Fru talman! Jag ska svara på det som Helena
Bargholtz sade sist. Nej, jag kommer nog inte att
stödja reservationen, med hänvisning just till att det
finns en utredning. Jag tycker att det är en god sed vi
har i Sverige. Det är klart att det finns enstaka tillfäl-
len då man kan frångå hänvisningen till utredningar,
men den normala beredningsgången är att en utred-
ning som sitter ska få arbeta fram ett förslag. Jag
delar Helena Bargholtz otålighet i frågan, om det kan
vara ett visst moraliskt stöd när det nu inte blir ett
röststöd.
När det gäller skilda valdagar, som berörs i förbi-
gående i betänkandet men inte är föremål för någon
sakbehandling, vill jag säga att jag tycker att det är en
ganska dålig idé. Det är det därför att det får medbor-
garna att just förlora bilden av det helhetssamman-
hang som finns i politiken. Jag har hört många kom-
munpolitiker, inte minst från mitt eget parti men
också från andra partier, säga i kommunala debatter
att om deras politik på riksplanet hade gått igenom
skulle villkoren för kommunen ha sett annorlunda ut
och då skulle man ha kunnat göra ditt och datt. Där
har vi det som kallas kommunalt samband. Det exis-
terar. Jag tror inte att vi i valsystemet ska bygga in
någonting som om detta samband inte fanns.
När det gäller frågan som Helena Bargholtz tar
upp, om kommunala nyval, kan jag säga att jag tror
att också det är en ganska oklok idé. Grunden i det
kommunala systemet i Sverige är inte någon sorts
kommunal parlamentarism utan faktiskt ett kommu-
nalt samstyre. Jag vet att politiken ibland drar mot
majoritetsstyre och mot mera konfrontation, men jag
tror att det finns möjlighet att lösa uppkomna politis-
ka motsättningar mellan de valda partierna inom
ramen för det samregerande som ska vara och är det
normala i de flesta kommuner.