Fru talman! Jag vet inte om det är den sena tim-
men på dygnet eller den långt framskridna tiden av
denna mandatperiod som föranleder den stora vänlig-
heten, men jag skulle gärna vilja säga att Anders
Johnsons hänvisning till 1848 års baptistdop hemma i
min kommun numera är en alldeles utmärkt ingång till
den totala problematiken. Vi har därför anledning att
föra ett samtal som kanske är litet ovant för kamma-
ren i en sådan här gemensam fråga.
Dock tycks statschefsfrågan vara en stor angelä-
genhet. I den utredning som föregick propositionen
hade jag tillfälle att mot den historiska bakgrund som
jag tidigare kort redogjort för beskriva att historiska
skäl har vävt samman de tre enheterna kyrkan, kungen
och nationen. Det är inte så underligt, med den ut-
veckling som vi har haft, inte minst under 1800-talet
men framför allt under 1900-talet, att det är så tydligt
att kungen - låt mig uttrycka det så - står på sina egna
ben, nationen/staten på sina och kyrkan från år 2000
på sina. Jag tycker inte riktigt att man skall göra de
bindningar som finns dels i övergångsbestämmelser i
regeringsformen, dels i successionsordningen till en
fråga för kyrka-stat-problematiken. Att detta i stället
bör utredas i ett annat sammanhang är egentligen det
enda som regeringen säger i propositionen.
Detta får en del konsekvenser just för de historiska
förhållanden som vi har berört. Det finns därför må-
hända annan anledning att titta över de här frågorna.
Det föreskrivs t.ex. att prinsar och prinsessor skall
uppfödas inom riket, med vad det innebär tillsammans
med bekännelsekravet.
Jag har alltså inte så stora problem med det här i
detta sammanhang och tycker inte att det skall göras
till en religionsfrihetsfråga.