Fru talman! Jag skulle så här inledningsvis vilja
yrka bifall till hemställan och avslag på de 15 reser-
vationer som har fogats till betänkandet. I övrigt ska
jag i någon mån kommentera de femton reservatio-
nerna. De flesta har varit inne på motiveringar till
dem redan, men jag ska drista mig till att upprepa
dem.
Den första handlar om kommundelningar. Ett
riksdagsbeslut från våren 1999 innebär att det ska bli
lättare att dela kommuner; för övrigt reserverade sig
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna mot det riks-
dagsbeslutet. Regeringen har nu tillsatt den här kom-
munaldemokratiutredningen eller lokaldemokratiut-
redningen, eller vad man väljer att kalla den, som
bl.a. har till uppgift att se över regelverket för att
underlätta delning av kommuner. Därmed borde detta
vara tillgodosett. Jag har svårt att förstå de reserva-
tioner som har fogats till betänkandet i den delen när
frågan så att säga redan är överstökad. Låt oss nu
avvakta och se vad den här kommunaldemokratiut-
redningen kommer fram till i sitt arbete, så att vi inte
binder upp de här frågorna i förhand.
När det gäller minoritetsinitiativ i fråga om folk-
omröstningar lyfter man, bl.a. från Centerpartiets och
Miljöpartiets sida, hela tiden fram den del i betänkan-
detexten där det står att man kan fördröja ett beslut av
en majoritet. Men vad som är än viktigare är ju att
man i reservationen förordar ett liknande handlings-
sätt som vid bordläggningsförfarande i fullmäktige.
Jag tycker att frågan om folkomröstning är mycket
större till sin karaktär än frågan om ett bordläggning-
syrkande. I det fallet handlar det ju om att frågan får
rådrum och andrum till nästa fullmäktigesammanträ-
de. Ni måste väl ändå hålla med om att folkomröst-
ningsinstitutet är något bra mycket vidare. I övrigt
kan ju faktiskt en angelägen fråga - jag förutsätter att
det är angelägna frågor som man vill folkomrösta om
- fördröjas som det kanhända är av stor betydelse att
den avgörs tidigare.
Sedan handlar det om att beslutande folkomröst-
ningar borde genomföras; man borde i alla fall se
över möjligheterna. Folkomröstningen som sådan är
en av alla de ingredienser som ska tas till vara av
fullmäktigeförsamlingen vid ett beslut. Detta med
folkomröstningen är bara en del. Det är viktigt att
understryka att man inte enbart kan ha en folkomröst-
ning som underlag. Även andra ingredienser ska
vägas in. Annars försvagar man nämligen den repre-
sentativa demokratin. Vad finns det egentligen för
anledning att ha en fullmäktigeförsamling som sitter
och sammanträder när man i stället kan besluta ge-
nom folkomröstningar eller i alla fall ge vägledning
genom folkomröstningar och enbart genom detta?
Enligt vad jag kunde höra berörde inte Per Lager
frågan om folkomröstning i ett kommunalförbund i
sitt anförande. Det finns dock en reservation från
Miljöpartiets sida när det gäller detta. Såvitt jag kan
förstå av reservanten vill man naturligtvis i kommu-
nalförbundet höra folket när det gäller angelägna
frågor. De möjligheterna finns ju redan i dag. Man
kan höra folket via opinionsundersökningar som
underställs kommunalförbundet eller man kan ha
folkomröstningar i de respektive kommunerna, som
är medlemmar i kommunalförbundet. Den möjlighe-
ten finns alltså i dag om viljan finns.
Frågan om medborgarinitiativ och medborgerlig
motionsrätt behandlades så sent som våren 1999. Jag
vill med skärpa hänvisa till den representativa demo-
kratin och dess betydelse. Om man som Åsa Tors-
tensson säger att man värnar de politiska partierna ska
väl frågorna också kanaliseras via de politiska parti-
erna och via deras representanter som är folkvalda
genom direkta val vart fjärde år.
