Fru talman! Under åren 1985-1988 satt Alf
Svensson som ensam kristdemokrat i riksdagen. Till-
sammans med några andra arbetade jag då som
handläggare åt honom. Ibland brukade jag efter da-
gens slut gå mot Centralen över Vasabron. Jag fäste
mig vid en graffititext som länge stod med stora bok-
stäver utmed kajkanten. Den gav upphov till en del
filosoferande hos mig. Texten löd: Allt genast. Den
var undertecknad av Grön ungdom. Jag vill betona att
jag inte vet om det var ditskrivet av någon engagerad
aktivist för eller någon motståndare mot Grön ung-
dom. Det är egentligen ointressant.
Men begreppet allt genast fick mig att fundera
kring politikens möjligheter och praktiska vardag.
Mina samlade erfarenheter fick mig att inse att
både själva livet och framför allt det politiska livet
knappast är anpassat till begreppet allt genast. För
mig själv funderade jag i stället fram de små stegens
filosofi. Det gäller förstås att ta ut kompassriktningen
men att inse att den praktiska terrängen inte är alltför
lättforcerad och att man får ta sig fram därefter.
I debatten om politikernas villkor fokuserar vi
ibland på att man som enskild politiker kan känna sig
tämligen maktlös. En del lämnar politiken därför att
man otåligt inte ser direkta genomslag för sina för-
slag. Men vill man förändra får man finna sig i att
envist och tålmodigt arbeta för det som man anser är
rätt, och i små steg kan man faktiskt förändra lite i
alla fall. Dag Hammarskjöld skrev i sin bok Vägmär-
ken: Mät inte bergets höjd förrän du nått dess topp, då
ska du se hur lågt det var. Det är ett bra uttryck för
hur det politiska livet kan fungera.
Varför så filosofisk i en debatt om kommunal de-
mokrati? Det kan man fråga sig. De små stegens
filosofi gäller förvisso även i kommunpolitiken. Men
i dag är det en trevlig dag, inte bara för att det är
Internationella kvinnodagen utan också därför att
riksdagen i dag behandlar två enskilda motioner från
mig. De har föreslagits bifall från enhälliga utskott,
en lite senare i dag i ett lagutskottsbetänkande och en
i vårt betänkande om kommunal demokrati. Det är en
liten ljuspunkt i tillvaron som visar att enskilda poli-
tiska insatser faktiskt har betydelse, om än i små
doser.
Fru talman! Under den allmänna motionstidens
sista skälvande timmar i höstas, då egentligen allt
borde vara klart från enskilda motionärer, fick jag
uppgifter som jag reagerade mot. Man hade på sina
håll tolkat lagen så att människor som inte var upp-
tagna i röstlängden inför kommun- och landstingsva-
len, men efter valet flyttat till en kommun, inte där
var valbara till kommunala nämnder och styrelser.
Det stred mot allt det jag tidigare trott mig veta om de
här sakerna. Efter en kontroll blev det en motion.
Behandlingen i utskottet har visat att den var befogad.
Det har uppfattats som oklart vad som avsågs med
lagtexten. Troligen är den tolkning jag tidigare nämn-
de felaktig, men för säkerhets skull föreslår vi genom
vårt betänkande en lagändring så att lagen inte går att
misstolka på det här området.
Fru talman! När jag förra gången, 1991-1994, var
ledamot av konstitutionsutskottet, gjorde utskottet ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av kom-
munala författningssamlingar. Men regeringen lät
tillkännagivandet ligga till sig för att sent omsider
avskriva det. I dagens betänkande har utskottsmajo-
riteten förhoppningar att uppbyggandet av ett rättsin-
formationssystem kommer att leda till att samtliga
kommuner kommer att ansluta sig, och därmed skulle
vårt motionskrav vara uppfyllt. Det är väl och bra att
utskottets majoritet har en positiv syn på livet. Men
förhoppningarna i den här kammaren brukar så att
säga inte vara hårdvara. Förhoppningar har ofta
mycket lösa kanter. Frivilliglinjen är som vi ser det
inte tillräcklig. Ett obligatorium hade varit bra för
väljarna och även för kommunerna. Tyvärr är den
juridiska kompetensen inte alltid vad den borde vara.
Testa gärna hur ofta kommunpolitiker och tjänstemän
kan svara på ett kommunalt besluts rättsliga grund.
Det är inte ovanligt att svaret blir svävande. Ett krav
på författningssamlingar skulle skärpa hanteringen i
våra kommuner och underlätta för medborgaren att
hålla sig informerad.
Fru talman! Jag ber därför att få yrka bifall till re-
servation 11.
I det här betänkandet finns det ett antal spretiga
motionsförslag som hanteras. Jag vill bara betona att
jag tror att det är viktigt att man försöker se den
kommunala demokratin som en helhet och att saker
och ting bör hänga ihop.
Fru talman! Vän av ordning kanske noterar att
kristdemokraterna inte ställer sig bakom reservation
nr 1 om kommundelningar. Jag vill bara förklara att
det har sina randiga skäl. Vi är förstås för bättre möj-
ligheter till kommundelningar, om nu någon trodde
något annat.
I diskussionen kring den här punkten fokuserade
vi inom utskottet på yrkande nr 7 i centermotionen,
ifall en folkomröstningsmajoritet i en kommundel
skulle vara ett tillräckligt kriterium för en kommun-
delning. Det tycker faktiskt inte vi kristdemokrater.
Fler faktorer måste vägas in. Därför ställde vi oss inte
bakom reservationen.
Jag blev dock något förvånad då jag såg reserva-
tionen. Den är tämligen för att inte säga mycket
tandlös. Substansen i den är att utskottet borde anse
det angeläget att kommundelningar medges i ökad
omfattning generellt. Det är alltså substansen i reser-
vationen.
Den substansen håller jag gärna med om. Men om
folkomröstningskriteriet sägs egentligen ingenting.
Problemet för reservanterna är att de slår in öppna
dörrar, och det kan ju i sig vara en trevlig sysselsätt-
ning. Förra våren enades Moderaterna, Kristdemo-
kraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet
om ett tillkännagivande omkring kommundelningar.
Det skulle bli lättare att dela kommuner genom att
proceduren som har samband med kommundelningar
underlättas. Riksdagen stödde förslaget. Och rege-
ringen har faktiskt med ovanlig snabbhet effektuerat
kravet genom direktiv till en utredning. Vår positiva
syn på kommundelningar har alltså fortplantat sig på
det sätt som man rimligen kan önska i de här sam-
manhangen.
Fru talman! Hur var det nu det hette på Karl IX:s
tid? Vad göras skall är redan gjort. I herredagsmän
reser icke så fort!
Fru talman! Med undantag av moment 13 om
kommunala författningssamlingar, där vi har en re-
servation nr 11, yrkar jag alltså bifall till hemställan i
utskottets betänkande i övrigt.