Fru talman! Vi tar nu nästa steg i riksdagens arbe-
te med frågan om staten och trossamfunden och denna
historiska reform. Det är möjligt att begreppet histo-
risk reform används så ofta att det på något sätt un-
dergräver dess riktiga värde. Men här rör vi oss i ett
tidsperspektiv med åtminstone 1 000 år, kanske näs-
tan 1 200 år, av kristendomens inflytande i Sverige.
Maja Hagerman redovisade i sin bok Spåren av
kungens män ganska intressant hur det här sambandet
faktiskt såg ut från 1000-talet och framöver. Olof
Skötkonung döptes troligen hemma i Västergötland
och gav en ny bild av vad kungamakten kunde vara.
Ett arvsrike kunde etableras och därigenom, med ett
rotsystem som började i kyrkans mission ifrån Ham-
burg och Bremen, en kung som samlar svearna och
götarna. Sedan växer nationen Sverige fram. Här kan
vi se i vad mån vi rör oss i ett mycket speciellt histo-
riskt sammanhang.
De här tre enheterna, kyrkan, kungen och staten,
har sedan haft en lång och månghundraårig gemensam
historia. Den blommade kanske ut riktigt tydligt i
lagstiftningen i samband med reformationen. Då blev
det naturligt för de svenske att tillhöra den svenska
nationen, följa kungen, gilla eller ogilla honom och
vara en troende lutheran. Så såg det ut.
Vad som hänt sedan dess är ju att vi av olika skäl
har sett hur staten, kyrkan och kungen blivit alltmer
urskiljbara enheter i vårt samhälle. Sammanbland-
ningen har blivit allt mindre. Det borgerliga samhället
har, vid sidan av de kyrkliga strukturerna, fortfarande
en indelning som har rötter i det katolska Sverige. Vi
har fått en tydligare funktionsskillnad och ett tydligare
innehåll i dessa tre enheter.
Det här är ett perspektiv som man kan ha på frå-
gan. Nu fattar vi faktiskt ett av de slutliga besluten för
att på ett modernt sätt beskriva ett modernt samhälle.
Fru talman! Det är också en historisk reform på
det sättet att vi inte springer ifrån historien. Vår ut-
gångspunkt och vår förankring av de beslut och för-
slag som nu läggs till lagstiftning och grundlagsänd-
ring som rör de här frågorna är att historien på något
sätt tillåts leva kvar. Jag är inte alldeles säker på att vi
nu fattar beslut som kommer att ha tusenåriga eller
ens femhundraåriga räckvidder. Jag kommer tillbaka
till det strax.
Vad beslutet rymmer är inte bara att den numera
för sig stående staten markerar sin neutralitet i religi-
onsfrågor, för det har vi gjort på olika sätt tidigare
genom att ge medborgarna en allt större och en i dag
alldeles naturlig självständighet och rätt att välja att
vara med i ett trossamfund eller att välja att låta bli att
vara med i ett trossamfund. I reformen har man också
hittat en ton som jag tror har varit alldeles nödvändig
för dess genomförande. Det är att staten inte bara är
förment neutral utan också ser värdet av värdebärare i
det svenska samhället, men inte fast knutet till en
kyrka eller en religion utan till en religiös mångfald.
Därför är reformen alldeles utmärkt, och jag me-
nar att den går längre än många har ansett i debatten.
Det är genom lagen om trossamfund som den rättsliga
och juridiska formen erbjuds alla trossamfund, lika
och gemensamt. Det ger en möjlighet för varje tros-
samfund att i enlighet med sin tradition - som skiljer
sig ganska mycket åt mellan katolska kyrkan, orto-
doxkyrkor, lutherska kyrkan, muslimska organisatio-
ner och de olika frikyrkorörelser - forma en verksam-
het som man själv känner igen och som stämmer med
ens teori och uppfattning. Därför är lagstrukturen nu
sådan att hela reformen grundas på lagen om trossam-
fund, medan det finns en särskild lag om Svenska
kyrkan som så att säga hjälper till att överbrygga de
förändringar som nu sker. Jag kan mycket väl tänka
mig att de här lagarna inom en tidsperiod av kanske
10, 100 eller 500 år kan behöva ändras. Lagstrukturen
är sådan att lagen om Svenska kyrkan mycket väl kan
lämnas till förmån för den grundläggande struktur
som nu läggs fram.
Det finns många frågor som berörts. Man kunde
diskutera vad som egentligen är och kvalificerar en
statskyrka. Ute i Europa ser det oerhört olika ut. Kan-
ske kommer vi tillbaka till det.
Det finns även andra frågor som vi kommer att
återkomma till i nästa proposition och där man redo-
gör för hur vi skall hantera begravningsfrågorna och
stöd till olika trossamfund. Det är våra beslutsområ-
den här i riksdagen. För trossamfundens del återstår
också en hel del frågor, och det gör att de beslut som
vi nu står inför att fatta i den här riksdagen och som
den kommande riksdagen kommer att fatta innebär en
vitalisering för de trossamfund som finns, men väl
särskilda från stat och kung.
Jag yrkar att vi beslutar i enlighet med KU20 och
att de reservationer som finns avslås.