Fru talman! Jag sällar mig också till skaran som
tackar för statsrådets svar, som jag finner positivt
genom att statsrådet aviserar en översyn av lagstift-
ningen. Jag är inte laglärd, men jag har definitivt
synpunkter på tillämpningen av lagstiftningen i de
båda domsluten, dels det första från hovrätten, dels
det andra som kom i förrgår från Södertälje tingsrätt.
Jag skulle vilja diskutera från vems perspektiv
som bedömningen i mål om sexualbrott skall göras.
Utesluter lagstiftningen att en domstol utgår från
offrets situation? I den första s.k. Södertäljedomen
fanns en fjärde man med. Han uppmanades av sina
kamrater att våldta kvinnan. Han gick in i bilen och
frågade henne, och när hon sade nej så backade han.
Varför är inte han normen? Varför ansåg inte domsto-
len att de tre andra själva borde ha begripit vad de
gjorde och att det var fel?
I det svenska samhället är det inte tillåtet att våldta
kvinnor. Det visste män i Sverige fram till de båda
frikännande domarna kom. I dag är det tydligt att det
är fullt tillåtet att fylla en ung kvinna lagom och däref-
ter våldta henne. Skulle hon anmäla våldtäkten hand-
lar det bara om att neka och säga att hon vara med på
det.
Så till begreppet vanmakt. Enligt lagtexten skall
en person befinna sig i vanmakt eller annat hjälplöst
tillstånd. Detta kopplas enbart till graden av berusning
i de båda fallen. Inte i något av fallen har kvinnorna
ansetts vara tillräckligt berusade för att gärningsmän-
nen skulle fällas för sexuellt utnyttjande.
Jag fick ett brev i går från en ung man. Han har
bett mig att distribuera det till alla riksdagsledamöter,
och det skall jag också göra. Han skriver: Jag blev
rånad en gång. Upptryckt mot en vägg, utan möjlighet
till flykt, gav jag de tre gärningsmännen min plånbok
frivilligt. Det överhängande hotet om misshandel var
mycket reellt. Det skall nämnas att jag är en vältränad
man, 178 cm lång, väger 70 kg, och har tränat kamp-
sporter tidigare. De tre männen slog mig inte, visade
inga vapen, men hotet om stryk fick mig, trots ovan
nämnda persondata, att lämna över min plånbok fri-
villigt. Oärade nämndemän, domare, medmänniskor
och politiker, är de tre gärningsmännen oskyldiga?
Jag var litet berusad och gav faktiskt plånboken fri-
villigt. Är jag skyldig? Var jag för litet eller för
mycket onykter? Valde jag fel tillfälle och plats för
min nattvandring i min stad?
Tingsrätten i Södertälje och hovrätten hade bara
behövt göra samma koppling som denna unge man
gör och därmed fyllt begreppet vanmakt med ett annat
innehåll.
Jag måste säga att jag anser att våra domare, juris-
ter och nämndemän har en underlig kvinnosyn och
syn på kvinnors sexualitet. I det första målet blev den
artonåriga kvinnan inom loppet av några timmar
våldtagen sex till sju gånger vaginalt och tre gånger
oralt av tre främmande män på främmande plats. I det
andra målet blev den sjuttonåriga kvinnan våldtagen
vaginalt, analt och oralt ett otal gånger inom loppet av
några timmar av två män på en toalett. Båda kvinnor-
na uppvisade vid rättläkarundersökningen omfattande
skador i underlivet.
I det senaste målet säger tingsrätten att enbart den
omständigheten att de flesta flickor sannolikt normalt
inte skulle frivilligt delta i ett sådant omfattande sex-
uellt umgänge innebär inte att just denna sjuttonåriga
kvinna inte skulle deltagit frivilligt i dessa otal vagi-
nala, anala och orala samlag inom loppet av ett par
timmar. Det har sagts tidigare av någon klok person:
Att anmäla en våldtäkt till polis och domstol är att bli
våldtagen en gång till, fast då inte fysiskt utan psy-
kiskt. Jag är benägen att hålla med i dag.
I båda dessa mål som upprör så mycket finns två
unga flickor. Båda två mår mycket dåligt i dag. Den
ena flickan har fått sömnproblem och koncentrations-
svårigheter och har hoppat av skolan. Hon är rädd för
att gå ut ensam på kvällarna, och eftersom männi-
skorna där hon bor har fått veta vad som hänt har hon
fått problem, och de kallar henne både hora och slyna.
Den andra flickan lider fortfarande av de skador som
våldtäkterna åsamkade henne i underlivet. Hon kan
inte sitta längre stunder eller gå en längre sträcka.
Hon är rädd för alla män hon ser, och hon går inte ut
på fester eftersom hon inte vågar. Även hon har
tvingats hoppa av skolan.
Detta har vi lagstiftare varit med att göra mot dem.
Alla vet hur svårt det är att anmäla en våldtäkt. Jag
tror att varenda kvinna i Sverige vet vad som väntar i
ett våldtäktsmål. Trots detta har dessa båda unga
kvinnor visat modet att anmäla det som är ett brott
mot kvinnors mänskliga rättigheter, och vi svek dem.
Fru talman! Jag hoppas att riksåklagaren när målet
kommer upp i Högsta domstolen bedömer bevisning-
en på ett annat sätt och också tar ställning till dessa
kvinnors mänskliga rättigheter och ger dem upprättel-
se.