Herr talman! Det hettar till i debatten på sina håll. Det är jättebra med engagemang, men jag tror att saken, det vill säga en vettig trafiksäkerhet, tjänar på att vi vinnlägger oss om ömsesidig respekt i debatten. Det finns i grunden en bred enighet i Sveriges riksdag om att transportpolitiken i vårt land måste utformas så att den är förenlig med ett långsiktigt hållbart samhälle och en långsiktig utveckling. I det ingår trafiksäkerheten och nollvisionen som en väldigt viktig del.
Jag uppskattar att också Peter Pedersen i sitt huvudanförande framhöll just att vi i grunden är rätt eniga om mycket i de här delarna, även om det kan låta annorlunda när man har lyssnat på den hittillsvarande debatten.
Under de mandatperioder som jag kan överblicka, de 14 senaste åren som riksdagsledamot, har vi tidigare vid flera tillfällen faktiskt haft betänkanden som har varit helt eniga från trafikutskottet. Vi har från alla håll vinnlagt oss om att markera att de här frågorna är så viktiga att vi anstränger oss för att vara eniga och därmed också bli starkare och få en ökad tyngd.
Det är naturligtvis oppositionens rätt att använda reservationer precis som man vill. Det vill jag gärna understryka. Det är oppositionens instrument. Men man kan möjligen undra om det inte går inflation i det instrumentet när man ser hur det ser ut inte minst i det här betänkandet. Kraften och tyngden i en berättigad och stark reservation kanske urvattnas något om man använder verktyget väldigt flitigt.
Herr talman! Som centerföreträdare i ett antal riksdagsdebatter på temat trafiksäkerhet har jag flera gånger understrukit det bredare folkhälsomålet när vi har debatterat trafiksäkerhet. Det handlar dess värre inte endast om de ca 350 människor som körs ihjäl - det senaste året var det så - eller de ca 4 000-5 000 som skadas svårt på våra vägar varje år. Det handlar också om de ungefär lika många som varje år dödas av den försämrade livsmiljö som främst vägtrafiken i våra tätorter åstadkommer genom ökade luftföroreningar, partiklar och annat.
Även om vi satsar kraftfullt på kollektivtrafik, nya bränslen och bränslesnålare bilar kommer vägtransporternas andel av transportarbetet att fortsätta öka. Sika uppskattade på sin tid att det skulle nå upp till ca 45 procent 2020.
De senaste åren har stora steg tagits framåt för en säkrare trafik. Vi har byggt många mil mitträcken, vilket Eliza var inne på, för att förhindra frontalkollisioner. Vi har röjt bort stenar och träd längs vägkanterna för att lindra effekterna av avåkningar och singelolyckor.
Eliza nämnde också den väldigt glädjande entalssiffran för februari månad i år - endast sju omkomna i trafiken. Det är en siffra som vi inte har sett sedan 20-talet för en enskild månad i det här landet. På tio år har vi fått 230 färre döda i trafiken, från 580 dödade för tio år sedan till 354 förra året. För det här året ser det så här långt ännu bättre ut, och det är fantastiskt bra.
Hastighetsfrågan har många berört, herr talman. Den är särskilt viktig, eftersom fortkörning är det vanligaste trafikbrottet i Sverige. Om vi bilister följde hastighetsbegränsningarna skulle ytterligare hundratalet liv sannolikt kunna räddas i trafiken varje år.
Det andra stora är nykterheten. Om vi skulle få alla att köra nyktra skulle vi ta ytterligare ett jättekliv mot nollvisionen. När vi debatterar trafiksäkerhetsfrågor tycker jag att det är angeläget att ta upp just alkoholfrågorna. Uppskattningsvis 150 människor dödas varje år i trafiken där onykterhet finns med i bilden. Det finns beräkningar som en del har tagit upp redan, till exempel att rattfylleriet är lika vanligt som att möta en taxibil i trafiken. Jag tror inte att det är lika vanligt som taxi i Stockholm, som Marie Nordén sade, men däremot när det gäller genomsnittet över hela landet. 14 000 människor beräknas köra onyktra varje år. Då är det naturligtvis inte hastighetens fel att det går snett, även om det är lätt att köra för fort om man är rattonykter.
