Fru talman! Jag kan inte sticka under stol med att
det här är ett betänkande som gläder mig och Miljö-
partiet mycket. Vi har i olika sammanhang försökt
påtala att ett av de största hoten framöver är det som
uppstår om vi inte kommer till rätta med kemikalie-
samhället.
Det står mycket bra i betänkandet. Jag kan t.ex.
fortsätta att läsa högt där Ingvar Eriksson slutade: "En
sådan helhetsbedömning visar enligt utskottets me-
ning att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället.
Dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC med mil-
jöskadliga additiv bör därför avvecklas. Avvecklingen
bör inledas skyndsamt."
Låt mig hoppas att detta är en vändpunkt och att vi
nu går mot en bättre miljöpolitik, att vi nu börjar ta de
små steg vi måste ta för att vi skall få en miljö där
"kretsloppet" syftar på det biologiska kretsloppet. Jag
tolkar det utskottet säger här på det viset, dvs. att det
kretsloppssamhälle utskottet talar om är samma sak
som det biologiskt hållbara samhället, ett samhälle där
barn inte utsätts för kemikalier som de inte tål.
Jag förutsätter också att regeringen inom en snar
framtid kommer att lägga fram mer konkreta förslag
på hur PVC:n skall avvecklas. Vi i Miljöpartiet hade
föreslagit att vi inte skulle gå in i 2000-talet med den
här produkten på marknaden, utan att den skulle vara
borta till den 1 januari år 2000. Ett sådant beslut har
vi inte fått här, men jag förutsätter att den här skriv-
ningen, där man säger att avvecklingen bör inledas
skyndsamt, innebär att regeringen återkommer med
en konkret plan.
Fru talman! Jag skulle vilja propagera för en arti-
kel i tidningen Forskning och Framsteg, som kom nu i
dagarna. Där talas det om ett av de problem som vi
får i kemikaliesamhället, nämligen allergier. I artikeln
visas det mycket tydligt att det inte går att förklara
allergiförekomsten i västvärlden i dag med t.ex. luft-
föroreningar från kolindustrin. Det enda som kan
förklara allergierna är kemikaliesamhället. Det har
t.ex. visat sig att människor på Nya Guinea och män-
niskor i Sydafrika inte har haft astma när de lever i en
normal miljö men att samma människor utvecklar
astma när de flyttar in till städerna och drabbas av den
västerländska livsstilen. Detta visar att den ökande
allergiförekomsten alltså inte är genetiskt betingad
utan miljöbetingad.
I dag säger vi att 70 % av alla barn har haft eller
har allergiska eller överkänsliga reaktioner. Egentli-
gen, fru talman, är det här en mycket viktig diskus-
sion. Den handlar nämligen om vems rätt vi skall
värna. Skall vi värna industrins rätt att vräka ut kemi-
kalier som vi vet att barn inte tål, eller skall vi värna
de små barnens rätt att växa upp i en miljö där cellen
inte utsätts för ämnen som faktiskt gör att barnet inte
kommer att kunna leva fullt friskt? Många av de barn
som i dag har allergier och astma kommer nämligen
inte att kunna leva fullt friska som vi.
För Miljöpartiets del är svaret på den här frågan
alldeles givet. Det är barnets frihet och rätt som skall
värnas, inte fabrikörernas.
PVC är en stor bov i det här dramat. PVC är ett
ämne som innehåller oerhört många olika kemikalier.
Av de kemikalier som vi måste komma till rätta med
är just de klorerade föreningarna, de organiska före-
ningarna en grupp ämnen som vi definitivt måste fasa
ut ur samhället för att vi skall kunna säga att samhäl-
let är biologiskt hållbart.
70 % av all klorframställning går till PVC. PVC,
polyvinylklorid, är en klorerad organisk förening.
PVC innehåller ett trettiotal additiv, dvs. olika saker
tillförs, bl.a. bly och tennorganiska föreningar. Man
tillför också många föreningar som har visat sig vara
en ny sorts miljögifter. De kan kallas hormongifter.
I det här betänkande finns en hemställanspunkt
som handlar om blyadditiven. Jag hälsar detta med
tillfredsställelse. Jag hade gärna sett att utskottet hade
vågat ta ytterligare ett steg när det gäller additiven,
t.ex. ftalaterna, som är just en typ av hormongifter.
Det sägs i betänkandet att en utredning pågår och
att regeringen kanske därför återkommer i frågan.
Samtidigt skriver Kemikalieinspektionen att det finns
skäl för den svenska industrin att redan nu arbeta för
att minska de diffusa utsläppen av mjukgöringsmedel
och man talar om att det här är ämnen som skall för-
svinna.
De här ämnena har i djurförsök visat sig vara can-
cerframkallande, de är mutagena, vi vet att de vandrar
in i foster. Vi vet att de har hormonliknande effekter.
