plik
Fru talman! Det låter som om diskussionen om
PVC skulle vara ny, men så är inte alls fallet. Det är
ett ämne som vi har diskuterat länge. Redan i det
betänkande som avgavs 1990/91, när socialdemokra-
terna förra gången hade makten, anfördes det att PVC
egentligen borde fasas ut så snart som möjligt. Det har
sedan tyvärr inte hänt något på tre år, och det berodde
kanske på att den borgerliga samlingsregering som då
fanns inte riktigt orkade att ta detta steg.
Jag ser detta som en fortsättning på det som gjor-
des 1990/91, när man talade om att dessa additiv, t.ex.
både ftalater och bly men också PVC, skulle fasas ut.
Jag är övertygad om att vi inte kommer att få se de
alternativ som skall tas fram av industrin, om vi inte
ger mycket klara och entydiga politiska signaler om
att det gäller ett ämne som skall fasas ut. Jag kan i dag
inte gissa vilka alternativ industrin kommer att ta
fram, men verkligheten har visat oss att om man ger
klara och entydiga signaler om att ett ämne skall bort,
är uppfinningsrikedomen stor. Alternativen är alltid
många. Vilket alternativ som kommer att visa sig vara
det vinnande i längden blir det upp till industrin att
visa, men vi har i dag definitivt tillräckligt mycket
kunskap för att klart kunna säga att detta ämne inte
hör hemma i ett samhälle där framför allt inte barn
skall utsättas för farliga kemikalier.