Om man har ett medborgarinitiativ eller medbor-
gerlig motionsrätt går man faktiskt in, eller börjar
åtminstone gå in, i ett nytt system, dvs. att man kan
runda de politiska partierna och gå vid sidan om. Det
är inte att värna de politiska partierna och den repre-
sentativa demokratin.
Direktval till kommundelsorgan är en mycket
viktig fråga, säger man bl.a. från Folkpartiets sida.
Kommundelsorgan är ju också föremål för utredning-
en - kanhända inte detta med valen, men dock kom-
mundelsorganen generellt. Jag tycker att man inled-
ningsvis borde titta på kommundelsnämnderna och
sedan i efterhand kanske också kika på hur valen till
dessa ska ske.
Miljö- och hälsoskyddnämnderna bör göras obli-
gatoriska, heter det i en reservation. Om jag förstod
den rätt handlar det bl.a. om engagemanget vad gäller
miljöfrågorna men också om hur man ska införliva
intentionerna i miljöbalken. Jag tror faktiskt inte att
den organisatoriska frågan har med engagemang att
göra. Om man nu lägger ihop miljöfrågorna med
plan- och byggfrågor behöver inte det innebära att
engagemanget för miljöfrågorna blir sämre. Jag har
egen erfarenhet från sådana nämnder - bl.a. har jag
suttit som ordförande i en sådan under en period -
och tycker tvärtom att man får mycket engagerat folk
kring just miljöfrågorna i denna nya konstellation.
Det är alltså ytterst en fråga om engagemang och
kanske inte så mycket en organisatorisk fråga.
När det så gäller nyval i kommuner och landsting
vidhåller vi vår uppfattning från våren 1999, dvs.
principen om samlingsstyre och även, i vissa situatio-
ner, att entlediga ledamöter. Dessutom tycker jag att
det är värt att i det här sammanhanget påminna om
det ansvar det faktiskt innebär att vara förtroendevald.
Att man har fått väljarnas förtroende innebär också ett
ansvar.
När det gäller ägandeformer inom kommunal
verksamhet finns skäl att påminna om att denna fråga
nyligen har diskuterats och behandlats i kammaren.
Här handlar det om att respektera den folkvilja som
människor ger uttryck för i direkta val vart fjärde år.
Beträffande kommunala författningssamlingar har
regeringen vidtagit åtgärder, vilket också Ingvar
Svensson poängterade, i syfte att stimulera och un-
derlätta för kommuner att tillhandahålla sina författ-
ningar i elektronisk form. Men det bygger på frivil-
lighet. Det finns alltså möjligheter för kommunerna
att ansluta sig till rättsinformationssystemet redan i
dag. Det är ett steg i riktning mot de krav som fram-
förs från kd. När det senast motionerades om detta -
jag vill minnas att det var hösten 1997 - höll frågan
på att utredas. Nu har man kommit en bit på väg.
När det gäller de regionala demokratifrågorna och
den försöksverksamhet som för närvarande pågår i
fyra regioner är detta föremål för översyn av den s.k.
PARK-utredningen. I oktober 2000 ska den redovisa
sina ställningstaganden och överväganden. Då är det
väl på sin plats att avvakta och se vilka synpunkter
som framkommer i det sammanhanget.
Angående domstols- och lagtrots kan jag bara in-
stämma i vad föregående talare har påpekat: Det är
viktigt att lagar efterlevs, inte minst med tanke på
dem som är drabbade. Jag tänker i det här samman-
hanget framför allt på handikappade. Som tidigare
sagts håller den här frågan på att utredas. En en-
mansutredare under Justitiedepartementet har fått i
uppdrag att titta på detta. Jag vill minnas att det var
någon gång i september 2000 som ett slutligt ställ-
ningstagande skulle komma. Vi får avvakta och se
var det hamnar någonstans.
Sedan kan man dessutom hoppas på att frågan
aktualiseras i propositionen En handlingsplan för
handikappområdet. Denna har ju aviserats till mars i
år.
Med detta, fru talman, tror jag att jag har kom-
menterat de flesta reservationer som fogats till betän-
kandet. Jag yrkar än en gång bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på reservationerna.