De har visat sig påverka reproduktionen av ägg och
spermier hos djur, de påverkar könsdifferentieringen.
De har också effekter som gör att koncentrations-
problem hos barn eventuellt skulle kunna hänföras till
deras påverkan.
Många av de här mjukgörarna används i mycket
stor omfattning i byggmaterial. Ett stort problem när
PVC-golv med mjukgörare utsätts för fukt är de ke-
miska ämnen som bildas på grund av att DEHP, som
är en ftalat, reagerar med vätska. Det kan faktiskt vara
så, fru talman, att mycket av den sjuka-hus-sjuka som
vi diskuterar handlar just om de additiv som finns i
PVC.
Miljöpartiet har en reservation till betänkandet
som handlar just om ftalaterna, och jag yrkar bifall till
den reservationen. Vi hade alltså egentligen velat gå
ett steg längre när det gäller de här ämnena.
I många länder diskuterar man vad man skall göra
med de här ämnena. I Danmark har man gjort under-
sökningar vars resultat tyder på att ftalaterna faktiskt
påverkar oss människor mycket mer än vi kanske vill
tro. Det har visat sig att fertiliteten hos män har för-
sämrats och att många män har så dålig kvalitet på
sina spermier att de faktiskt inte kan reproducera sig.
De kan inte göra sina kvinnor med barn helt enkelt
därför att spermiekvaliteten är för usel. Detta kan
kopplas till samma sorts ämnen, de här östrogenlik-
nande ämnena.
Det är fråga om en ny typ av föroreningar. Man
har inte trott att dessa ämnen skulle ha sådana här
effekter. Det har varit mycket svårt att bevisa vad som
egentligen sker, men dessa ämnen är så snarlika det
normala östrogenet att kroppen tar fel på ämnet.
Kroppen känner inte igen det som något som inte hör
hemma i den utan identifierar det som östrogen.
I och med att t.ex. män får i sig dessa ämnen får
de ett kvinnligt könshormon som normalt inte skulle
finnas i kroppen men som påverkar den fortsatta ut-
vecklingen. Det otäcka är att man kunnat visa att
många av dessa ämnen via moderkakan transporteras
direkt från modern till fostret. Man kan alltså se en
viss anlagring hos foster. Detta är oerhört obehagligt.
Läget i dag är det att Danmarks miljöminister har
uttalat att man i Danmark skall fasa ut dessa ämnen.
Han har också sagt att man skall ta fram en hand-
lingsplan för hur PVC skall avvecklas. Sverige är
alltså inte det enda land som anser att PVC inte hör
hemma i ett hållbart samhälle. Jag är övertygad om att
det skall komma till många fler länder, och jag är
också övertygad om att mycket av diskussionen om de
här hormongifterna kommer att ta fart så småningom.
Jag hälsar med tillfredsställelse att Sverige försö-
ker ligga vid frontlinjen när det gäller just PVC. Vi
som sitter i jordbruksutskottet har under den här tiden
blivit uppvaktade både av kemikalieindustrin och av
kommuner där de här kemiska industrierna finns. Jag
måste säga att det förvånar mig. Jag är övertygad om
att de industrier som ligger vid frontlinjen när det
gäller att ta fram ersättningar för PVC kommer att
vara mycket gynnade i framtiden.
Jag skulle önska att industrin i Sverige skulle se
det här som en utmaning och som en möjlighet att
vinna marknadsandelar för framtiden. I Danmark låg
man t.ex. vid frontlinjen när det gällde vindkraftverk,
vilket gynnade den danska arbetsmarknaden rejält.
Eftersom PVC är ett mycket vitt använt material i
dag, både som byggmaterial, till olika apparater, till
blodpåsar osv., finns det här en stor marknad. Om
industrin hanterar det här rätt, kan det ge Sverige
mycket stora fördelar.
Eftersom jag är övertygad om att den här diskus-
sionen kommer att spridas internationellt, önskar jag
och Miljöpartiet att industrin skall ta chansen att ska-
pa gröna jobb och ser till att få en ersättning för PVC,
som definitivt inte hör hemma i det biologiskt hållba-
ra samhället. Jag hoppas att vi alla har den uppfatt-
ningen när vi talar om kretsloppssamhället. PVC
passar inte heller in i ett samhälle där man satsar på
återvinning i ett kretslopp. PVC är ett ämne som över
huvud taget inte hör hemma i det biologiska livet. Vi
måste se till att sådana riktigt otäcka ämnen försvin-
ner från kemikaliesamhället, för vi börjar få ett sam-
hälle där små barn med känsliga växande celler utsätts
för ämnen som gör att de i framtiden inte kan leva ett
fullvärdigt liv. Vi är faktiskt där. Situationen i dag är
akut.
Jag yrkar bifall till förslaget utom i vad gäller re-
servation 1, som jag också yrkar bifall till.