Herr talman! Mobiltelefoni har det pratats mycket om. NTF har det också talats mycket om i debatten. När det gäller NTF som Marie Nordén pratade i fem minuter om är det klart att det inte bara är NTF:s förtjänst att det har utvecklats väl i trafiken under de senaste tio åren. NTF har en jättestor roll och en viktig betydelse, men gör inte deras insatser större än de är.
Nu har vi en ordning att även NTF liksom andra trafiksäkerhetsorganisationer får söka pengar i vederbörlig ordning till angelägna projekt. Man gör det, och man får pengar till de projekt som är bra. Jag är övertygad om att NTF med den erfarenhet, kompetens och bakgrund de har kommer att fortsätta vara en väldigt viktig aktör för en ökad trafiksäkerhet också i framtiden. Tona inte ned deras roll genom att försöka göra gällande att de blir utan pengar och utarmas på olika sätt, för så kommer det inte att bli.
NTF är så duktiga, starka, framåt och kompetenta att jag är alldeles övertygad om att de kommer att visa att de har en viktig roll även med den nya modellen för att söka pengar. Det är ju inte mindre pengar utan bara en ny modell för hur man fördelar pengarna mellan olika trafiksäkerhetsorganisationer.
Slutligen, herr talman, har mobiltelefonin blivit en väldigt het fråga. Sverige jämförs av en del debattörer med Malta och Albanien. Jag tycker att det är rätt oförskämt mot Sverige som trafiksäkerhetsland och föregångare. Inget annat land i Europa har varit så framgångsrikt som Sverige när det gäller att reducera antalet döda på vägarna. Jämför inte med Malta och Albanien, där det är vilda västern på många vägar. Jag tror att vi tjänar på att debatten kan hyfsas på det området.
Det finns olika moment som kan distrahera en bilförare. Jag är beredd att lagstifta för ökad trafiksäkerhet, men vi ska ha lagar som kommer åt de problem vi har. Det ska vara en lag som är möjlig att följa upp.
Under de senaste åren har vi haft en stark reduktion av antalet döda i trafiken. Det har flera debattörer konstaterat här. Vi har också haft en snabb uppgång i mobiltelefonanvändandet. Hur går den ekvationen ihop för dem som försöker hävda att mobiltelefonanvändandet är det nya stora gisslet? Jag tror inte att det är riktigt så enkelt.
Det finns i dag en rad tekniska hjälpmedel i våra bilar som har tillkommit under de senaste åren och som man kan ifrågasätta. Att följa en gps i tätortstrafik innebär att man är väldigt fokuserad på sin gps. Man kanske ska knappa in nya adresser. Vi har radio, musikspelare och förare som kör omkring med småbarn som tappar nappar och en massa annat. Vi har till och med medpassagerare som stjäl uppmärksamheten från oss bilförare. Ska vi kanske kasta ut dem också?
Det är olika bud i forskningen, men en del forskning visar att det är själva samtalet som skapar koncentrationsproblemet. Detta problem borde vara lika stort om man har en medpassagerare som en mobiltelefon eller vad det nu är.
Det är i alla lägen självfallet bilförarens ansvar att framföra bilen på ett säkert sätt i alla dessa situationer. Det är möjligt att prat i mobiltelefon, vare sig det är en handsfree eller en telefon man håller i, innebär en förhöjd risk för trafiksäkerheten, men den ska inte övervärderas, och den kan jämföras med många andra distraktionsmoment som vi har.
Sverige har en trafikförordning som säger att vi ska iaktta omsorg och varsamhet för att undvika olyckor och att vi endast får framföra fordon på ett betryggande sätt. Sms:ande, gps:ande, passagerarprat, mobilprat, barnnappar och bilradio faller alla under dessa krav. Om polisen ser dig och tycker att du kör osäkert ska de stoppa dig oavsett paragrafer och oavsett vad det är som gör att du kör på ett osäkert sätt.
Herr talman! Ska Sverige förbjuda mobilprat under bilkörning? Nja - de forskningsrapporter som presenterats har hittills inte gett skäl för att förbjuda mobilprat vid bilkörning, med eller utan handsfree. Men frågan bör självfallet följas noga.
Förbud med åtföljande svår kontroll - nej tack! Användning med omdöme - ja tack!