Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reserva-
tionerna nr 1 och 8.
År 1848 var ett revolutionernas och upprorens år i
Europa. På svenska tidningars kultursidor har man
mest uppmärksammat 150-årsjubileet av ett par skriv-
bordsrevolutionärer som satt på British Museum i
London och författade pamfletter.
Långt viktigare för svensk samhällsutveckling var
dock det stillsamma uppror som inträffade i Valler-
svik i Frillesås socken och Fjäre härad i norra Hal-
land. Där lät den 21 september 1848 fem vuxna per-
soner döpa sig och bilda den första baptistförsamling-
en i Sverige. Detta är födelseögonblicket för Folkrö-
relsesverige.
Baptisterna är vårt äldsta frikyrkosamfund. Fri-
kyrkorörelsen blev en inspirationskälla till nykterhets-
rörelsen. Dessa bägge rörelser bidrog på ett avgöran-
de sätt till att vår tredje stora folkrörelse - arbetarrö-
relsen - valde reformismens och inte revolutionens
väg.
Men det visste inte de nydöpta 1848. Det de gjor-
de var en olaglig handling. Konventikelplakatet gav ju
Svenska kyrkans präster monopol på att förkunna
evangeliet och utdela sakramenten. Flera baptister
blev också dömda till landsförvisning. Under det
decennium som följde fördes en hård strid om religi-
onsfriheten och statskyrkomonopolet. Konventikel-
plakatet avskaffades 1858, och två år senare kom
dissenterlagen som gjorde det möjligt att utträda ur
svenska kyrkan om man inträdde i ett annat evange-
liskt samfund.
Det var denna strid för religionsfriheten på 1850-
talet som förde samman de två grupper - stadslibera-
ler och väckelsekristna - som sedan dess har utgjort
stommen i den organiserade svenska liberalismen.
Den liberala kampen för att stärka religionsfriheten
har fortgått sedan dess.
Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att
fatta innebär ytterligare ett steg mot vidgad religions-
frihet i Sverige. Svenska kyrkan får en friare ställning
och blir mer jämbördig med andra religiösa samfund.
Den ökade friheten är bra för Svenska kyrkan. Det
är också bra för det svenska samhället att en idéburen
organisation förs över från statsmaktens sfär till det
civila samhället. Men det viktigaste skälet för refor-
men är att den är ett steg mot ökad statlig neutralitet i
trosfrågor.
Folkpartiet vill gå längre än utskottsmajoriteten.
Vi menar att Svenska kyrkans fria och med andra
samfund jämbördiga ställning kan markeras ytterliga-
re.
För det första anser vi att formerna för lagregle-
ring och avgiftsuppbörd bör göras så lika som möjligt
för Svenska kyrkan och andra samfund. Därför avvi-
sar vi bl.a. att det stiftas en särskild lag för Svenska
kyrkan.
För det andra anser vi att den kyrkliga egendomen,
inklusive prästlönetillgångarna, bör överföras till
Svenska kyrkan med äganderätt.
Fru talman! Jag tänkte till sist uppehålla mig något
vid en reservation som ligger mig särskilt varmt om
hjärtat, nämligen den om trosbekännelse för statsche-
fen m.fl.
Som ett led i att öka statens neutralitet i trosfrågor
föreslås i propositionen och i utskottsmajoritetens
förslag att det statsråd som ansvarar för kyrkofrågorna
i regeringen i fortsättningen inte nödvändigtvis måste
tillhöra Svenska kyrkan. Det är bra. Men däremot
avvisas både i propositionen och av utskottsmajorite-
ten att motsvarande förändring skall göras vad gäller
statschefen.
Så länge Sverige har en grundlagsbestämmelse om
att statschefen måste ha en viss religiös uppfattning är
staten inte neutral i trosfrågor. Så länge staten inte är
neutral i trosfrågor råder inte fullständig religionsfri-
het.
Successionsordningen, 4 §, stadgar sålunda "att
Konung alltid skall vara av den rena evangeliska
läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsbur-
giska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år
1593, antagen och förklarad är".
Den augsburgska trosbekännelsen tillkom 1530
för att mobilisera "hjälp mot turken, den grymme
gamle arvfienden" och ett viktigt syfte med den är att
"se till, att ej ännu flera laster utbreda sig över Tysk-
land". Här har vi alltså den konstitutionella grunden
för Sveriges Europapolitik.
Kungen, liksom prinsarna och prinsessorna, måste
vidare för att inte "vare från all successionsrätt uteslu-
ten" anse att "alla människor, som äro på naturligt sätt
avlade och födda, födas med synd vilken fördömer
och även nu medför evig död för dem, som icke på-
nyttfödas genom dopet och den helige Ande". Vux-
endop godtas inte, eftersom augsburgska trosbekän-
nelsen föreskriver barndop. Över huvud taget avvisas
väckelserörelsen eftersom det skall finnas en kyrka
med ett prästämbete som har monopol på att förkunna
evangeliet och utdela sakramenten.
Jag måste uppriktigt sagt säga att jag finner det
något osympatiskt att leva i ett land där statschefen i
konstitutionen åläggs att fördöma mig och alla andra
"ogudaktiga människor och djävlar" och hylla upp-
fattningen att vi efter den yttersta dagen "utan ände
skola plågas".
Till sist vill jag kommentera något av det Nils
Fredrik Aurelius sade om just denna bestämmelse.
Han hävdade att det inte finns något direkt samband
och att det inte finns något direkt krav på att statsche-
fen och tronföljarna tillhör svenska kyrkan. Det är
riktigt. Men som jag visar i mitt anförande bryter
bestämmelsen mot principen om statens neutralitet i
trosfrågor.
Nils Fredrik Aurelius andra argument var att vi
som förespråkar den fjärde paragrafens avskaffande i
successionsordningen skulle vara republikanskt an-
stuckna. Det må så vara i vissa fall, men jag tror icke
att man skall se viljan att ta bort paragrafen som ett
uttryck för republikanism. Det kan snarare vara tvärt-
om.
Jag tror att det var Tingsten som en gång apropå
denna paragraf sade att konungen antingen tror på den
augsburgska trosbekännelsen, och då är han galen och
måste avsättas, eller så tror han icke på den, och då
bryter han mot grundlagen och måste avsättas i alla
fall.
Möjligen är det de som värnar om monarkin som
bör fundera på om man inte skall stryka denna para-
graf i successionsordningen.
I detta anförande instämde Margitta Edgren och
Eva Flyborg (båda fp).