Fru talman! Detta betänkande utgår från två mo-
tioner om PVC som väcktes under allmänna motions-
tiden 1995, precis som Ingvar Eriksson tidigare sade.
PVC är, för den som inte är invigd, en förkortning
av polyvinylklorid och är en av de vanligaste klorera-
de plasterna.
Det utskottet föreslår är två tillkännagivanden.
Det första handlar om klortillverkningen. För att
tillverka PVC krävs nämligen att man först tillverkar
klor, och tillkännagivandet innebär att den negativa
miljöpåverkan från klortillverkningen bör minska.
Det andra handlar om tillsatserna av stabilisatorer
till PVC. All PVC måste värmestabiliseras för att
plasten skall vara möjlig att bearbeta, och därvid
tillsätts kemikalier. Bland stabilisatorerna finns t.ex.
bly och organiska tennföreningar. De är olämpliga ur
miljösynpunkt, och tillkännagivandet innebär att av-
vecklingen av bly och organiska tennföreningar bör
fullföljas snarast.
För att inte glömma det, fru talman, yrkar jag
härmed bifall till utskottets hemställan och avslag på
reservationerna.
PVC-frågan har en lång historia i riksdagen. Det
har någon nämnt tidigare. Det finns ledamöter här
som är mycket bättre på historien, så jag hoppar över
den. PVC-frågan är också mycket livligt debatterad
och diskuterad i massmedierna.
PVC är en mycket användbar plast med bra egen-
skaper. Den har spridd användning på grund av sina
egenskaper, från enkla förpackningar till komplicera-
de elektronikprodukter. 70 % används inom byggpro-
duktområdet. Alla använder vi PVC i någon form:
golv, tapeter, färg, förpackningar, hushållsartiklar,
kontorsvaror. Andra kanske också välkända områden
är rör för vatten och avlopp och blodpåsar.
Samtidigt som PVC är en användbar produkt in-
nehåller PVC miljöskadliga ämnen, stabilisatorer,
som jag tidigare nämnde, och mjukgörare. PVC-
råvaran i sig är styv, så för att vissa produkter skall
kunna tillverkas måste kemikalier tillsättas för att
göra den mjuk. Ungefär hälften av all PVC innehåller
mjukgörare. Vanligast är en grupp ämnen som går
under benämningen ftalater. Många miljöorganisatio-
ner har engagerat sig i kampen för att få bort PVC.
Som jag ser det är det viktigt att veta vad man ta-
lar om innan man fattar beslut om avvecklingsplaner
för ett material som PVC, som har så stora använd-
ningsområden. Jag tolkar utskottets enighet om det
här betänkandet - för jag tycker inte att reservationer-
na är avgörande - som att vi är överens om det. Vi
måste veta om det går att tillverka PVC utan miljö-
farliga tillsatser eller om PVC som helhet är olämplig.
Vilka ersättningsmaterial respektive ersättningstillsat-
ser finns? Är dessa ofarliga? Vi måste också veta
vilka konsekvenser en eventuell avveckling får när det
gäller produkter och näringsliv. Vi måste titta på EU:s
hantering av PVC och ta ställning till import- och
exportfrågan. Det här har också näringsutskottet sär-
skilt understrukit i sitt yttrande.
Läget är följande:
För ett och ett halvt år sedan lade Kretsloppsdele-
gationen fram ett betänkande som har berörts här
tidigare och som hette PVC - en plan för att undvika
miljöpåverkan. Det betänkandet har remissbehandlats
och Miljödepartementet har utifrån betänkandet och
remissvaren lagt ut två uppdrag, ett till Kemikaliein-
spektionen och ett till Naturvårdsverket.
Jag vill litet kort rekapitulera vad som ingår i upp-
dragen. Jag tycker att det är viktigt att veta att detta
finns att göra.
Uppdraget till Kemikalieinspektionen innebär att
Kemikalieinspektionen skall lämna förslag till åtgär-
der för att minimera hälso- och miljörisker vid an-
vändning av stabilisatorer och mjukgörare i PVC.
