskt är
en tidsfaktor. Det betyder att en bra fungerande de-
mokrati ska ta tid. Det är ingenting som man kan
hafsa med.
Frågan om medborgarinitiativ i fullmäktige, dvs.
att medborgarna ska kunna motionera, har inte heller
aktualiserats i direktiven till den kommunaldemokra-
tiska utredningen. Jag menar att detta är en typisk
sådan viktig fråga som man måste ta upp. Det finns
olika förslag om hur det här ska gå till. Det ska vara
ett antal personer som samlas omkring ett motions-
förslag osv. Det kan vara vissa dagar eller tidsperio-
der på året som man gör det osv. Men man måste
självklart öppna möjligheten. Man måste ge medbor-
garna möjligheten att göra detta. Jag tror inte alls att
det blir någon rusning, men möjligheten ska finnas.
Det finns nämligen människor som har väldigt bra
idéer men som inte går via partierna.
När det gäller kommunala miljö- och hälso-
skyddsnämnder kan man väl säga att det är ett intrång
i det kommunala självstyret om man talar om att det
ska finnas en fristående obligatorisk miljö- och hälso-
skyddsnämnd. Men det har också att göra med vad vi
gör nationellt. Vi har nationella mål som ska uppnås
inom miljöområdet och som kräver särskild uppmärk-
samhet, och vi har fattat beslut om en miljöbalk som
är fantastisk. Men för att den ska få genomslag krävs
det en särskild fristående miljö- och hälsoskydds-
nämnd. Därför yrkar jag särskilt bifall till den reser-
vationen.
När det gäller frågan om nyval i kommuner och
landsting vill jag säga att Demokratiutredningen hål-
ler med. Det är en folkpartimotion. Miljöpartiet mo-
tionerade om samma sak 1999. Jag menar att det här
inte innebär att man tar ifrån kommunerna en konti-
nuitet. Det här är ett sätt att skapa mer vitalitet i
kommunerna. Jag tror inte alls att det är någon stor
och besvärlig nyhet att införa detta. Det skulle fram-
för allt göra politiken mer intressant. De skiftningar
som sker under en valperiod skulle komma mer till
uttryck och också skapa ett intresse bland befolkning-
en.
Till slut vill jag ta upp ägandeformer. Det finns,
enligt mig och Miljöpartiet, en stor anledning att
värna demokratin och förhindra sådana kuppartade
utförsäljningar som pågår just nu när det gäller större
kommunal strategisk verksamhet. Sådana här utför-
säljningar innebär i realiteten att det blir omöjligt för
en annan politisk majoritet att ta tillbaka beslutet. Jag
menar att en överföring av principerna för grund-
lagsändringar med krav på två beslut med mellanlig-
gande val till det kommunala planet skulle skapa ett
demokratiskt rådrum. Man skulle också kunna tänka
sig att man har en kvalificerad majoritet. Det här är
en viktig fråga, och jag yrkar särskilt bifall även till
den här reservationen.
Jag står givetvis bakom alla våra motioner och de
reservationer som jag har skrivit under i det här be-
tänkandet, men jag yrkar särskilt bifall till reservatio-
nerna 9 och 12.
Tack, fru talman!