Fru talman! Nils Fredrik Aurelius sade också i sitt
huvudanförande att det här kunde vara ett uttryck för
en traditionell socialdemokratisk eller socialistisk
förkärlek för kontroll. Men jag skulle inte vilja se det
så alls utan möjligen som en kapitulation inför det
svåra faktum att man inte riktigt kan utröna och utreda
ett bestämt ägarförhållande.
Jag tror att Nils Fredrik Aurelius gör det litet för
enkelt för sig genom att säga att det fanns en politisk
skillnad i kyrkomötet som markerade det här. I
remissvaren finns det en annan indelningsproblema-
tik, och det är att små församlingar, pastorat och enhe-
ter, gärna såg lagstiftningsalternativet, medan större
gärna såg ett ägarförhållande. Det beskriver något
annat förhållande i kyrkan där det finns en oklarhet.
Nu talar vi inte om kyrkans egendom i allmänhet utan
just det som är knutet till prästlönetillgångarna. Att
det skall finnas en viss kontroll kvar från statsmakter-
na betraktar jag som en formalitet. Det var måhända
slarvigt uttryckt, men det är nödvändigt för att lag-
stiftningen på det här sättet skall kunna knytas till det
som är riksdagens kompetensområde. Men det är inte
fråga om att vare sig gå in och röra i ägarförhållandet
eller göra en återbäring till staten, vilket i och för sig
teoretiskt skulle kunna vara möjligt. Det är bara ett
sätt att gardera det långsiktiga ändamålsförhållandet.
Det är det som klargörs. Det innebär inte att man
försämrar möjligheterna för kyrkan att t.ex. sälja
egendom, utan då är det omskapat i annan form som
skall tjäna ändamålet.