Man skall vidare belysa alternativa materials miljöe-
genskaper. Om det finns nya kunskaper om risker bör
befintliga avvecklingsplaner för dessa ämnen revide-
ras. I förekommande fall bör nya förslag till precise-
rade avvecklingsplaner tas fram. Förslagen bör vara
baserade på konsekvensbelysningar vad gäller miljö,
internationella handelsaspekter samt effekter för nä-
ringsliv och sysselsättning. Bl.a. bör konsekvenser för
miljön av eventuella ersättningsmaterial och ersätt-
ningstillsatser belysas samt pågående arbete inom EU.
Uppdraget till Naturvårdsverket innebär bl.a. att
man skall ta fram kriterier för ett miljöriktigt omhän-
dertagande av PVC-produkter, framför allt sådana
som tjänat ut, och bedöma förutsättningarna för åter-
användning, materialåtervinning, förbränning och
deponering. Båda uppdragen skall redovisas den 30
juni 1996. De kommer naturligtvis att tillföra mycket
kunskap. Det förutsätter jag.
När det gäller de två reservationerna skulle jag, fru
talman, vilja göra några kommentarer.
Miljöpartiet har en reservation vad gäller mjukgö-
rare som Gudrun har redovisat.
I sak är vi egentligen överens. Utskottets uppfatt-
ning är, och det står tydligt, att de miljöskadliga ftala-
ter som i dag används bör avvecklas. I både Kemika-
lieinspektionens och Naturvårdsverkets uppdrag tar
man upp hur detta skall kunna ske. Därför tycker vi
inte att det finns anledning att göra något tillkännagi-
vande.
Jag tycker kanske att Gudrun skulle vara litet för-
siktig med generaliseringar i talarstolen när det gäller
olika organiska material. Man kan inte dra alla orga-
niska material över en kam. Det är lätt att människor
missuppfattar och tror att allt ont här i världen hänger
ihop med PVC.
Gudrun var också inne på att industrin hade upp-
vaktat oss väldigt mycket. Jag måste påstå att även
miljöorganisationerna har varit synnerligen framstå-
ende när det gällt att lobba i det här ärendet.
Moderaterna har en motivreservation. Jag tycker
att utskottets text är tydligare. Det är bättre för alla
inblandade om utskottet och riksdagen är tydliga i
budskapet. Vi säger att dagens PVC innehåller mil-
jöskadliga tillsatsmedel som måste avvecklas. Jag
tycker att moderaternas motivtext säger både det ena
och det andra. Det är viktigt att vi anger en riktning,
tycker jag, och att vi är tydliga.
Jag tycker att det är positivt att moderaternas re-
servation begränsar sig till motiv i den här stora miljö-
frågan. Därför blir jag litet förvånad över Ingvar
Erikssons anförande. Det lät som om han var emot
allting. Ni har egentligen inte reserverat er mer än vad
som gäller motiv. Mycket väsen för ingenting, tycker
jag.
Moderaterna har också formulerat ett yttrande där
man tycker, vilket Ingvar också sade, att utskottsma-
joriteten har gått alldeles för långt. Om man tittar på
de tillkännagivanden som vi har gjort ser man att de
egentligen inte är särskilt revolutionerande.
Det första tillkännagivandet handlar om att den
negativa miljöpåverkan från klortillverkningen bör
minska. Den metoden har Sverige redan förbundit sig
att avveckla i samband med Nordsjökonventionen.
Det skall vara gjort senast 2010, så det är inget nytt.
Det är kvicksilvermetoden som skall avvecklas.
Det andra tillkännagivandet handlar om bly och
organiska tennföreningar. Det är också någonting som
det har pratats om i riksdagen i åtminstone fem år.
Det är angeläget att de minskar. När det gäller blyfö-
reningar hoppades man förra gången att detta skulle
kunna ske på frivillig väg. Men det har uppenbarligen
inte lyckats, i alla fall inte till i dag, och därför tycker
jag att det kan vara bra om vi gör en klar markering
när det gäller bly och tennorganiska föreningar.
Till sist, fru talman, vill jag än en gång yrka bifall
till utskottets hemställan och avslag på reservationer-
na.