Herr talman! Min poäng var att i huvudanförandet försökte Eliza Roszkowska Öberg att leda i bevis att vi på oppositionssidan har en sak gemensam, att vi är klåfingriga när det gäller att styra upp med en massa detaljregler. Men i ett senare replikskifte med en av mina kamrater på oppositionssidan läste hon själv upp att när det gäller mobiltelefoni har vi tre olika ståndpunkter. Det är ingenting att skämmas eller vara stolt för, utan det är ett konstaterande. Men då kan man inte säga att det vi har gemensamt är att vi vill vara klåfingriga. Vi har tre olika förslag här. Det beror inte på att vi tycker att det är kul, utan vi har kommit olika långt i våra värderingar av forskningen och hur vi ska gå till väga. Jag tror inte att det är speciellt konstigt att man i vissa frågor får pröva sig fram.
Det är ett märkligt ställningstagande att frihet och mobilitet är överordnat och att vi därför inte ska gå in och rätta till någonting. Men i vissa lägen är det okej även för Moderaterna, till exempel när det gäller att ha fler hastighetsbegränsningar, att gå in och öppna upp för den typen av aktivitet.
Om man nu är för frihet kan man säga: Vi inför fri hastighet på Sveriges vägar. Då är det ju ingen som bryter mot någon lag. I så fall håller sig alla inom lagens regler, för ingen kör ju för fort om man får köra hur fort man vill. Om man skulle följa det frihetsbegreppet är jag övertygad om att det skulle innebära väldigt många fler dödade och allvarligt skadade. Därför tror jag att de flesta politiker som har med de här frågorna att göra inser att vi inte kan ha den friheten i trafiken, utan det måste finnas vissa yttre gränser, och de ska gälla alla.
Sedan är vi överens om att om vi har regler ska de självklart följas. Det gäller oavsett om det är i trafiken eller i samhället i övrigt. Men försök inte ge sken av att det bara är vi som vill stifta lagar! Ni är också pigga på det, bara det funkar utifrån era värderingar. Där är det ingen skillnad.